Smutsskalle! [SV]

Superbra! mer!

Mer !!

tack, mer kmr nästa gång jag är inne

Okej

Kapitel elva!

När jag vaknade var det mörkt ute, jag antog att det var natt. Jag ville veta hur det gått för Julliana, men om et var mitt i natten så fick jag vänta. Mer hann jag inte tänka innan jag somnade om.
Jag vaknade några timmar senare. När jag öppnade ögonen satt Julliana bredvid sängen igen.
"Hej där sömntuta!" sa hon glatt.
"Hej! Hur gick det?" frågade jag.
"Hur gick vad?"
"Åhh, kom igen!" jag hmilade med ögonen. "Hur gick det med att avslöja David? Vad McGonagall?"
"Okej, McGonagall har tagit fast dem och de blev relegerade och deras päron fick betala skadesstånd, fem tusen galleoner!"
"Ehh... Päron?"
"Föräldrar!" nu var det Julliana som himlade med ögonen.
"Jaha, vad gör vi nu?"
"Inget, madame Pomfrey säger att du måste ligga kvar i en månad till!"
"Va?! Men jag dränktes ju inte ens!"
"Tja, du fick in mycket vatten i lungorna och madame Pomfrey vill inte att du ska få komma härifrån förrän hon är säker på att du inte behöver skickas till Sankt Mungos!"
"Sankt Mungos?"
"Det är sjukhuset för magiska sjukdomar och åkommor!"
"Jaha!" vi satt tysta en stund.
"Du..."
"Altså..." vi avbröt varandra.
"Börja du!"
"Nej du!"
"Okej då!" jag tog ett djupt andetag och fortsatte det jag hade börjat på. "Du, är vi vänner nu? Jag vet att vi sa det, men jag vill ha bevis, typ en bästiskram eller nåt! Jag vill bara inte vara ensam igen!" Julliana bliknade och jag undrade vad jag hade sagt för fel.
"Det är klart att vi är vänner! Nej det är vi inte! Vi är bästisar!" sa hon. "Om du vill förstås!"
"Klart att jag vill sa jag och gav henne en kram.
"Va bra, för jag har typ redan fixat ett bästishalsband!" sa hon och tog upp två halsband som satt ihop. Hon slog ett lätt slag på dem med sin stav och de särade på sig. När jag fick mitt halsband i handen började det glittra och visade sedan en bild på mig och Julliana.
"Wow, var fick du det här ifrån?" frågade jag utan att släppa halsbandet med blicken.
"Pappa köpte det i Diagongrånden och skickade det med en uggla."

Två månader senare stod vipå Kings Cross stationen igen och jag kramade Julliana.
"Jag kommer verkligen att sakna dig!" sa jag.
"Jag lovar att ringa!" svarade Julliana, hennes mamma var mugglare så hon visste hur man gjorde.
"Och jag lovar att svara!" sa jag med ett leende och gick bort till min familj. Jag vinkade till Julliana och gick sedan mot bilen med min familj, i bilen ville de veta allt som hade hänt sen jag kom till Hogwarts, så jag fick berätta allt!


SLUT!!!!!!
_______________________________________________________________________________________________
Hoppas att ni gillade den!!! Om ni vill ha mer från mig så skriver jag en till fanfiction som heter Hemiones första år på Hogwarts!!

Mer! Väldigt bra

riktigt bra!

den är slut!

okidoki

ny läsare här...

jättebra ff.