Någon som vill rolla?

Zack lyssnade noga efter Rosies andhämtning och märker sedan att den blir djupare och lugnare. Vilket betyder att hon sover, eller att hon är otroligt bra på att låtsas sova. Zack tror att hon sover. Han drar ned sin keps så den skymmer överdelen av ansiktet. Han somnar snart. Men efter flera år på gatan sover han otroligt lätt.

*morgon*

Rosie vaknade av att det blev ljust i gränden. Det var det fina mec den, den var placerad tillräckligt bra att man blev väckt av solljus på morgonen. Vad Rosie trodde var morgon. Försäljare flyttade sina varor till marknaden och så vidare.
Hon kastade en flyktig blick mot andra sidan av gränden och det stack till i magen när hon såg Zack ligga där. Hon var inte beredd, men sedan kom hon förstås ihåg gårdagen. Rosies mage skrek av hunger, men hon vågade inte slösa sin mat än. Hon sparade den tills solen skulle stå mitt på himlen. Då blev man alltid hungrig.

Zack öppnar ögonen när han hör rörelser i gränden och han sätter sig hastigt upp. Hans keps faller till hans knä och han minns nästan genast gårdagen och kastar en blick mot andra sidan av gränden genom luggen som nu skymmer hans ansikte. Han ser Rosie, förvånad över att hon fortfarande är kvar här. Han drar på sig kepsen och gnuggar kvickt ögonen med ena handen under tiden som han avlägsnar luggen som hamnat i vägen för hans synfält och reser sig från marken.
"God morgon." Säger han och småflinar.

"Eh, god morgon", svarade Rosie och log snett. Hon tänkte att hon snart måste gå. Hon kunde inte ligga här och trycka hela dagen heller.
"Du, jag kan ju ite vara här hela dagen, så jag måste nog sticka nu. Men.. Alltså.."
Föregående kväll hade hon funderat på om hon skulle följa med Zack eller om han skulle följa med honom. Hon hade snabbt blivit fäst vid honom och tänkte fråga om han ville följa med.
"Har du lust att följa med mig? Jag har varit ensam.. Liksom.. Ja."
Rosie blev röd om kinderna.

Zack överväger knappt sitt svar. Han har ingen annan att hänga med och det enda han faktiskt gör under dagarna är att stjäla lite saker här och där.
"Visst." Säger Zack leende och tycker att hon är lite fånig som rodnar över ingenting. Han förstår känslan av ensamhet, men i hans värld är det något vanligt och vardagligt. Något människorna runtom aldrig skulle kunna tänka sig.

Rosie kände hur hon slappnade av och försökte göra det diskret. Blodet rusade ner från hennes ansikte. Puh, skönt. Nu kunde hon äntligen prata normalt med Zack. Enkla saker.
"Har du mat eller pengar eller något sånt? Jag har den där köttbiten" - Rosie skrattade till - "och en halväten lök. Undrar bara."

Zack ler och tar upp plånboken ur sin ficka.
"Jag har rätt mycket pengar." Säger Zack och gömmer sedan undan den. Man vet aldrig vilka som lyssnar eller vilka som ser. Det har Zack lärt sig av livet på gatorna. En läxa som han aldrig, aldrig kommer att glömma oavsett vad.

"Stjäl du?", frågade Rosie. Hon må ha varit på gatan ett antal år, men på grund av att hennes barnmorska och föräldrar var av fin släkt fanns det där fina beteendet kvar i kroppen. Hon kunde inte hjälpa det.

"Jag tar från de som inte behöver." Säger Zack som svar på det. Han tycker det låter som en finare anledning. Han skulle aldrig drömma om att stjäla från någon som behöver pengarna.

"Okej", sa Rosie korthugget. Hon gillade fortfarande inte tanken på att stjäla. Men hon öönksade hon hade pengar så hon kunde kpa nya kläder eller ens lappa dem så hon kunde visa sig i en affär eller på marknaden utan att väcka misstankar.
"Ska vi gå någonstans? Skaffa mat eller något?"