Någon som vill rolla Hungerspelen?

"Hur gick det?" sa hon frågande då de väntade på hissarna till sin våning. Hon sträckte sig upp och gav honom en kyss. Killen från 1an, som för den delen hette Ares. Kom för att vänta på hissen och busvisslade, Vicinia visade honom fingret och med ett roat leende förde hon sina läppar ännu mot Mars och gav honom en lång utdragen kyss.
Han bara skrockade och de gick alla in, följd av hans handledare in i hissen.

"Bra, tror jag", svarade Mars och log lätt vid kyssen. Då killen från ettan busvisslade såg han kallt upp, men hissen anlände och de steg in. Mars insåg att han knappt visste något om de andra deltagarna, han hade inte haft en chans att följa deras träning idag då han talat med Numa.

"Så bra" sa Vicinia leende och hissen stanna vid 1an och Ares försvann ut. "Syns imorgon då." sa han och slängde till henne en slängkyss.
"Äh, gå och häng dig." flinade Vicinia tillbaka. De hade talat med varandra under festen, ja det var ju faktiskt han som bjudit henne till karriäristernas bord. "Tyvärr, jag tänker inte göra det." flinade han tillbaka och dörrarna stängdes och fortsatte uppåt till 11ans våning.

Mars såg mörkt efter Ares då han lämnade hissen, inte alls road av meningsbytet. Han kom ihåg att Vicinia suttit bredvid ynglingen under festen, men hissdörrarna öppnades till elvan innan varken Mars eller Vicinia hann säga något.
"Jag tar en dusch", sade han och gick till sitt rum. Någon hade städat där, för glasskärvorna hade sopats bort och sängen bäddats.
Mars klädde snabbt av sig och ställde sig undan vattenstrålen, medan han försökte klara ut sina tankar. Hans försök att komma på en plan som skulle få alla de han älskade bort ur spelen vid liv avbröts av bilden av en flinande Ares.
Frustrerad torkade han sig och drog på sig lösa gråa byxor innan han gick till köket för att få sig något att äta.

"Ja, jag med." sa Vicinia något undrande men försvann in i sitt rum, drog av sig alla kläder och lämnade dem i en oformlig hög på golvet. Sedan gick hon in i duschen och duschada áv sig allt svett.
Hon gick ut i rummet hon drog på sig svarta underkläder och ett par korta shorts. Det var skönast att gå så, hon brydde sig inte ens om att dra på sig linne, det var ju bara Mars som skulle se henne.
Sedan försvann hon ut i köket där hon fann Mars, "Hittat nått att äta?" ler hon.

Det var nästan som att vara tillbaka hemma i elvan, då de gick runt halvnakna, bara de två. Mars log åt tanken och tankarna på Ares försvann. Vicinia var ju trots allt där med honom.
"Det finns alltid något här", svarade han och drog upp kylskåpsdörren. Och visst fanns där färdigabakade pajer, grytor, ostar, kött och skaldjur. Dessutom hade de skäpen fulla med pastor, dröd och vad man än kunde önska sig.
"Vad vill du ha?" frågade han och gav henne en lätt kyss.

"Överaska mig." ler hon tillbaka och återgäldar kyssen. Hon gillar inte matuppdelningen, här i huvudstaden har de så mycket mat att de slänger den mesta, hemma i elvan finns det knapt någon och den som finns är dyr och dålig. Orättvist är det vad det är, allt var orättvist. Och ändå var det väll inte huvudstadsbornas fel, de flesta var hyggliga, om än korkade människor som egentligen inte var grymma mordiska typer. De fick finna sig i allt, liksom som de i distrikten fick.

Mars nickade och lade vatten och koka. En kvart senare dukade han fram pasta med köttsås, kötten av godare kvalité än han någonsin sett i något av distrikten.
"Ät ordentligt nu", sade han uppmanande och satte sig vid bordet efter att ha fyllt en kanna med vatten. "Vad tycker du om årets deltagare?"

"Ser gott ut, du är duktig på att laga mat." ler hon, det var inte hon precis. Det mesta de åt här, var mer eller mindre nytt för henne och innan spelen när hon levt i 11an hade de inte haft mycket mat att laga. Det blev på sin höjd kokta potatisar och bröd.
"Ja, ja, ja, jag ska äta." flinade hon och la för sig en stor portion och rullade upp spagettin på gaffeln innan hon sörpla i sig dem.
Hon häller upp vatten i glaset, tänker efter och tar en klunk.
"Som vanligt antar jag? Duktiga karriärister, utom möjligen din bror. Sen ja, de andra är det väll inte så mycket bevänt med, ja förutom du och jag då." säger hon sakligt och flinar lite.
"Mars, vad såg du egentligen hos mig? Jag såg väll lika bortkommen, avmagrad och....ja som de andra?" sa hon undrande.

Mars kunde inte låta bli att le åt Vicinias kommentar om de andra deltagarna. Hon tänkte redan så som hon tyckt att var dumt av karriäristerna; hon ansåg inte de andra som någon fara hon heller. Vicinias följande fråga fick honom att se på henne fundersamt.
"Oftast är det som om de från yttre distrikten redan har gett upp", började han sakta. "De undviker vapenstationerna för att inte göra bort sig, och skyggar undan varje gång man ser på dem. Men inte du." Vid minnet log han. "Du ville överleva, och jaa, det var det som fångade min uppmärksamhet."