Efter Hogwarts (rollspel)

jag nickade och följde efter Laura
"Jag förstår inte varför de måste ha en sån massa tråkiga regler. vem kommer på dem alla?" sa jag lite roat och vi kom närmare London och jag såg på telefonkiosken och vi steg in
"Ja jag kan ju inte göra så mycket mer nu." sa jag och väntade på att Laura skulle fortsätta

- Det är väll nån tråkig liten gubbe, sa jag med ett flin.
Nej, alla regler är väll från din fars tid, för att göra allt så säkert som möjligt sa jag.
Jag tog luren och slog nummert och två nummer plåtar kom ner där pengarna egentligen skulle ha kommit.
- Sätt den på dej, sa jag och vi åkte ner i underjorden och klev ut i den stora hallen.
- Vi måste registera våra atavar, sa jag och pekade mot en lucka som en man satt bakom.

"Den lilla gubben skulle jag vilja ta ett allvarligt snack med" sa jag allvarligt och nickade sedan. "Ja men måste de ha kvar alla regler?"
Jag satte på mig brickan och vi åkte ner och klev ut i den stora hallen och gick mot en lucka. han lyfte blicken när vi kom
"Ja?" sa han och ajg granskade honom
"Cara Riddle jag är här för Rockwoods förhör" sa jag och han nickade
"Hejsan Laura, så vem av er var det som lyckades fånga honom? vi har slått vad om vem som skulle lyckas" sa han lite roat och jag vände mig mot min vän och dolde ett leende

- Jasså det har ni, sa jag en aningen irriterat.
Det var faktiskt Cara, som typ snubblade över honom.
Irreterande faktiskt han har flytt utomlands i flera år och sedan kommer han och bara snubblar på Cara.
Hon lamslog honom och tog honom till Harry, sa jag och gick därifrån och vände mig om.
- Kommer du Cara?, sa jag till henne och väntade in henne.
- Det var mycket roligare när jag fångade in Yxaley, sa jag med ett flin och vi styrde stegen mot hissarna.

Jag såg förvåningen i mannens ögon och bugade lite roat och han stirrade på oss som om han inte var säker på om vi talade sanning, jag gick ikapp Laura och mötte hennes blick
"Vad gjorde du med stackars Yaxley?" frågade jag henne. Yaxley var faktiskt en av de få dödsätare som jag hade gillat, han brukade oftast ställa till det för mig men han hjälpte ändå till när jag behövde honom och han lyssnade. Jag borde kanske besöka honom?

- Stackars?, sa jag roat och såg på henne.
- Nej, inget särskilt faktiskt vi duelerade en halvtimma typ och jag slog ner honom med en avsvimmningsbesvärjelse, sa jag lätt och ryckte på axlarna.
- Men han ver ju inte särskilt trevlig tillbaka, försökte kasta crusio och sektrum sempra över mig flera gånger, sa jag fundersamt.
- Men om du tyckte om honom så kan jag ordna tillstånd av Harry så kan jag följa med dej och besöka honom.
Det är bättre att du får tillstånd än att du går dit oumbädd, och särskilt du.
Det kan ju hända att de tror att du ska starta en ny dödsätararmé.
Vi gick ut ur hissarna och in på Aurorkontoret.

jag nickade
"Ja stackars Yaxley, jag gillar faktiskt honom. han var alltid trevlig, mot mig i alla fall." sa jag lite roat "Och av alla han kunde råka ut för så var han tvungen att råka ut för dig"
jag log mot min vän och nickade sedan
"Ja som det lär hända, alla dödsätare hatar ju mig, och det är inte riktigt min stil att styra världen, men jag vore faktiskt tacksam om jag fick besöka Azkaban och träffa några av de med vänliga dödsätarna, om man nu kan säga så" skrattade jag och vi lämnade hissarna och stod åter på Aurorkontoret och jag vände mig mot Laura
"Ja jag vet inte vart vi ska, jag är ju bara besökare" skrattade jag

- Så farlig är jag väll inte?, sa jag roat och såg på henne.
-Vi går in till Harry på en gång så ordnar vi tillståndet.
Sen går vi ner med honom till de gamla rättsalarna vid mysterieavdelningen, du vet, sa jag glatt och knackade på Harrys kontor och öppnade.

jag sa inget utan bara himlade med ögonen och vi gick till Harrys kontor
"Nej men så bra där är ni" sa han och reste sig upp och vi log
"Jag undrar om jag skulle kunna få ett tillstånd att besöka Azkaban?" sa jag lite roat, det var många år sedan jag bad om tillstånd för att göra något
"Vad ska du göra där?" frågade han lite förvirrat
"Jag vill besöka några gamla vänner" sa jag lätt
"Men där finns ju bara dödsätare och..." sen slog det Harry och han nickade och tog fram ett pergament som han skrev på och jag tog tacksamt i mot det.
"Tack" sa jag vänligt och gav honom en kram och han log
"Så är ni redo att gå?" frågade han oss allvarligt

- Ja, sa jag och fäljde med Harry ut och in i hissarna och de skramlade ner till mysterieavdelningens plan.
Vi klev ut och gick in i det stora cirkelformade rummet med en läktare på, där vi satte oss.
Så vi såg ner på den ensama stolen som ännu var tom.