Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"För att du är du och ingen annan antar jag?" sa Laura stannade upp och såg på Cara. "Du är min bästa vän det kan ingen ändra på." sa hon allvarligt så att Cara skulle förstå.

Cara log
"Och du är min" sa hon samtidigt som hon betalade en klänning och log

"Precis, härligt." sa Laura glatt och kramade om henne. "Och det är bara så det är, äen om vi bråkar är vi ändå vänner." ler hon glatt.

"Ja vänner för alltid" sa Cara och skrattade åt grejen att det just skulle vara för alltid nu

"Såklart." log Laura och drog Cara in på en vanlig affär. "Jag ska ha ett par jeans nu." flinade hon och såg sig om i butiken.

Cara tittade på de tråkiga kläderna, det var verkligen inte hennes stil, men om Laura gillade det så

Laura köpte ett par svarta jeans och de gick sedan ut ur affären. "Så vart ska vi nu?" sa Laura glatt.

"Jag vet faktiskt inte" sa Cara
"Men det vet vi" sa en röst bakom henne, en röst som hon inte kände igen.
"Ur vägen" sa Cara bara uttråkat och gick emot dem
"Skulle inte tro det damen" sa en av männen och puttade tillbaka henne, hon visade tänderna och mannen log
"Så du är vampyr, precis som vi trodde" sa mannen och hoppade på henne och bet henne
"Vi är varulvar och vi önskar att du dör" sa mannen

Laura vänder sig snabbt om och släpper allt hon har för händer. Ingen hoppar på hennes Cara utan tillåtelse. "Släpp henne." morrar hon fram och visar tänderna. Hon hoppar på mannen som annfallit Cara men blir bortdragen av de andra. "En till, vår lyckodag idag." sa en av dem och Laura blev nedtryckt på marken.
Laura tänkte förtvivlat på Klaus och Damon eller om vapyrer fanns i närheten av dem. Laura knuffar undan mannen hårt in i väggen så han blir liggande och kommer åter på fötter.

Cara kände på såret på halsen, det läkte ihop och hon andades ut, men varulven verkade ändå för glad för att faran skulle vara över.
"Andas du ut lilla prinsessan" skrattade han och hon svalde och försökte putta av honom, men han var starkare och hon förstod inte varför. sedan kände hon smärtan i handlederna, som om huden brändes bort.
"Reven" skrattade mannen och visade en konstig planta. Cara försökte skrika men mannen tryckte hela hennes mun full med det och hon kände smärtan och blodet rinna.