Privat Rollspel

"Connie, jag visste inte att du hade hamnat i lite muntert sällskap, ni kan tydligen har roligt här också." Brister Isac ut i ena änden av rummet, där han sitter och slöar i en fåtölj.

"Greed." Säger Mabel plötsligt uppfodrande.
"Ja, Mabel." Svarar Greed likgiltigt.
"Hur dog jag?" Undrar kvinnan med en ilsken tonart.
"En man sköt dig, med en pistol." Svarar Greed aningen tyst, som om han skämdes.
"Gå och bryt din hand, men gör det någon annanstans än här, din drummel." Fortsätter Mabel beskt och Greed nickar, försvinner.

Julian ser smärtsamt på sin forna vän, han vill bara prata med henne. Inte skada henne. Leanne, hans Leanne. Vad har han gjort mot henne? Han kan inte minnas något han gjort som kan ha bringat henne till att göra såhär.

Lianne släpper försiktigt taget om Envy, millimeter för millimeter, för att sakta kunna släppa taget.

"Odette, ge mig bandaget." Säger halvdemon-pojken och böjer sig fram för att ta emot medicinen och bandaget.
Lady Herrington vänder sig förvånat emot honom.
"Odette?"
"De är hennes namn"
"Hennes namn är Lady Olenna. Jag är Odette."
"Nej. Du är död. Hon är Odette."

Olenna har inte lov att tala, man ska bara tala om man har lov att tala. Så hon håller tyst och inser hur beskedligt hon egentligen gett ifrån sig bandaget.

Fredrick är väldigt road. Detta kommer bli intressant.

"Är de dig hon har tjänat under nu senast? Är de du som gett henne namnet."
"Nej, de fick hon av en annan anledning, men jag kommer fortsätta kalla henne de."

Preston betraktar sin medelåldersmor som står där med ett väldigt vagt accepterande leende på läpparna, är det här okej för henne? I för sig, så hon har varit instängd i helvetet de föregående femtio till sjuttio åren men hans mamma var aldrig mycket för våld. Vilket var en av anledningarna att hon dog. Hon vägrade kämpa emot.