Privat Rollspel

Visste hon inte en vän var?
"När man är vänner så tycker man om varandra och har roligt. Men hittar på saker tillsammans också umgås man! Vänner hjälper varandra och är snälla mot varandra!" Nu hoppas han att han gett en bra förklaring. Jason hade aldrig riktigt lyssnat på lektionerna i första klass när de skulle måla och skriva vad en vän var... han hade aldrig varit bra på det.
"Nu går vi!" Sade Jason och tog Odette i handen för att dra med henne ut ur lägenheten.

Odette nickar kort innan hon blir med dragen igen. Hon tycker det känns konstigt och pirrigt med kroppskontakt. Hon har inte blivit utsatt för det på ett riktigt långt tag.
"Får jag fråga vilket årtal det är, Jason?" Frågar Odette artigt.

"Årtalet är 2012, Odette!"
Jason såg till att de sprang till skolan, eftersom att de skulle bli lite sena om de skulle prata med rektorn. När han kom in i skolbyggnaden så satte han Odette på en bänk.
"Vänta här tills jag kommer och hämtar dig!" Sade Jason och sprang mot rektorns kontor.

Odette sitter kvar och begrundar året. 2012? Det måste varit otroligt länge sedan som hon hjälpte till med mord. Det var väl... 1888? Skulle inte välden gå under 2000? Det var det som professorerna påstod. Fast det kanske bara låtsades för att skrämma slag på invånarna. Hon registrerar plötsligt ett ljud, steg för att vara mer exakt. Hon tittar bort mot hållet hon tror ljudet kommer ifrån och ser ett par män? De verkar äldre än henne. Kanske är det de också.
"Vem är den där tjejen?" Frågar en av de större. Odette ser framåt igen då hon inte söker efter konversationer. Stegen kommer närmare men Odette ignorerar dem. De stannar när de är nära henne, hon vet det och suckar.
"Vad suckar du åt, tjejen?" Samma röst, den större av dem. Hon tänker dock inte svara, för tillfället.

Rektorn gick med på det. Men han bad om papper och sådant skit om hon skulle börja.... Men Jason visste att han kunde lösa det på något sätt. Bara de får den här helgen på sig så skulle allt lösa sig. Jason började gå väldigt snabbt mot det stället hann lämnade Odette i rädsla för att något skulle ha hänt. När han kommer närmare ser han att en liten bit ifrån Odette står Jens och några till av killarna som skadade honom igår kväll. Ilska far igenom Jasons kropp, men inte för vad de gjorde mot honom, utan vad de skulle kunna göra mot Odette. Även om hon var en demon.
"Hörrni! Låt henne vara!"

Odette öppnar genast ögonen och ser Jason lite längre bort. Hon undrar nästan om hon ska slå till de andra killarna när hon hör den fientliga tonen i Jasons röst. Killarna ser rätt chockade ut när de ser Jason dock. Som om de inte väntade sig att se honom. Det gör Odette nyfiken. Varför är de chockade av Mäster Jason? Odette sitter kvar dock då hon egentligen inte fått en annan order. Hon måste få en annan order innan hon gör något annat.

Jason kollar stint på gänget som står en bit ifrån Odette.
"Gå härifrån, och låt henne vara!" Sade Jason igen och gjorde en gest mot korridoren.
"Jason? Har vi träffat en känslig punkt?" frågade Jens som om han pratade med ett barn och de andra killarna omkring honom brast ut i skratt.
"Är det flickvännen? Systern?" Frågade en annan av killarna mitt i skrattanfallet.

Odette flinar roat. Hon förstod bara inte ordet 'flickvän'. Hon förstår att det inte har samma betydelse som 'vän', då det tydligen används på ett annorlunda sätt en ordet vän. Hon undrar om hon kan tolka 'gå härifrån' som en order. Då har hon lov att resa sig. Men den var ju inte riktad till henne. Synd. En i gänget sätter sig bredvid henne och Odette slår genast till honom när han råkar röra vid henne. Av någon slags reflex. Ben krasar under hennes hand och killen börjar genast blöda näsblod.
"Men vafan!" Utropar han, reser sig och backar genast undan.

Jason är nära att brista i skratt åt när Jens högerhand, Ole, sätter sig bredvid Odette och sedan reser sig med näsblod. Man kan riktigt höra benen knäckas.
"Faaan! Vilken hårding till tjej där du har, Jason!" Ropar Jens när det går iväg, och slänger en längtansfull blick på Odette. "Men du kan väl lära dig att hålla henne i styr!" ropar han sedan och alla brister i skratt.
Idiot.
"Bra gjort Odette. Men du vet väl att du får resa dig, gå och prata utan att jag ger order om det?" Frågar Jason.

Odette skakar lite på handen. Hennes hand är mycket svagare än den var i hennes demonkropp. Men det förstås då var den beklädd med klor och förstärkt av människans evinnerliga hat. Sedan granskar hon Jason.
"Enligt demonernas avtal får jag inte det om du inte ger order om det." Konstaterar hon med ett litet flin. "Vad är en flickvän, Jason?" Frågar hon sedan.