Stuck in a dream. [Rollspel]

Yay.... men då börjar jag. XD LunaLovegood1, logga in T_T
-------------------------------------
"Allt är mörkt, varför är det mörkt? Är det så här döden ser ut?" Bara mörker? Anne provar att röra sig. Det fungerar. Allt verkar fungera. Hennes lemmar är inte brutna och hon reser sig långsamt. I samma stund blir allt ljust och hon bländas av det plötsliga ljuset.
"Var är jag någonstans?" viskar hon, mest till sig själv.

Justin trevar med händerna ovanför sig, han känner att han ligger, men vart? Varför kunde han inte se? Han kände ingen verk, ingenting, varför kändes det ändå som om allting var så tomt - och ensamt? Sedan blev han plötsligt bländad av ett väldigt starkt ljus så han var tvungen att lägga armarna för ansiktet. Sedan hörde han en röst, inte långt ifrån sig, men han kunde inte förmå sig att svara.

Kan det verkligen vara så här? Så smärtfritt? Enkelt? Är det så här döden är? Var är jag? Var är jag egentligen...
Summer ruskar på huvudet. Det fungerar! Är det någon mer än henne själv här? Det känns så... Tomt.

((Har ni redan börjat? Utan mig? TwT Aja, kan väl inte hjälpas D )

Oj, vad konstigt det kändes att dö. Verkligen konstigt. Så tomt. William rynkade på pannan... Vänta lite här! Han kunde ju rynka på pannan.ndå var han alltså inte död! Han provade att röra på sig, det funkade också. Han var alltså inte död...

((Faktum är att jag trodde alla var inne när jag började T_T))

Anne försöker sätta sig upp. Det går förvånansvärt nog bra. Hon som trodde att man dog om man hoppade framför en lastbil. Hon har ett vagt minne av smärtan när den faktiskt körde över henne och ljudet av bromsar och knäckta revben.

Efter minsta försöket till att ställa sig upp så gör Summer faktiskt det. Står upp, alltså. Hon tittar sig förundrat omkring. Var det inte så att man dog när man blev skjuten i tinningen? Så om det här inte var döden... Vad var det då? Och fanns det någon annan här? Summer gnydde förskräckt till vid den tanken. Högt och ljudligt. Förundransvärt hur man kunde låta när man kanske var död.

Justin var snabbt på fötter då han inte bländades längre, var detta himlen? Nu då han inte kände smärta, men ändå sig själv, så betydde det att han var död? Långsamt tittade han sig omkring och upptäckte att han inte var ensam.

William satte sig upp. Det stod människor där. Han ryckte förskräckt undan. Vad var det här för plats? Himlavalvet, kanske.

Summer satte händerna för munnen för att kväva ett litet skrik. Fler människor. Åh nej. Hon tittade storögt på de andra personerna och försökte läsa av vad de höll på med. Hon kom fram till att de verkade lika förundrade som hon själv.

Anne söker snabbt runt med blicken och inser att det finns fler människor omkring. Hon betvivlar att detta är himlen. Hon är inte värd den. Det är säkert något mentalt spratt djävulen bestämt sig för att dra så att hon ska må ännu sämre.