Familjeträffen (Roll för 3-4st)

"Är du säker på att du vill ha det där rummet?" frågar hennes mormor.
"Ja, jag gillar runda fönster." Rummet är genomgående vitt med blåa och gråa detaljer. Det finns två sängar med blommiga överkast och Lucy hade direkt slängt sin väska på den till höger. När hon har packat klart så går hon ner till undervåningen igen.
"Finns det internet här?" frågar hon sin morfar.
"Jag är ledsen att vi bor för långt ut på landet gumman men det finns bordstennis i garaget", svarar han.
"Åhh, toppen...", suckar hon.

"Här är det!" utbrister Conrad plötsligt. Olivia tittar nyfiket ut och ser en stor herrgård ta form till höger. Hennes pappa svänger in på uppfarten och stannar bilen.
Conrad och Carla går fort ut ur bilen och smäller igen dörrarna efter sig. De går runt bilen och öppnar bagageluckan.
Olivia tar varsamt upp boken hon håller på med och kliver ut.
Conrad slänger ut allas packning innan han också stänger till bagageluckan.
"Olivia!" ropar hennes farfar från entrén. Han ler varmt mot henne när Olivia springer fram och kramar om honom.
"Titta på dig!" säger han och granskar henne uppskattande. "Vad stor du har blivit! Det var väl i jul vi sågs senast va?"
Olivia rycker på axlarna. Hon har faktiskt ingen aning. Men det var länge sen.
"Olivia!" skriker Carla. "Din packning!"
Hon ler ursäktande mot sin farfar och springer tillbaka för att hämta sitt bagage.

Sapphire lutar sig mot bilfönstret med halvslutna ögonlock. Hon tänker på de oräkneliga gånger hon drömt om Frankrike när hon lämnats hemma för att hon var "för liten". Bilderna i hennes huvud har alltid innefattat Eiffeltorn, creperier, förälskade par, baskrar och kultur. Hittills har hon fått nöja sig med en slätt som sträcker sig så långt ögat når, några floder som Michael oengagerat mumlat namnen på och Riettas 80-talspop på replay.
Rietta trampar gasen i botten och muttrar "Vi borde vara där nu". GPSen säger något annat. Som vanligt kraschar Riettas tidsplan fatalt. Depeche modes synthar fyller bilen med sitt ljud.
Ärligt talat hade Sapphire hundra gånger hellre bott på ett hotell i Paris än att resa ut i ingenstans för att besvärat försöka umgås med folk som är fyra till sex år äldre än henne. Visst, det ska bli trevligt att träffa mormor och morfar, men behöver det besöket verkligen innefatta totala främlingar som kommer betrakta henne som en småunge?

Lucy hör en bil stanna på uppfarten och ser till att dra sig längre in i huset. Hon vill inte träffa någon just nu. Hon vill bara fylla igen saknaden av sitt internet genom att läsa sin favoritbok.
"Lucy, kom ner hit."

"Varför är vi fortfarande inte framme?". Sapphire hoppar till. Tydligen har hon somnat med ansiktet tryckt mot fönsterrutan och blivit väckt av Riettas irriterade röst. Hon gnider sig över pannan där hon garanterat just fått en röd fläck. Ja, det kommer ju göra intryck på hennes kusiner. Om de någonsin kommer fram vill säga. Michael upphäver sin röst "Du kanske borde titta på GPSen innan du frågar, älskling. Enligt den är det ungefär 5 mil kvar nu". Rietta suckar. "Vi kommer att komma så sent!" klagar hon.
"Kom ihåg att du gjorde upp tidsplanen" kontrar Michael. Rietta fnyser och ser förolämpad ut.
Sapphire önskar att hon kunde fått fortsätta sova.

((Jag svarar senare idag, helst när PotterHunger är inloggad eftersom jag ska träffa Olivia nu så blir det lite skumt om jag kör innan))

Joseph som hela tiden har suttit och sovit i baksätet vaknar av hans föräldrars irriterade röster. Han är precis på väg att fråga när dem är framme men hejdar sig då dem bara skulle bli ännu surare då. Han sätter sig tillrätta och lägger händerna i sina knän då han ser ut på omgivningen. Troligen så var dem i Frankrike nu men han visste inte exakt vart.
"Vart är min bok..?" frågar han mumlande sig själv och ser sig omkring. Då han ser den ligga på golvet töjer han ut säkerhetsbältet och böjer sig ner mot bilgolvet och tar upp boken. Joseph ser sedan att Sapphire också är vaken och han lägger till ett snett leende. "Godmorgon" säger han även om han itne är riktigt säker på om hon har sovit då han somnade ganska snabbt.

Mitt i Rietta och Michaels hetsiga "diskussion" vaknar Joseph. Han hälsar på henne och ler lite snett. Själv himlar Sapphire lätt med ögonen och säger "Godmorgon sömntuta. Beslutat dig för att hedra oss med din närvaro?". Hon kan inte låta bli att retas lite med honom.

Joseph suckar och kan inte annat än skratta åt sin systers fråga. "Jag har varit här hela tiden utom mitt huvud. Eller jo det var också här men inte det som finns inuti... min hjärna alltså" svarar han krångligt och blir snurrig av det han sade. "Försök förstå det om du kan!" skrattar han och ser sina föräldrars huvuden kolla bak på dem.
"Vad håller ni på med, ni bråkar inte va?" frågar dem och Joseph harklar sig.

Olivia drar nu sin resväska efter sig, tillbaka till farfar.
Plötsligt kommer någon ut ur huset. Det är farmor!
Olivia låter sig omfamnas ännu en gång. Det är en sådan där typisk mjuk farmor kram.
"Jag har saknat dig", säger Olivia efter kramen. Hon ler stort mot henne.
"Vi har saknad dig med!" Farmor ler och tittar på farfar som kramar om Carla.
Olivia ler till svars.
"Din äldsta kusin har redan kommit", säger farmor. "Hon är nog därinne. Tänkte att ni kunde dela rum."
Olivia tittar oförstående på farmor. Dela rum? Ska hon behöva stå ut med sina kusiner dygnet runt? Kanske kusinen förbjuder henne att läsa hela natten... liksom sin mamma.
"Äh, Lucy är snäll", tillägger hon till när hon ser Olivias besvärade min.
"Men farmor, vart är mitt rum?"
"Fråga Lucy", säger hon avfärdande. "Hon är därinne."