Hungerspelen-roll

Jag vaknar av ett högt ljud. ett kanonskott.
Undra vem som dött.

Kalira Ox

Kalira hoppar till och skriker kort innan hon slår händerna för munnen. Det är ju Hungerspelen, idiot! tänkte hon för sig själv.
Hur vaknade hon? Det börjar bli gryning, och det var antagligen ett kanonskott som löd. Ingen chans att somna om, bäst att bara fortsätta på resan efter mer vatten.

Jag klättrar ner från trädet, och äter lite. sedan så börjar jag plocka äpplen, som jag lägger i ryggsäcken. Sedan så fortsä´tter jag gå, i nerförsbacke.

Kalira Ox

Kalira stod vid ett stenblock som satt fast i en kulle som for uppåt. Vattnet droppade ner för blocket i en jämn takt, och Kalira visste att den fortsatte efter kullen. Det skulle vara snabbast att klättra över den. Då skulle hon hitta tillräckligt med vatten för att överleva resten av spelen.
Kalira tog en klunk av sitt lilla vatten kvar och knaprade på ett kex för att få krafter.
Nu var det dags att gå, hon var ett lätt mål där uppe, så alla skulle säkert bonga henne därifrån.

Jag ser plötsligt någon. någon spom går kanske hundra meter framför mig. hen går snabbt, och bär på en rosa ryggsäck.
jag följer efter. nu när jag är närmare ser jag ett det är en tjej, kanske 16 år. hon flåsar lätt, och jag kan inte se att hon har något vapen. ska jag anfalla, eller dra mig tillbaka? eller kanske bilda en pakt?

Kalira Ox

När Kalira kommit så pass långt att backen börjar slutta, tar hon hjälp av gravitationen och springer ner. Hon fortsätter springa en bit innan hon kan stanna och hoppar in bakom en buske för att se om kusten är klar.
Hörde hon något röra sig? Eller var det ett djur- eller till och med inbillning?

Jag satt på huk i busken och iakttog Kalira. Till slut klivev jag fram och blottade mig. Kalira är en ung flicka från Distrikt 5 och av det jag visste så hade hon en grym tänkarskalle. Något jag kunde behöva. Helt ärligt så hade jag inga planer på att döda henne, jag kunde faktiskt ha stor nytta av henne just nu. Jag höll upp händerna så hon skulle se att jag inte tänkte skada henne. Pilbågen som hängde över axeln skav och jag skakade irriterat på överkroppen.
"Vill du bli min bundsförvant?" Klämde jag fram till slut.

Kalira Ox

Kalira stirrade den unga kvinna som hon visste var från distrikt 2. En karriärist som väntar på att mörda mig?
Hon var lång och muskulös, skulle säkert vinna Kalira i vilken strid som helst. Det vore inte praktiskt i slutet. Men å andra sidan skulle Kalira bli dödad nu direkt om hon inte tackade ja, med tanke på pilbågen...
"Ja, jag kan bli din bundsförvant. Kom ihåg att inte förrän slutet, om vi båda är kvar, får vi börja attackera varandra" sade Kalira. Inte för att 2:an antagligen inte brydde sig om det, men det var bra om man sade till.
"Och dessutom håller vi oss borta från småttingar. Inga döda såna."

Jag iakttar flickan från Distrikt 5. Hon hade kommit fram till några villkor som jag var tvungen att gå med på ifall jag skulle vara hennes bundsförvant. Jag nickade långsamt och la huvudet på sned samtidigt som jag sneglade upp i luften. Mitt huvud snuddade vid spjuten jag klämt fast i väskan. Bestämt sträckte jag fram handen för en handskakning samtidigt som jag började berätta för henne om vilka saker vi hade. ''Jag har mycket saker. Den här väskan.'' Sa jag och vände mig om så att hon kunde se väskan. ''Pilbåge och pilar, spjut och svärd. Jag kan ta hand om det. Vad kan du?''

Kalira Ox

Kalira försökte lägga alla vapen på minne, så att hon var beredd om- som hon fått veta- Frida attackerade henne.
Nu skulle Kalira berätta om vad hon kunde och hade. Kanske skulle hon hålla något hemligt?
"Jag kan naturen, och är snabb. Om du låter mig, kan jag använda pilbåge, men helst använder jag vapen som man kan kämpa med i handen, svärd och spikklubbor.
Jag har bara fått tag på kex, torkad mat, ett svärd som passar mig och lite vatten."
Kalira drog fram svärdet som glänste till.
"Och mer vatten är jag på vippen att hitta."