Min fanfiction: Happy Hungergames

Tyyp superawesome!!

Kapitel 6
Pollux

Jag ser Rue försvinna ut bland folkets jubel. Det är bara jag kvar. Intervjun pågår i ungifär 15 minuter. Jag hoppas att det går bra för henne. Vagnen startar med ett ryck och in kommer jag på arenan. Folket jublar och jag står bara där, Jag tänker inte vinka. Dom vill ändå bara se på när jag dör. Jag stiger av vagnen och går upp till Colin. Och han börjar genast med sina många frågor.
-Men hejsan! Den sista deltagaren har anlännt!
-Hej svarar jag stelt.
-Ja, Första frågan. Jo, Det är många damer i publiken som tycker att du är så het!
-Jaha.
-Har du inget att säga om det?
Jag kolllar ut i publiken och en massa småtjejer vinkar och blinkar med sina sminkklädda ögon.
-Nej, faktiskt inte. Dom vill ändå bara se mig dö''
-Oj, Inte så pratglad. Nästan lite mystiskt. Men du ser bra ut ska jag säga, Det ger många sponsorer! Inte sant? frågar han publiken, Alla klappar händerna och skriker som galningar.
- Okej, okej. Lugna ner er nu. Nu till andra frågan! Du tog ju platsen för Liam på slåtterdagen. Värför gjorde du det?
-För att ingen i hela världen ska få skada min syster! Ni och erat dumma hungerspel. Vad hjälper det igentligen? Ställ er denna fråga, Och ni kommer alldrig få ett svar. Jag tog Liams plats för att jag inte vill att han ska dö. Och jag ska skydda min 12 åriga syster!
När jag har sagt det så blir det knäpp tyst. Jag går ut, Jag orkar inte att se allas blickar.Så var den intervjun över, Tänker jag.

Jättebra!

Superjätteawesome!

Awsome!!

Superbra!!!

Tack så mycket! Hinner inte skriva under påsken. Men så fort jag kommer hem så gör jag det!❤

Okej.♥

Kapitel 7
Rue
När jag ser vad min bror säger rakt in i kamran blir jag berörd. Han sa exakt samma sak som jag sa. Fast bättre. Att vi ska skydda varandra. Men om båda överlever och vi är sist kvar, vem vinner då? När Pollux kommer in i rummet så ser han ganska, ja vad säger man, upprymd?
Jag märker att han inte vill prata. Min bror och jag förstår varandra bra. Som ens bäste vän. Eller, han är nog min bästa vän. Han passerar mig med ett småleende på läpparna, jag ler tillbaka, Och han går in i mitt rum. Vi pratar ingenting mer den kvällen. Vi passar på att sova så mycket så möjligt eftersom att imorgon. Är sista träningsdagen...

-Rue... Rue! Är du vaken?
Jag vet inte vem det är som frågar men jag kollar på klockan och ser att jag är en kvart försenad. Så jag svarar:
-Mmmm.... Jag kommer strax.
Mina träningskläder ligger på golvet strax intill mig. Kläderna känns kalla och när jag sätter på mig dom så ruser jag till lite grann. När jag går till frukost bordet så får jag ett välkomnande leende av pappa.
-Godmorgon älskling, Hur mår du? Du måste varit trött igår.
-Ja, Jag var nog ganska trött. Märkte ni inte när jag gick?
-Nej, Faktiskt inte. Men vi förstod nog att du hadde gått och laggt dig. Svarar han.
Jag kastar en blick på Pollux, Men han ser ut som vanligt. Han ler.
-Men mamma och pappa, När vi väl är inne på arenan. Ska i ha någon särskild taktik eller så?
-Jo, Vi har tänkt på det. Det som är viktigast för att överleva är nog att ni måste hitta något, typ som en ryggsäck, Med vatten, någon varm tröja eller så. Men naturligtvis så måste ni ju ha vapen! Men ni kommer ju antagligen att vara kompanjoner, eller hur?
Både jag och Pollux nickar instämmande.
Så, Antagligen så kan ni ju dela upp det. En tar vapen och en tar överlevnadsprylar. Men det kanske blir för krångligt. Säger mamma
-Nejdå, Jag tror att det är bra. Men om man inte hittar något kan man ju bara ta något användbart man ser som är nära. säger Pollux
Jag säger ingenting. Dom fattar nog.


-----TRÄNINGSSALEN--------

På träningen så är jag mest på stationen med ätbara växter, Den är nog väldigt viktig. Jag och flickan från Distrikt 6 är där samtidig. Vi pratar inte så mycket. Men hon är riktigt bra på växter. Jag går lite till knop stationen också. Jag ser i ögonvrån att Pollux pratar med pojken från distrikt 6, Han har mörkt svart hår men är blek i hyn. Men väldigt muskulös. Dom skrattar,ler. Efter en stund kommer Pollux fram till mig.
-Du, Rue. Vi kanske ska ha två till kompanjoner?