Andra världskriget (privat roll mellan luna99 och AlexZz)

Det kränger till lite. Elise tappar fokus och kommer tillbaka till verkligheten. Barnet skriker inte längre. Men det är fler som hostar. Hon är inte så säker på att alla kommer att klara resan.
Elise lutar sig mot William och han vilar sin haka mot hennes huvud.

Jack kniper ihop ögonen och kramar om sin syster som slutat gråta lyckligtvis. Jack vet inte om han kommer klara resan. Han är rädd.

(Ska vi hoppa tills de kmr fram? ._.)

((Jag tänkte att det skulle vara ett litet stopp inan de är framme vid koncentrationslägret. För jag har en plan... Men det är bara att hänga på ))

Elise känner hur tåget stannar. Alla dörrar skjuts upp och alla blir utfösta på en gräsplätt.
De som var i samma vagn är som i en grupp och alla beordras att sätta sig ner. Elise tittar oroligt på William. Vad skulle hända nu?
Lastbilar med flak kommer körandes och stannar vi gräsplätten. Vakter går runt i grupperna och Elise ser hur de rycker upp varje duglig man och föser dem mot lastbilarna. Hon tittar skräckslaget på William som inte möter hennes blick. Vakterna är framme vid deras grupp och rycker upp en ung man runt 20, en man runt 40 och föser iväg dem.
Elise kramar Williams hand när hon ser en till vakt påväg mot deras grupp. Han tar tag i William och drar med sig honom. Elise skriker nästan, men Williams blick får henne att inte göra det.
Hon sitter på knä, övergiven, ensam och tittar efter William.
Ingen mer vakt kommer till deras grupp sen.

(( Stackars Elise. ))

Jack blir synad av en vakt som håller så hårt i hans axel att hans ögon nästan tåras. Han känner sig som ett djur eller något som är till salu. Men han blir ändå lättad när mannen släpper honom med en fnysning.
"För tanig." Är den enda kommentaren och Jack är bara glad över det. Glad över att slippa hamna ute i kriget eller var det var han skulle hamnat. Även om han bara är 16 tror Jack inte att de bryr sig det minsta. Isabelle kramar honom lättat och Jack kan inte låta bli att känna sig lättad han också.

((Ja... ))

Elise sitter helt stum och tittar på lastbilarna som kör iväg. Hon ser William, de har ögonkontakt ända tills lastbilarna är utom synhåll.
Alla blir fösta till sina vagnar igen. Dörrarna smälls igen och tåget åker.
Elise sjunker ner på golvet i ett hörn. Hon sitter med benen tätt intill kroppen. Snart rinner tårarna som floder ljudlöst ner för hennes kinder.
William var borta. William, hennes bror och ända levande släkting. William, den ända hon hade.
Han var borta.

((Edit: AlexZz skriv??!))

(( Min dator älskar att CP:a alltså. TwT Soz. ))

Jack och Isabelle ställer sig i ena hörnet på vagnen. De hade sett vilket miserabelt tillstånd soldaterna lämnat vissa i. Jack är bara lättad och glad över att han inte skickats ut dit. Han som aldrig kunnat drömma om att hans taniga kroppsbyggnad skulle vara en fördel. Isabelle skakar bredvid honom, av rädsla eller gråt kan Jack inte riktigt gissa. Men antar att det är lite av både och.

Elise vet inte vad hon ska ta sig till utan William. Hela hon känns tom. Kanske det finns ett litet ljus, lite hopp. Men inget syns klart nu.

(( AlexZz??))

((Hur... lyckas jag?))

Jack kan se en glimt av de i vagnen. Nu är det mest kvinnor och barn här. En del, bara en del, unga killar också. Han fäster blicken på en flicka som sjunkit ned på golvet. Det måste ha varit hennes bror, far eller... någonting som fördes bort. Till kriget. Stackarn.

((Gör inge))

Elise torkar sina tårar med handryggen. Hon ser sig om i vagnen. Kvinnor, barn, äldre och några unga killar är de som finns där. De har tur, de unga killarna, de slipper kriget.
Hennes blick fastnar på tvillingarna. De kan inte var mycket äldre än hon själv, ett år eller så. De var så lika, bara att en var tjej och en kille.

((AlexZz När du ska skriva sen kan du ju, om du vill, skriva att de typ är framme...))

((Sure... not that I know. xD))

Jack tar ett djupt andetag och bestämmer sig för att vara stark och... självisk? Kanske fel ordval då han inte tänker låta något hända hans syster. Men det är nog en aning själviskt med tanke på att han gör det för att inte förlora henne, det kan nog klassas som själviskt.

Timmar senare stannar vagnen med en duns och ett par ramlar. Men de reser sig, vissa mödosamt, andra fortare än kvickt.