Greveholm

Okok xD

Disa satt i bilen som bromsade in på grusplan, hon såg ut genom fönstret. Verkligen? var det här de nu skulle bo? Långt ut på landet och fanns det ens internet här? Hur skulle hon överleva? Disa suckar där hon sitter vid sin bror i baksätet och stoppar åter hörlurarna i öronen för att skärma sig från omvärlden. Ännu ett sett att få henne bort från allt de kallade dåligt för henne. Ny skola nytt hus....eller ja slott, vem skulle ens vilja bo här? Hon tyckte inte det hon gjorde förr var dåligt, hon hade älskat att hänga med gänget att festa och dricka sig stupfull. Men nej, nu skulle hon minnsan dö av trisstes.

Jean hostade till när en vind hade farit genom huset och rört upp damm. Han stannade upp i meningen i boken han läste när han hörde ett nästan bortglömt ljud, en bil på gårdsplanen. Han skyndade sig fram till fönstret för att se ut vem det kunde vara. Kanske hade familjen Olsson eller kanske var det Saga och Benny som kommit tillbaka med sina föräldrar? han kände inte igen bilen, men det behövde inte betyda något.
"Staffan vi verkar ha besök" ropade han åt sin vän som befann sig någonstans i slottet. Jean slog ihop boken och la den på hyllan, det här var spännande

När Linus såg slottet blev han faktiskt lite besviken. Han hade hoppats på något... ståtligare. Om det nu var rätt ord. Bilen bromsade in och så fort bilen stannat så klev han ur bilen och andades in den friska luften och sträckte på sina stela ben. Det hade varit en lång bilfärd hit till slottet, som kallades Greveholm.
"Det här slottet var ju fint" säger han och kollar ut över slottet, och sedan även marken som omgav det.

Disa kliver ut på andra sidan bilen ser med en blick på sin bror och kastar sedan en mörk blick mot slottet. Fint? tyckte han verkligen det? Hon sa inget utan bara stod där hon stod hon var inte glad att komma hit och hon tänkte inte säga något fördelaktigt om detta slott.

Linus såg på Disa när hon klev ur bilen. Hon var ju inte direkt en optimist och hon var absolut inte glad nu heller, det såg han på henne.
"Det här kan ju faktiskt bli roligt, Disa. Du har inte ens sett insidan av slottet än!" säger han. Inte för att han förväntade sig någon värst modern inredning, det här var faktiskt ett gammalt slott, men något som skulle kunna uppmuntra Disa borde det ju finnas här.

Jean betraktade barnen från fönstret, de såg verkligen olika ut, men ingen av dem verkade vara så positiva ut, inte som Ivar eller Saga gjort. Men han visste att alla var olika och kanske skulle den här familjen vara roliga att skrämma om det nu visade sig att de inte kunde komma överrens med dem.
"Staffan vart är du? du missar dem" sa Jean och undrade om Staffan var fast i köket igen?

Disa nickar mot brodern, inte för att hon trodde honom men hon ville i alla fall inte bråka med honom, inte nu. "Kanske det." mumlar hon dystert men ögonen som jämt brukade skina av glädje var nu bara dystra bakom det hårt sminkade ansiktet. "Vi får väll se då." säger hon och börjar gå mot slottet.

Staffan hörde Jean skrika på honom och skyndade sig dit. "Vad skriker du om? Jag har faktiskt bakat en ostkaka som jag precis tänkte äta." Han gick fram till fönstret och tittade ut. Då såg han familjen som gick mot huset, den synen gjorde så att Staffan tappade ostkakan av glädje. "Vad roligt nu kommer nya vänner jag har saknat Saga och Benny".

"Din ostkaka får vänta" sa Jean till Staffan "Ja det är alldeles för länge sedan de flyttade" sa han lite sorgset
"Men de här barnen ser inte lika glada ut. Men jag har haft fel förut" sa han leende och fixade till sig
"Så hur ser jag ut? inte för läskig hoppas jag? vi vill ju inte skrämma bort dem med en gång" sa Jean

"Nej då, du ser bra ut. Hoppas du har fel om barnen för om de är för dystra barn är inte kul. Hoppas bara att greven inte återvänder den här gången också."