Lee Jordans första år [SV]

tack ska försöka skriva idag

Bra siri!

kapitel 8

"NI GJORDE VADÅ!?" vrålade McGonagall
"Hur många trappor var det?" sa jag nyfiket men ångrade mig snabbt när jag såg McGonagall titta på mig.
"142" svarade dem. McGonagalls ansiktsuttruck ändrades
"Lyckades ni verkligen RÄKNA alla trappor?" sa hon med en mer vänlig röst "för 142 är helt rätt, hur..." hon verkade nu förstummad. Som om dem gjort något omöjligt.
"Ni slipper straff bara för att ni faktiskt lyckades..." började hon "Sätt er" sa hon och dem satte sig bakom mig. Jag vände mig och och fick ett stort leende från dem båda.
"Vad menar professor med att dem kom tillbaka kl 1 på natten?" det var Angelina och hon visste mycket väl varför, tänkte jag, hon vill säkert bara att resten skulle få höra.
"Dem här pojkarna" sa hon och stirrade på mig, Fred och George " Var i den förbjudna skogen i natt" sa McGonagall argt.
Det uppstod ett väldigt mumlande.
"Och ja, dem fick straffkommendering" tillade hon. Hon tittade en sista gång på oss och återgick sedan till lektionen i förvandlingskonst.

Efter lektionen gick alla och stirrade på oss, var det verkligen så farligt att gå in i den förbjudna skogen?
"Vår nästa lektion är örtlära, tydligen" Sa George "Var växthus nr 1 nu kan ligga"
"Växthus ett?" sa Fred "det ska ju finnas en massa växt hus och vi vet inte ens var DEM ligger, hur ska vi kunna hitta just DIT? Hur många kan det finnas? tänkte jag, högst 6, slottet är ju så stor,t det kan inte få plats med fler.
"Det är väl bara att börja leta" sa jag "Med 142 trappor och en massa dörrar och...ojoj vi kommer att vara framme när lektionen är över."
Vi började leta, vi antog att dem låg utomhus så vi gick ut. Jag vet inte hur länge vi letade och jag tror vi passerade samma träd minst 30 gånger men tillsist kom vi fram till växthusen och då märkte jag att Fred haft helt rätt. Det var som en stor labyrint med konstiga växter och svampar som såg ut att vara så giftiga att om man bara kom för nära, dog man.
tillsist kom vi fram till det vi antog var växthus 1, vi antog det, för att det var en stor skylt som det stod ett på. Vi gick in och såg vår klass stå runt ett stort bord.
"Var har ni varit?" sa professorn, en rundlagt häxa med smutsiga naglar och en spetsig hatt på sned.
"Vilse" sa Fred och George i kör
"åh jag förstår" var det ända hon sa till oss. Fred och George tog snabbt ett par platser längst bort och till min fruktan, såg jag att den ända kvarstående plats var bredvid Angelina. Jag ställde mig motvilligt bredvid henne men fick annat att tänka på när häxan tog fram en stor växt med rosa och blå blad.

Mer =)

Bra, mer!

mer!!

Det var jättebra meeer

Kapitel 9

"Jag är professor Sprout" berättade Hon "Och det här är en rolig växt ska ni veta"
Hon började att berätta massor om växten och jag lyssnade inte särskilt noga, inte förrän hon sa att alla skulle ta ett blad. Jag var rädd att om man tog ett blad skulle man bli den färgen man tog eller något annan galet.
"Man ska ta ett blad som känns bevämt" sa hon, vad det nu kan betyda "och bladnerverna på bladet du tar, speglar din personlighet"
Hon lät krukan med den underliga växten gå runt bordet.
"Så det är väldigt viktigt att ni inte byter blad med varandra" sa hon stängt. Jag såg både Fred och Geroge hoppa till, hon hade nämligen stått bakom dem. Dem satt där med uppspärrade ögon, dem hade nyss bytt blad med varandra.
Professor Sprout tog deras blad och granskade dem, men hur hon än vände och vred dem verkade det inte som om hon hittade några olikheter med dem.
"Hm" sa hon förundrad och fortsatte sedan med lektionen.

"såg ni hur hon såg ut när hon såg att våra blad var likadana!" sa Fred och skrattade.
Vi var på väg mot stora salen för att äta lunch.

resten av veckan var bara fylld av massvis med tråkiga lektioner, och värst av allt var trolldryckslektionen då professor Snape, trolldrycksläraren drog av tio poäng från Gryffindor för att Fred och George kom försent, Han är den första läraren som dragit av från det, alla andra har förstått. Jag konstaterade att jag också kommit försent och han svarade:
"Jaså du vill alltså att Gryffindor ska förlora elevhemspoäng? Gärna för mig" och så förlorade jag 5 poäng jag också.

"Jag hatar honom" sa Fred och George i mun på varan när vi gick där ifrån och jag kunde inget annat än att instämma han var verkligen hemsk. Jg längtade inte lissn nästa lektion, eller jag längtade inte till någon lektion men Trolldryckskonst var det värsta ämnet i skolan.

på kvällen gick vi snabbt och la oss för i morgon skulle den sista dagen på veckan vara! Som vi hade längtat att veckan skulle ta slut.

Jag vaknade mitt i natten av törst, jag satte mig upp och hittade två sängar tomma det var Fred och Georges sängar. Det var inte särskilt oväntat för jag hade misstänkt att dem varit uppe flera nätter efter den natten Hagrid hittade oss i skogen, för dem hade nämligen mörka ringar runt ögonen och det har dem i stort sätt haft hela veckan och det konstigaste av allt var att Angelina också haft det. Hon var inte riktigt en sådan som var uppe på nätterna. Jag gick upp och började gå mot tjejernas sovsal.
När jag kommit dit knackade jag hårt på dörren. Efter ett tag öppnade en tjej jag aldrig sett förut, vilket var konstigt eftersom vi hade alla lektioner tillsammans.
"eehh... hej, kan jag få prata med Anglina?" frågade jag så artigt jag kunde.
"Ja men du får inte vara inne hos oss" svarade hon
"Men hon kan väl komma UT?" svarade jag. Hon tvekade.
"ehh...joo men..." började flickan men sen började tårar falla från hennes ögon. och tillsist stod hon där och grät. "Vi har ingen a-aning om vart hon ä-är." sa hon gråtande

Killarna kan väl inte gå upp till tjejernas sovalar

Mer =)

Meer