A changing world

Melinda släpptes in i rummet, och Joshua log brett. Han vände om och började gå samma väg som de hade kommit, i en mycket snabbare takt än då han varit tvungen att förkorta sina steg med Melindas. Snart insåg han dock att han inte visste vart han var på väg, så han såg sig om efter en tjänare.
"Var kan jag hitta skräddaren?" frågade han en passerande ung man, som erbjöd sig att visa vägen. Joshua leddes flera våningar ner och slutligen till ett runt rum. I mitten av rummet fanns ett jättelikt bord, där en kvinna satt och sydde. Dessutom fanns de flera unga hjälpredor i rummet, som var fullt av tyger, garn, knappar och små lådor med nålar och annat.
En halv timme senare steg Joshua ut. Kvinnan hade tagit hans mått och börjat se igenom tyger, men då Joshua uppenbart inte var intresserad chasade hon ut honom.
Efter det var Joshua hos smeden, som tog mått till nya rustningar och ett finare svärd, och då Joshua äntligen var klar siktade han mot träningsgrunderna.

Flera soldater och riddare fäktade på sandplanen, eller tränade för sig själv. Joshua hade varit via sitt rum och lämnat rustningen samt manteln där, nu var han endast klädd i en lös tunika.
Med sitt gamla, men välskötta svärd tog han sig utrymme på planen och började värma upp sina muskler, utan att bry sig om de andra soldaterna. De såg undrande på honom och ärren, som prydde hans bara armar och kunde skymtas vid bröstet.

Melinda vet inte hur länge de sitter där, mer än en och en halv timme är säkert. Hennes mor sitter där och maler på om Melindas framtida resor. Men hon förlorar sig själv i små detaljer, eftersom hon varit där och allt. Så vid det här laget vet både den rastlösa Preston och den förut intresserade Melinda att... något av grannländernas centrum har en stor fontän dekorerad med guld och allt möjligt som skulle visa deras rikedom. Melinda vet dock inte vilket land som var vilket längre. Modern hoppade mellan städer, byar, länder och till och med hus alldeles för fort för att man överhuvudtaget ska lyckas hänga med.

"Ni kan lämna bordet." Säger hennes far, avbryter hennes mor mitt i en mening och både Preston och Melinda reser sig. I nästan samma rörelse. Förutom att Preston är någorlunda smidigare och snabbare i sina rörelser när han inte stoppas av en vid kjol. Men Melinda reser sig värdigt och lämnar rummet.
"Lämna inte slottet utan Sir Lionsbane." Förmanar hennes mor hurtigt. Melinda ler bara mot henne.
"Självklart inte, mor." Säger hon samtidigt som hon korsar fingrarna. Hon och Preston lämnar rummet och börjar ta sig ut mot slottsträdgården.

Joshua avslutade träningen, lätt svettig men nöjdare än han varit sen han kom till slottet. Då han lämnade övningsplanen kunde han känna de andra soldaternas och riddarnas blickar, men han ignorerade dem. Melinda hade inte kallat på honom, så han bestämde sig för att se sig om, för han var inte hungrig än.
Det var otroligt vackert väder, solen sken från en molnfri himmel, men det blåste svagt, så det inte blev för varmt. Joshua hade ingen lust att återvända in, han var inte van vid att vistas i så stora byggnader, eller inomhus över huvudtaget, om nu inte tält räknades.
Så i stället gick han till slottsträdgården. Då han återvände ut imponerades han av det han såg. Trotts att det var mindre än han trott, var det välskött. Växterna hade antagligen hämtats från hela världen, för Joshua kände inte igen en enda av dem.
Längst bak i trädgården växte höga häckar, och Joshua gissade att det var en labyrint av något slag. Han hade ingen lust att tappa bort sig i den, så i stället satte han sig på en stenbänk intill en fontän. Svett gnistrade ännu på hans bara armar, men ljudet av vattnet från fontänen var lugnande, likaså dofterna från blommorna. Så Joshua stängde ögonen och sträckte på benen, nöjd över fristen i sitt nya jobb.

Preston rusar ut framför Melinda som följer efter med ett försök till att hålla samma takt som sin yngre bror.
"Melinda! Titta!" Hör hon plötsligt och tittar ned mot punkten som Preston pekar ut. Hennes blick fastnar på den gula orkidén som uppenbarligen slagit ut i blom. Vad ovanligt, den har inte slagit ut på flera år. Melinda böjer sig ned över den ensliga växten och stoppar Preston som försöker plocka den.
"Du kan inte ta den, den är för ömtålig för det." Säger Melinda och Preston ser trumpet på växten, Melinda tar sig upp till stående läge igen innan hon börjar gå mot labyrinten igen och Preston springer efter. Melinda kan aldrig komma underfund med var pojken får all sin energi ifrån. Men gissar på att de flesta barn uppför sig likadant, iallafall av det lilla hon sett av andra barn än sig själv och Preston. Men aldrig att Melinda uppfört sig som han gjorde, hon tvivlar starkt på att hon hade lov att bete sig som Preston.