Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura nickar, nu hängde hon med och Snape ser roat på henne och Laura himlar med ögonen. Hon var sådan ville veta mycket, läsa. Som många hade sagt varför hon blev en Hufflepuff var en bra fråga.
Laura ser på Cara och ler lite. "Du lever ju, det blir nog bra." säger hon mjukt till henne och ställer sig upp. Hon var uppskakade av det som hänt, det var längesedan hon blivit överfallen och framförallt fått försvara sig själv. Det var en härlig känsla om än lite ovan, men med många minnen från förr.

"Hur kunde du vara så korkad att du blev överfallen" sa Damon irriterat
"Jag visste inte vad som kunde hända" sa hon lågt och vände bort blicken. Hon kände smärtan när planten åkte ner för strupen

"Det är väll inte precis så att vi visste att de skulle komma. Och jag visste inte ens att de var varulvar eller vad jag skulle göra med dem." fräste Laura argt till i Caras försvar.

"Ta det lugnt love" sa Klaus till Laura och lyfte upp Cara och log svagt. "prata inte. du kommer snart läka, men undvik varulvarna i fortsättningen. ett varulvsbett är dödande för en vampyr" sa Klaus och Cara tittade på honom.
"Men jag mår bra" sa hon ansträngt.
"Det är för att mitt blod botade dig, Sweat Heart" sa han leende

Laura lugnade ner sig, hon hade tänkt skrika på honom. Men när hon insåg att han räddat livet på Cara lugnade hon sig. "Kalla mig inte för det." sa hon bara, hon gillade inte att folk använde ord som ej var sanna.

Cara tittade på Klaus och mindes att han var hybrid, så hans blod kunde bota än.
"Tack" sa Severus och Klaus såg undrande på honom
"Du kommer förstå" sa Cara och tänkte på hennes och Severus relation, den var verkligen specielle. Hon såg på Laura och log

Laura log tillbaka och såg på Sev och på Klaus. "Som sagt du kommer förstå, jag förstod." säger hon lätt och ler.

Cara log svagt och tittade på Laura
"Hur mår du?" frågade hon och såg sedan upp på Klaus "Jag kan stå själv" sa hon leende och han ursäktade sig och släppte ner henne på marken. Hon märkte att allt snurrade och Klaus stöttade henne och hon log tacksamt

"Fina fisken." ler Laura glatt även om det inte helt var sant. Men fysiskt sätt mådde hon bra, hon hade inte fått några skador av varulvarna och hon kände som ett rus inom sig, det hade känts bra att äntligen fått försvara sig själv.

Cara nickade lättat. hon hade varit rädd att de gett sig på Laura med. hon undrade varför hon alltid hamnade i sånt här?
"Har du ett hus i närheten?" frågade Damon och Cara nickade och de började gå mot huset. Hon öppnade dörren och de gick in.
"Du bor här själv va?" frågade Damon
"Öh nej men jag äger huset"sa hon undrande och han bara ryckte på axlarna utan att förklara.
"Det är så att man som vampyr inte kan komma in i någons hus om de är människa och inte tillåtit det" förklarade Klaus och Cara nickade. Hon såg på Fai som kom emot dem