Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Så du har hittat kläder?" flinar Laura mot Fai som nickar. "Det här är Klaus och Damon också Sev såklart." ler Laura och de kliver in i huset och tjänare kommer fram till Cara.

Klaus gav henne en arg blick när han förstod vad hon och Fai hade gjort.
"Börja inte ens! jag är vuxen" sa Cara bara vasst. hon tänkte inte ha någon som läxade upp henne.
"Trevligt att träffas" sa Fai
"Det samma" sa Sev, han var den enda som svarade. Cara suckade och gick mot trädgården

"Ge er, ingen äger Cara." sa Laura och himlade med ögonen mot Kalus och kastade sig i en av sofforna.

Cara skrattade lite.
"Laura ibland undrar jag vad jag skulle göra utan dig" sa hon innan hon slank ut i trädgården till dammen. Hon förstod inte varför människor var så benägna att äga henne jämt?

"Tja, du skulle väll flyga på folk. Nu gör jag dig den tjänsten att snäsa av dem istället. Och alla verkar förvånad att jag kan öppna munnen." flinar hon och tänker på de gångerna hon gjort det åt Voldemort. Han hade verkligen blivit förvånad innan vreden kom, men ändå.

"Ja tänk vad många som lever tackvare dig" flinade Cara och slängde sig ner i gräset. Hon såg på fiskarna i dammen och stoppade ner fingrarna i vattnet så cirklar bildades över ytan. Hon funderade på vad hon skulle göra? hon kanske borde prata med sin far?

"Jag, vet. Så snäll som jag är kan ingen människa vara." flinar Laura men tystnar då Cara är ute i trädgården och hon inne med de andra. Det är en fruktansvärt spänd tystnad och de båda vampyrerna bara ser på Fai.

Cara suckade när ringklockan hördes ute i trädgården. Vem var det nu? Hon såg på tjänaren och nickade och denna gick för att se efter vem det kunde vara.

Laura såg upp när tjänaren öppnade dörren och Voldemort stod där på tröskeln. Tjänaren försvann skrämt tillbaka för att hämta Cara. "Hej hej, trevligt att ses igen." säger Laura roat till honom och hoppas Cara kommit på bättre tankar om sin far nu.

Cara såg på tjänaren och suckade, han behövvde inte säga något för att hon skulle förstå vem det var. Hon reste på sig och gick sin far till mötes