Hjälp från oväntat håll Sv

Meer

meeeeeeeeeeeer

Kapitel 15

Harry kollade på Draco och lyssnade noga på varje ord han sa, menade Draco verkligen det där? Ville han verkligen ha Harrys hjälp med dom där jättarna, han lutade sig mot trädet, och kollade på honom och bett sig i läppen.
- Kom igen Draco varför skulle du vilja ha min hjälp? För att jag skulle kunna fråga Hagrid om saker med jättar som du inte vet eller lyckas lista ut... som står i böckerna i biblioteket? Sa han och kollade på honom, men försökte verkligen låta normal inte elak eller så.
- Nej jag menar det Harry, visst alltså du känner den där halv jätten, men det är inte därför jag vill ha din hjälp... det jag sa innan... jag menar det snälla... alltså jag är inte den personen som ber om saker och ting... bara det att jag är rädd att dom där jättarna ska kunna döda mig det är omöjligt att hålla koll på 2 jättar samtidigt... jag skulle verkligen behöva en extra hand i det fallet. Draco slutade prata och kollade in i Harrys ögon, det var svårt att dölja paniken och rädslan han hade i sina ögon. Han ville inte svika mörkrets herre, men han ville samtidigt inte bli dödad under uppgiften han hade fått för det skulle komma att ge hela hans familj konsekvenser, han svalde och väntade på Harrys svar.
- Harry hade verkligen lyssnat på vart enda ord av vad Draco hade sagt nu, och det var verkligen mycket att ta in, och ja detta behövde han verkligen fundera på.
Han kliade sig i nacken och kollade ut över sjön, hjälpa Draco med jättar som skulle komma att hjälpa Voldermort under striden som antagligen skulle komma som Voldermort ville ha jättarna till.
- Jag har en idé i det fallet Draco, jag bara vägrar hjälpa Voldermort med någonting som kan göra honom starkare... men vad tror du om att vi kan få jättarna till den goda sidan, och få Voldermort att tro att dom är på hans sida fast dom är på vår sida. Sa Harry som själv tyckte att det var en lysande idé, men vad skulle Draco egentligen tycka om det?
- Hm det kan faktiskt vara något. Sa Draco efter en stund, det skulle ju verkligen kunna funka om Voldermort inte bestämde sig för att läsa hans tankar
- Vi kommer klara det här Draco, hamnar vi i knippa med något... ja då kan jag nog ta och prata med Hagrid lite, på nått sett som inte får honom att bli misstänksam om att jag håller på med jättar på nått sett. Draco kollade på honom och nickade, det var alltid lättare när man var fler än om bara en skulle göra allt jobb.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Jättebra, mer!

[B]Kapitel 16[b/]

Harry kollade på Draco, var dom på väg att bli vänner? Nej det var omöjligt, dom hade ju alltid hatat varandra. Skulle verkligen 2 jättar kunna ändra på den relation? Det tyckte Harry verkade vara otroligt, han kollade på Draco vad skulle han säga?
- Jag måste dra till mina kompisar, dom klarar sig nog inte så bra utan mig dom där idioterna. Sa Draco och skrattade lite innan han kliade sig lite i nacken.
- Men jag ska till skogen ikväll, så du kan ju komma så ses vi här efter middagen så går vi iväg okej? Harry kollade på honom och nickade
- Det blir bra. Sa han och gick sedan upp mot skolan igen, ham gick upp till tornet där Ron och Hermione satt och väntade på honom.
- Vad ville Malfoy? Frågade Hermione när han hade satt sig hos dom, han såg till att inga nyfikna öron hörde på innan började förklara.
- Men Harry är det verkligen så smart? tänk om du-vet-vem upptäcker vad ni tänker göra, då är det kört för er båda. Sa Hermione oroligt, men Harry rykte på axlarna som att han inte bryde sig.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Mer

Kapitel 17

Harry kollade på dom bådda, han vägrade visa att han faktiskt var orolig för den saken men han skulle verkligen ta och prata med Draco om det sedan när dom skulle träffas ikväll.
- Harry snälla tänk igenom det här igen. Sa Hermione och kollade på honom, men han tog bara sin väska och reste sig upp och gick mot lektionen som dom skulle ha snart.
Han kände lite som att han skulle behöva prata med Draco innan ikväll, Hermione och Ron hade verkligen sabbat hans självförtroende om att allt skulle gå bra.
Till Harrys stora förtvivlan fick han ingen chans att försöka nå Draco under dagen, så han åt en snabb middag och såg Draco lämna storasalen utan att kolla på honom. Harry förstod det för det skulle se konstigt ut om någon såg Draco kolla mot gryffindorbordet.
Harry reste sig en stund senare och gick sedan ut och mot trädet där han skulle möta Draco, men han hade inte kommit, Harry rynkade på ögonbrynen om Draco inte hade gått hit vart hade han då gått?
Han lutade sig mot trädet med armarna över bröstet och väntade på Draco i 10 minuter innan Draco kom skyndade ner för gräsmattan och mot trädet.
- Draco innan vi drar, borde vi prata om en sak, som vi kanske borde pratat om tidigare. Sa han och kollade på honom.
- Jasså vaddå? Sa han och kollade på honom, och höjde sina ögonbryn, och väntade på att få höra vad Harry hade att säga honom.
- Tänk om Voldermort får reda på vad som pågår, att han listar ut att vi drar jättarna till den rätta sidan. Sa han och bett sig i läppen
- Voldermort kommer inte få veta det, det ska jag se till, det är ju på hans order som jag fick, så han litar på att jag gör mitt jobb, det enda som skulle öra att han kom på det är han läser mina tankar.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer