Efter Hogwarts (rollspel)

"Han verkade må hyfsat bra, eller ja så bra man nu kan må på ett sånt här ställe" sa jag med en axelryckning "Ja han har sju år kvar. och jag måste säga att jag blev förvånad över att han inte har livstid?" jag la huvudet på sned och undrade varför han inte fått det, jag menar var det bara för att han angav sina "kamrater?" jag lyssnade sedan på namnen och skakade på huvudet
"Nej jag gillar inte någon av de dödsätarna. vad hände med syskonen och Trevor då?" frågade jag lite nyficket när vi började gå tillbaka mot båten

( Snygg orm )
- De brukar ge dem en andra chans, som med Rockwood nu, han fick 10 år med och sedan får de komma ut under bevakning så att säga, sa jag med en axelryckning.
- Jag hoppas verkligen att Yxely tar sin chans och försöker leva ett gott liv efter han kommer ut, vi får väll hjälpa honom, sa jag och log mot Cara och vi började gå tillbaka till båten.
- Syskonen Trevor är döda, jag, Ron och Seamus skulle fånga in dem.
Men istället för att bli infångade så kastade sig över ett stup och dog, sa jag och satte mig i båten som började åka tillbaka.

(Tackar eftersom det är Slytherin-dagen så valde jag att ha en orm )

"Rockwood förtjänar det inte!" sa jag bestämt och lät blicken falla över havet. "Ja jag hoppas Yaxley sköter sig, jag lovade att hjälpa honom när han kommer ut, men vi får se vad som händer."
Ett leende lekte över mina läppar när båten började åka och jag vände blicken mot Laura
"Ja de är ju aldrig varit normala, så jag förväntade mig egentligen inte något annat, men ett stupp är det inte att ta i lite väl mycket?" sa jag roat

( Jasså är det slytherindagen idag )

- Jag hade nog föredragit ett stup än livstid i Askaban, sa jag med en axelryckning.
- Men jag undrar egentligen om de blir snällare av att sitta på ett sånnt här ställe, sa jag och såg ut över havet.

(Japp vi har en dag o det är idag )

"Ja det är sant, men ändå, hade det inte varit lättare att fly utomlands då? jag menar det känns bara jobbigt att kasta sig ut för ett stupp" skrattade jag lite och slängde en blick på fängelset som låg långt bort
"Nej jag tror inte man blir snällare! det är säkert jätte bra om man sitter inne på livstid men när man kommer ut. kolla bara på Bella var hon galen innan Azkaban så var det inget jämfört med efter. och Sirius var helt förstörd när vi träffade honom" sa jag lite sorgset och förde åter blicken mot vattnet som låg grått.
"tror du Rockwood kommer komma ut igen?"

- Nej, det tror jag knappast, man ser ju vilka som tänker ändra sig och vilke som inte gör det.
- Du får väll ta att hjälpa Yaxeley så mycket du kan och gå i god för honom.
- Jag kan alltid hjälpa att frita honom men mycket ligger i honom själv om han kan ändra sig, sa jag och såg på Cara.
- Jag har egentligen inget emot honom eftersom jag inte har träffat honom.
Förutom när Draco och jag besökte din fars kontor, och när jag fångade in honom förståss.
- Men han gjorde ju sitt jobb som dödsätare och jag mitt som auror, sa jag och såg ut över havet.

"Jag hoppas han får ruttna i sin håla" sa jag tort "Hade det inte varit för att jag hade hamnat i Azkaban själv hade jag gjort slut på honom när jag mötte honom"
Vågorna lekte och verkade så fria ute på havet och jag följde dem med intresse
"Jag kan gå i god för honom. jag vet inte om han kan ändras helt, men jag tror inte han är hopplös. se på mig jag blev ju inte den som jag skulle bli." jag log ett flycktigt leende
"Jag tror du hade gillat att träffa den riktigt Yaxley, han är inte så hemsk som man kan tro. ja ni gjorde ju båda ert jobb" suckade jag

Jag såg på Cara och log, ibland sågs det tydligt vem hon hade till far och ibland inte alls.
- Han kan ju alltid bli auror, en dödsätare borde ju vara den bästa att fånga in andra, sa jag med ett roat ansiktsutryck.
- När han kommer ut lovar jag att hjälpa honom, säger du att han är okej så är han säkert det, sa jag med ett leendeOch båten stannade vid bryggan och vi klev ur den.
- Vad ska vi göra nu då?, sa jag och såg på henne.

"Jag tror inte Yaxley skulle vilja bli auror. jag är dock lite orolig att de andra dödsätarna ska straffa honom" sa jag och steg av båten
"Tack" jag log mot min vän och sängde en sista blick på havet och sedan på min vän
"Vi kanske ska åka hem till dig och se att huset står kvar? jag menar tre barn, Dean och så Draco på det, vad tänkte vi där?" sa jag med ett lätt skratt

- Vi tänkte väll inte alls, sa jag med ett roat flin och vi transfererade oss hem.
- Skönt huset står kvar, sa jag med en låtsas suck och höll mig för hjärtat oscc flinade.
Vi öppnade grinden och gick upp på grusgången mot huset.
Dörren öppnades och de stod allihopa där i dörren.
- Välkommen hem, sa Dean.
- Vi har lagat mat, sa tvillingaran i kör och de hoppade upp och ner med Mina.
- Jasså, det har ni?, sa jag roat och såg på dem allihopa till och med Draco såg ut att trivas.