Catching the fire

Josephine vill inte vinka åt dem, förra året gjorde hon det inte heller. De får henne att vilja spy.

Jag vänder snabbt blicken mot Jose(låter bättre som förkortning!). Allt var liksom bara för mycket, vi skulle ju föreställa det olyckliga älskade paret. Nu pratade vi inte ens. Senast jag sa något till henne och då räknas inte tågresan så var det över ett halvår minst!

Josephine känner Todds blick men kan inte förmå sig att titta tillbaka. Det var så länge sedan de ens sa något direkt till varandra.

Jag ser in i hennes vackra ögon, jag hade såklart fortfarande känslor för henne, dem skulle alldrig försvinna!

Josephine tittar upp och möter Todds blick. Hon fastnar ett tag innan hon vänder bort blicken med en lätt rodnad på kinderna.
"Så, nu är det dags att möta era stylister" säger Effie och Josephine suckar inombords.

((Ska vi hoppa över stylisterna och gå direkt på kvällsmaten??))

((n ja vi hoppar över dem!))

Jag ser att hon rodnar lätt menhon vänder bliken åt annat håll så jag gör det med.

Efter att de har träffat sina stylister och provat morgondagens invignings-kläder sitter alla vid bordet på våning tolv och middagen har precis serverats.

Josephine äter långsamt för att hon egentligen inte är hungrig.

Jag tittar på dem medans jag äter långsamt och lite. Maten var desamma som förra året så den var inte särskilt aptitretande. Jag släpper då besticken, skjuter ut stolen hårt och går upp till mitt rum. Jag ville inte vistas med dem där stylisterna!

Jospehine tittar efter Todd när han försvinner.
"Jag är klar" mummlar hon och går efter Todd. Hon står utanför hans rum och känner sig almänt hopplös och dum. Varför knackar hon bara inte? Tillslut gör hon det.

Jag sitter på sängen och kollar på vattenfalls bilden jag klickat fram på väggen, då knackar det plötsligt på dörren. Jag hade mina aningar vem det var men gick endå fram till dörren. Jag öppnade sakta dörren och ser vem som står där. Det var Jose som stod där. Jag såg först på henne. Jag visste inte vad jag skulle göra. "jag...." var allt jag fick ur mig.