Någon som vill rolla Hungerspelen?

Hon svarade på hans kyssar och flinade sedan. "Vadå då? Jag gillade ju att förnedra honom." flinade hon och ställde sig sedan för att se Mars vid svärdstationen och Elena ställde sig vid henne.
"Det kan ju knappast kallas träning, snarare en lek mellan råtta och katt." flinade Vicinia till Elena om hon nu kunde tänkas prata med en sådan som henne. Dock verkar hon trevligare än Tara förra året och även om hon inte gillade hennes förflutna med Mars, men det var inget att göra något åt. Hon hoppades dock att dett inte gällde fortfarande.

Mars avslutade med ett blixtsnabbt hugg mot tränarens hals. Han stoppade svärdet då den nuddade hyn och drog sig sedan tillbaka med ett nöjt leende. Då han ställde bort svärdet föll hans blick på Numa, som betraktat sin brors kamp. Nu svängde den yngre pojken dock ryggen till och återgick till sina knutar.
"Det är alltid så om man ställer upp mot honom", hörde Mars Elena säga åt Vicinia då han gick fram till kvinnorna. "Lika skicklig som förr ser jag", sade hon med ett leende åt Mars och gick sedan iväg till spjutstationen.
"Är allt bra?" frågade Mars av Vicinia och tog hennes hand i sin.

Vicinia nickar, följer Elena med blicken och ser sedan på Mars bror. "Jo, det är bra, vi borde nog testa på knutar nu." säger hon bestämt och drar iväg honom till stationen och sätter sig lätt på huk vid gossen som påminner en aningen om Mars.
"Du gör fel, se här." säger hon lätt och visar honom med några rep hur man skall göra, och det påminner henne om första gången hon pratade med Mars.

Mars leende bleknade då Vicinia drog med honom till knutarna och till Numa. Hon hukade sig vid honom och började visa hur man skulle göra, men Mars tvekade. Han såg ner på dem, men gav slutligen med sig och satte sig mitt i mot dem.
Numa följde osäkert Vicinias anvisningar och gjorde sitt bästa för att ignorera sin storebror, som tagit ett rep och knöt det i en simpel knut, innan han öppnade den och gjorde om den samma. Det var den enda han kunde, men hans blick var på Numa, inte anvisningarna.

"Ååå, kom igen va, försök igen, jag bitts inte." flinade Vicinia åt pojkens oäkerhet och slänger en blick på Mars som studerar sin bror utan ord.
"Så, vad heter du?" ler hon mot gossen och rättar till hans händer så han gör det rätt.
"Se du kan ju." ler hon glatt mot honom då han äntligen lyckats göra en knut, dock en mycket enkle, men ändå.

Numas verkade samla mod till sig och mötte Vicinias blick.
"Du vet nog vad jag heter", svarade han och sänkte sedan sin blick, som om modet svek honom. Mars sänkte repet han hållit i och lyckades för första gången fånga sin brors blick.
"Vicinia, kan du lämna oss en stund? frågade Mars mjukt utan att sluta se på sin bror.

"Mmmm, du heter Numa." sa Vicinia och log och förundrades över hur olika bröderna var. Numa kunde tas för en från de yttre distrikten. Fast till och med de, verkade mer oblyg än Numa.
Hon nickade åt Mars och reste sig smidigt upp och försvann bort till bågskytte stationen.
Numa, påminde henne, nej inte ens om Sam. Sam hade dött direkt, men han hade mött sin död med mod, det visste hon nu.
Hon spände vant bågen och sköt iväg en pil, som enkelt träffade det stillastående målet och hon fnös lätt. Hur stör chans var det att det föremål man sköt på stod stilla?

Numa försökte göra om knuten som Vicinia visat åt honom, men hans händer skakade för mycket. Mars betraktade honom en stund, innan han togg till orda.
"Vad sade far när du valdes?" frågade han, och det fick Numa att sluta med knuten, men hans händer fortsatte darra.
"Att jag skulle dö med mer ära än du vann med", svarade Numa kort och Mars fick hålla tillbaka en suck. Hans far hade gjort ett gott jobb med pojken.
"Numa... Jag tänker inte låta någon döda dig." Numa såg tvivlande upp, med något som liknade hopp i blicken.
"Men hon då?" frågade han och pekade mot Vicinia, som gått till bågskyttestationen. Mars drog uppgivet handen genom håret.
"Jag vet inte. Vi kom ju båda levande genom spelen."
"Fredsväktarna var inte nöjda med det", anmärkte Numa roat och Mars höjde förvånat på ögonbrynen. Hans bror hade alltid varit uppmärksam. Deras blickar möttes och Numa log.
"Jag är glad att du är här", sade han och Mars nickade.

Vicinia slängde en blick på bröderna, de verkade ju tala i alla fall. De till och med log mot varandra, det annsåg Vicinia som ett gott tecken. Åter vände hon sig om och killen från 7an skulle skjuta. Han var i hennes ålder, men hans händer darrade så kraftigt att han ens kunde hålla i bågen. Vicinia såg alla på ett annat sätt nu, och hon förstod mer karriäristernas synsätt att de andra inte var ett hot, inget att räkna med.
Åter undrade hon vad Mars hade sett i henne? Hon kunde ju knapast ha vart bättre än de här stackarna, eller jo, det kanske hon hade vart, men ändå.
Blicken föll åter på killen som försökte få iväg ett skott, men pilen föll bara ner till marken, knapast ivägskjuten alls. Vicinia var tvungen att dölja ett muntert flin, i andra situationer hade det här vart roligt, men inte nu eftersom att pojkens taffathet skulle kosta hono livet.

Instruktören återvände och meddelade att första träningspasset var slut, så Mars reste sig. Han tog farväl av Numa, som tankfullt såg efter sin bror då han gick till Vicinia.
"Kom så går vi", sade Mars och trädde sina armar om Vicinias höft bakifrån. Han lämnade den andra där då de gick, vilket fick de andra deltagarna att kasta flera blickar på dem.