Avengeful Pirates (Rollspel)

Menja satt i sin kammare och såg dystert ut genom fönstret. Snart skulle någon betjänt hämta henne för att hon skulle hålla herrn i huset "sällskap" hon orkade inte ens bry sig längre. Hon brydde sig inte längre vad han gjorde med hennes kropp, inget skulle ju ändå förändras hon skulle aldrig få bli fri.
Från början hade hon gjort motstånd, men nu känndes allt hopplöst. Hon såg oaptitligt på matbrickan framför sig, varför ens äta? då skulle hon ju fortsätta leva och det ville hon inte.
Menja hade vart rik köpmansdotter innan de hade blivit överfallna, hela besättningen och hennes far hade dödats och hon hade sålts som slavinna, långt bort från sina hemtrakter hade hon kommit.

Hmm.. AlexZz? När blir vi kidnappade? För jag kan typ få Falk att säga att de blir attackerade så att Gale blir kidnappad..

Gör så. :3 Jag antar att vi är på väg mot viken iallafall.

Då kan det vara landet i sikte
Btw är det okej om jag skriver i jag form? För jag suger på han/hon form...

-------------------------------------------------------------------------------

Jag gick in i det stora ovala rummet som konstigt nog kallades ovala rummet där jag hittade Falk, han satt i den stora vita fåtöljen och lådsades att han var kunglig.
"Gale.." Sa han snofsigt och gestulerade mot träpallen framför honom för att mena att jag skulle sitta ner.. Aldrig i livet.
"Okej om du inte vill sitta så... Vi får ta det ändå." Sa han. "Det kommer pirater från viken och vi vill att du stannar på ditt rum, om de fångar dig kommer lösen summan bli ganska hög och din mor och jag kommer gå i konkurs. Men.. Om du blir fångad... Vi tänker inte hjälpa dig." Sa han med ett brutalt slut. De brydde sig inte om mig.

Hart ser att styrmannen tar över rodret och siktar in sig på viken. Med vinden i seglen tar det kortare tid än väntat att nå hamnen. Aurora tar sig ned till däcket och landar. Kaptenen kommer upp ur sin hytt.
"ALLE MAN PÅ DÄCK!" Ryter Bloodrayne och alla ställer upp. Aurora andas ut, om hon hade varit sekunder senare hade hon antagligen fått ännu ett ärr.
"Alla, ALLA ska i land!" Ryter kaptenen. Hart motstår att sucka, hon avskyr att behöva gå i land. Det betyder att hon måste plundra. "Alla utom, ni två. Vakta skeppet." Fortsätter kaptenen och pekar ut två äldre män som nickar besviket.

"Gå nu. Jag ville inta ha dig i min åsyn." Sa Falk och jag svarade med att bestämmt gömma mig i det mest iögonfallande rummet, balrummet, jag tänker inte gömma mig bara för att Falk sa det!

Och de vill ändå inte ha mig här.. Då kan piraterna lika gärna döda mig efter att de förståt att de inte tänker betala någon lösensumma. Det var helt tomt i den gigantiska salen, tomt om man inte räknade mig.

Jen låg och stirrade upp i taket. Nyss hade de fått besked om att pirater var på väg. Vad vill dem oss? undrade hon. Tänk att vara pirat, plundra, kidnappa, mörda. Usch vad hemskt, tänkte hon. Fast dem får ju vara någolunda fria.

Stormhead rusade mot land, han tog sig genast till närmaste hus. Men det var ingen där och vidare till nästa hus där han hittade en pojke på övervåningen han värkade vara 8 år
-Du din dumma pirat vänta bara på min far han ska hacka dig i små bitar
-okej då visa mig din dumma pappa. kommsi kommsi pappa stormhead här nu.



en man stod bakom honom det var pojkens fader. de båda höjde sina svärd på samma gång

-håll dig borta från mitt barn

sa han samtidigt som han slog mot stormheads svärd.... han tog sats (stormhead) hoppade ut genom fönstret och hamnade vid sin vän Aurora. hon gav honom en örfil
- förtjänade jag det där? jo det gjorde jag ( viska han för sig själv

[GALE]

Jag kunde höra att det börjat.. Jag ville vara med.. Tänk på alla barn de tar från London... Barnen är vår framtid.. Jag kände för att inte titta på längre så jag svängde runt, gick ut genom den stora dörren och ut till hallen.. Dumt nog fann jag någon där... Och det var inte en tjänare.

((malcolmadela nu antar jag att du menade min karaktär, styr helst inte andras karaktärer ^^))

Aurora skyndar vidare efter örfilen, tillsammans med de andra piraterna som tydligen är på väg mot den rikare delen av samhället. Många skrik hörs från husen hon passerar, hon struntar blankt i det. Hon fortsätter springa. Det brukar vara hennes strategi, att inte låtsas om skriken och livet de krossar. En dörr slås upp, Hart går in och ser att huset de är verkar stort... riktigt stort.
Hon möter en kille i hallen, och blir lite chockad.