Om Voldemort hade vunnit

Laura kom hem och undrade vad hon skulle ta sig för. Det hade redan mörknat och hon hade ingen lust att sova, nej verkligen inte.
Undra vad alla gjorde, ja med alla menade hon egentligen inte särskilt många längre. Det var länge sedan hon hade haft sällskap med de såkallade goda, de som nu inte hade någon makt i sammhället, de som var nertryckta och tvingades att lyda allt och alla. Hon hade sluppit det tack vare sitt sidbyte, även om inte alla dödsätare ens gillade det. De gillade inte henne för sin härkomst, sin sida hon stod på och att hon trots detta stod högre en vissa av dem.
Hon gick in i köket för att se o hon hade något trevligt att äta, hon var hemskt rastlös för tillfället.

Cara drack upp drinken, hon höjde blicken när en skugga föll över henne.
"Får jag bjuda på en drink?" frågade mannen framför henne och Cara log.
"Det beror på hur vågad du är" sa Cara och log mystiskt
"Jag är vågad, vad det nu har med saken att höra?" sa mannen och Cara motstod att skratta. "Så länge du inte är hans dotter har jag inget att frukta" sa mannen och Cara höjde ett ögonbryn
"Ja i så fall har du en del att frukta" sa Cara och mannen log roat, som om han hade kommit över ett byte
"Vilken tur jag har" sa han
"Ja det har du" sa Cara och tog hans hand och de gick omt baren

Skandar talade med två unga vackra häxor som sällat sig till hans sällskap. Den ene av dem arbetade på The Daily Prophet, den andra var modell för någon häxtidning. Skandar hade bjudit dem på drickor och de hade inget imot att stå nära honom. Skandar lät blicken glida uppskattande till deras djupt urringade, korta klänningar och log för sig själv. Han hade verkligen turen med sig.
Modellen var verkligen fascinerad av Mörkrets märke, och de var båda imponerade över att han var en Dödsätare. Det var tydligt att de inte var mugglarfödda, annars hade deras attityd varit olik.
Skandar fick syn på Cara, som också hittat sällskap. Han måste vara väldigt renblodig om hennes far skulle acceptera honom, fast Cara skulle väl antagligen inte berätta åt Voldemort om honom.

Laura funderade på om hon skulle gå ut, ja varför inte? Hon hoppade in i duschen och torkade sig sedan. Sedan synade hon sin garderob och tog en av sina svarta jeans och en svart uringad topp och högklackat till det. Det hörde till ovanligheterna, att hon gick i högklackat hon hade förr föraktat det men nu hade hon det ibland även om hon inte kommit så långt till att ha kläning så som Cara brukade gå klädd.
Laura sminkade sig och lät sitt röda hår hänga fritt och transfererade sig sedan till London och gick fram till krogen hon visste de flesta brukade hålla till på. Det hade hunnit blivit sent och vakterna ville inte släppa in fler, och särskilt inte en Weasley som de sa och såg föraktfullt på hennes hår.
Lauras ögon blixtrade till av illska och hon fräste illsket åt dem och de backade undan. "Förlåt miss vi trodde du var en av dem." sa han och släppte in henne och Laura log mot honom som tack. Egentligen skulle hon väll inte gjort något mot honom men ändå ibland var det bara ett enkelt sätt att göra saker på, hota lite och sen få sin vilja igenom.
Laura såg sig om, hon såg både Cara och Skandar vara där men båda var upptagna, så ovanligt, tänkte Laura roat och gick fram till baren för att beställa något.

Cara tog emot drinken, hon hann snabbt se Laura som klev in genom dörrarna och Skandlar som fått sällskap. Ibland undrarde hon om människor drogs till deras sällskap för att de hade en dödslängtan.
"Vad sägs om en dans?" sa mannen och Cara tittade på honom, hon hade inte varit intresserad nog att fråga efter hans namn.
"Jag dansar inte" ljög hon, vanligtvis gjorde hon det, men idag var hon inte på humör. Och när Cara inte var på humör var det bäst att inte försöka tvinga henne, tyvärr hade den här mannen inte vätt nog till att förstå det.
"Bara en dans?" sa han och drog med henne ut på golvet, trotts att hon protesterade. Cara såg på drinken och kastade den i mannens ansikte och vände sig om för att gå, när han tog tag i hennes hand. Cara undrade för sig själv om människor trodde att hon inte skulle våga göra något. Hon tänkte just snäsa åt mannen när hon såg att han föll ihop på golvet.
"Du borde inte låta dem ta tag i dig" sa en välbekant röst, en röst som bara kunde till höra Malfoy. Hon såg på Draco och hennes ilska blixtrade till.
"Och du borde vetat bättre än att lägga dig i!" fräste hon och gick förbi honom.
"Du borde tacka" sa han kaxigt
"Och du borde hålla dig borta" sa Cara och gick ut genom dörrarna
"CARA" ropade Draco efter henne, men hon struntade i det. Hon var för arg för att stanna. Hon var inte säker på om hennes far skickat Draco för att övervaka henne eller om han bara råkat vara där, men Draco var i alla fall den sista människa hon ville se

Skandar tappade bort tråden i konversationen då Cara ställde till det på dansgolvet. Han betraktade henne roat och undrade över mannen som ens kunde tänka tanken att dra med sig kvinnan utan hennes lov.
Som förväntat lämnade Cara mannen ensam på dansgolvet, men inte förrän Draco lagt sig i. Skandar Kom ihåg den unga pojken från Hogwarts. Draco var några år yngre, men han hade tyckt om att imponera på sina klasskamrater, vilket hade gett honom ett rykte. Dessutom hade han varit dum nog att öppet ställa sig imot Harry Potter.
Skandar vände åter uppmärksamheten till kvinnorna då de tänkte gå till toaletten gör att förbättra sitt smink. Skandar nickade, och då de försvann fick han syn på ännu ett bekant ansikte: Laura. Han mötte hennes blick och knyckte med nacken för att be henne komma över.

Laura såg efter Cara och Draco och mötte Skandars blick och log. Egentligen hadede aldrig talats vid, men visst de hade setts på möten och liknande. Han var en av dem som stod mycket högre än henne och verkade tycka att han på så sätt var bättre, renblodig och allt som han var. Men detta hade aldrig hindrat Laura tidigare. Vän med Cara som hon var hade hon varit mer inne i den inersta kretsen än de flesta och även tjafsat emot de flesta vilket hon ofta hade fått ångra. Men vänskapen till Cara hade skyddat henne från det mesta.
Hon gick över till Skandar och log, vad ville han henne?

Cara huttrade till, i sitt ursinne hade hon glömt sin jacka. Hon tog av sig de förbaskade skorna och slängde dem i marken, de var bara i vägen nu. Hon gick gatan ner, huvudet dunkade, hjärtat dunkade och hon mindes smärtan. Vart skulle hon nu ta vägen? hem? knappast. Hon tittade upp när hon kom till det välbekanta huset. Det var ett gammalt hus, men inte förfallet. Nej det tillhörde ett av de finare kvarteren i London. Hon öppnade dörren till trappuppgången och gick upp. Hon tog ett djupt andetag och ringde på. Hon hörde steg där inne och snart öppnades dörren. Hon tittade på mannen framför henne, han tog bort en brun hårslinga ur ansiktet och log mot henne.
"Cara?" sa han och hon slängde sig i hans famn. "wow ta det lugnt, det är okej" sa han och strök henne över ryggen.
"Simon jag mötte honom" sa hon lågt "Jag mötte Draco" sa hon lågt

Skandar granskade Laura då hon gick fram till honom. Hon var inte lika beslöjat klädd som de andra kvinnorna i klubben, men nog var hon söt ändå. Hon jobbade också på ministeriet, men på ett department Skandar sällan samarbetade med. Endast då något stort, internationellt sportevenemang skulle ordnas eller deltas i arbetade Skandar med Laura.
"Hej, jag hade inte förväntat mig att se dig ute ikväll", hälsade han med ett roat leende, som om han skrattade åt något privat.

Laura log roat åt honom. "Och varför inte det då?" sa hon och himlade lätt med ögonen. Hon visste egentligen varför, hon hängde sällan ute hon var hellre ute och flög eller tränade eller liknande. Hon var inte en typisk tjej, gick hellre i vanliga gymnastikskor och byxor än klänning och högklackat. Och hon var en hejare på det de flesta kallade för mugglarslagsmål.
Hon såg på Skandar och fick sin drink från bartendern. "Så vad gör du själv här egentligen?" log hon lätt.