prs rollspelare & wolfy

Han log nöjt mot hennes hals då hon gav ifrån sig ett stön, där kom det ju. Han lämnade några små sugmärken bara för att jävlas med henne, ville att hon skulle ha ett minne från just den här stunden. Han lät efter en stund sina fingrar glida in underbar tyget då han ville ta det till en ny nivå.

Evelyn rynkade lite på pannan och skakade på huvudet, vilket var knappt märkbart. Hon visste inte om hon var redo men hon vågade inte heller säga något om det. Hon kollade på honom med stora ögon och bet sig hårt på läppen, ansträngde sig för att hålla sig i stunden och inte drifta iväg i sina minnen.

Han slog upp ögonen och drog åt sig sin hand från hennes trosor. Han var väldigt uppmärksam på små gester och miner och hade lagt märke till hennes lilla huvudskakning.
”Hm?” mumlade han bara, uppmanade henne att berätta vad som var fel.

”Du kommer inte hinna på femton minuter.” Log hon svagt och granskade honom. Hon fick tydligt påminna sig själv om att hon gillade och ville vara med Jax, det som hänt i hennes förflutna fick vara kvar där. Hon kollade på honom och log smått.

Han rynkade på pannan, tänkte kanske högt om sig själv men han var säker på att han på ett eller annat sätt skulle få henne att njuta på femton minuter. Han var dock övertygad om att det inte var problemet.
”Hjärtat?” upprepade han därför.

”Det är inget.” Sade hon och lindade benen runt hans midja. Hon drog ner honom mot sig så gott hon kunde. ”Släpp mina händer.” Bad hon och kollade på honom med en bedjande blick.

Jax såg forskande på henne, visste att något var fel och han ville inte göra något som kunde få henne att känna sig obekväm. Han lösgjorde hennes ena hand, var inte beredd på att låta två farliga händer glida över hans kropp.

Evelyn rynkade på pannan men ryckte lite på mungiporna, fick nöja sig med en hand. Hon la den bakom hans nacke och drog ner honom över sig för att hårt kyssa hans läppar.
”Våga inte sluta nu.” Viskade hon.

Han studerade henne för ett ögonblick till innan han nickade, skulle inte drömma om att sluta såvida han inte hade en väldigt stark känsla av att hon inte ville.
I en kvick rörelse slet han av henne trosorna och slängde dem ifrån sig, hade inte mycket tålamod kvar.

Evelyn kunde inte låta bli att le åt hans iver, visste dock att leendet inte skulle vara kvar länge till. Hon knuffade till honom så att hon kunde sätta sig i hans knä. Hon lät honom fortfarande hålla tag i hennes hand, behövde inte mer än en hand egentligen. Hon lutade sig ner mot honom och kysste hans hals.