Ofelia och Johanna [SV]

BRA!

åh så Snape är hennes morbror !?

Tack Owlie !
Och ja parkinson123 han är hennes morbror

grymt bar berättelse!!! längtar till nästa del!

Tack Den kommer nu!

Hey folks! Hur mår ni? Här kommer ännu en del ur min fanfic Ofelia och Johanna! Enjoy it!

JOHANNA

Johanna förstod inte vad som hade hänt riktigt, utom att Snape och Ofelia verkade vara släkt. Hon sprang i korridorerna upp mot Gryffindortornet när hon stötte i någon hårt och föll till golvet. Bra, tänkte hon sarkastsiskt och väldigt irriterat, Snape.
Snape såg på henne en lång stund och hjälpte henne sedan upp.
"Johanna Black, du borde försöka vara lite mer förstående när det gäller Ofelia.. Dumbledore säger"
"Men vadå?!" avbröt Johanna honom vasst. "Ingen verkar vilja berätta vad som pågår och ändå tror ni att jag ska va med på noterna. Vad händer egentligen?!" hon såg uppfodrande och argt på Snape men Snape blev inte arg, höjde inte rösten utan sänkte den snarare.
"Black, vi kan inte stå och prata om det här." viskade han med en outgrundlig blick. Johanna såg på honom länge utan att säga nåt. Det här var en helt annan sida av professorn som hon aldrig sett. Han utstrålande inte längre kyla och hans röst lät helt annorlunda. Hon stod och stirrade på professorn en lång stund och han stirrade tillbaka.
"miss Black, kom ihåg vad jag sa, det är inte miss Ofelias fel. Okej?"sa han men Johanna svarade inte utan såg på hans ansiktsuttryck och rörelser när han talade.
Han talade inte längre till henne som om hon var ett jobbigt, stökigt barn, utan snarare som om hon var en vuxen kvinna som kunde ta ansvar. Hans blick var rak och han var väldigt rak i ryggen. Plötsligt blev allt för mycket och Johanna sa bara:
"Okej" vände sig om och gick. Hon sprang upp i sovsalen där hon träffade Sara och de satt där länge och pratade om allt, utom Snape och Ofelia.
Sen när det var middag så gladdes många av vännerna att Johanna kom tillbaka och de skrattade och log. Men mitt under middagen så kom Snape gående längs Gryffindorbordet. Han stannade vid Johanna.
"Johanna, följ McGonagall som står borta vid den bakre dörren, bakom lärarbordet." hon vinkade av sina vänner med en suck och följde efter professor Snape. Men till hennes förvåning gick professor Snape inte till McGonagall utan svängde av till Hufflepuffbordet. Va? tänkte Johanna när han plötsligt bad Cedric att komma med. Johanna följde villigt efter McGonagall men kastade några snea blickar på Cedric. Han log.
När de kom in i rummet bakom salen så fann de Ofelia och Dumbledore som pratade om det där, men när Cedric var där kände sig Johanna mycket säkrare.
Dumbledore tog till orda och alla blev tysta.
"Okej, Johanna, bli inte arg nu, är du snäll." Johanna rodnade vid den kommentaren.
"Okej." sa hon kort och vägrade att se på vare sig rektorn eller Ofelia.
Dumbledore började äntligen tala med sin lätta men ändå djupa röst. "Nu måste jag berätta den riktiga anledningen till att miss Ofelia Snape hamnade i Slytherin."

giaaah så bäst ! jag är så inne i berättelsen , asså jag har gett upp med min berättelse den vart dyng dålig så jag läser din istället och den är ju skiit bra!

Taaack Varför har du gett upp med din? Skriv mer, I like it!

När kommer nästa? Jag vill veta varför Ofelia hamnade i Slytherin!

hehe jag gav upp med min för den blev inge bra asså jag suger på att hitta på berättelser!! jag är inte ett dugg nöjd över den men däremot så ÄLSKAR jag att läsa ( speciellt Ofelia och Johanna) .
jag är så längtans full i skolan att komma hem och få läsa vidare i berättelsen! För den ÄGER FETT !!