Rollspel: värdarnas krig

Gör du! Jag var förvånad jag hade inte väntat mej att träffa på någon som gjorde det.

"Inte jag heller." Svarar Simon ärligt. Han hade väntat sig att det åtminstone var ett uppdrag som skulle ske i ensamhet. Nu kanske han får Amber med sig. Hon kanske kan vara värdefull på något sätt.

alltså jag inte liksom vara ohyfsad på nåt set men vad är du för varelse? du ser inte ut som en alf.

((Vad händer? Sry att jag är lite sen ;P))

((jag har nyligen träfat Simon och vi pratar lite))

"Jag är en vampyr." Svarar Simon. Det syns inte förrän han dricker blod, men det säger han inte högt.

Mike gick runt utan att veta vad han egentligen skulle göra. Han ville bara hitta den där boken och sedan åka hem igen, Varför skulle han tvinga på sig det här uppdraget från första början egentligen? Han var en idiot.

Aha! Men jag kanske kan hjälpa dej att hitta boken äftersom vi båda måste hitta den. Sa jag.

Jag gick omkring i natten och njöt av mörkret som omgav mig och fick min hud att lysa. Folk gick förbi mig ständigt och folkmängden utomhus var lika stor som på dagen. Många levande döda gillade natten bättre än dagen.
Någonstans i natten såg jag ett ljus. Det var ett kluvet träd och mitt emellan de två delarna fanns ett ljus som ingen verkade se. Inbillade jag mig eller fanns det där?
Ett sug av att jag ville veta vad som gömde sig bakom ljuset fick mig att gå dit och sträcka in handen. När jag tittade runt trädet samtidigt som jag höll handen i ljuset märkte jag att handen var försvunnen.
Utan tvekan hoppade jag in i ljuset och lät mig lämna de dödas värld.
Jag stod på en gata nära två varelser. De såg inte ut som mig, förutom möjligen pojken. Samma bleka hud, men jag visste ändå att han inte var som jag.
Jag hörde deras samtal och blev bekymrad. Jag visste om boken, men jag hade trott att det var ett stort skämt och struntat i det. Vad var det som hände?

Jag vände mej om jag hade märkt att någon kommit bakom mej. Vem är du? Sa jag.