Någon som vill rolla Hungerspelen?

"Tjenixen Numa, mår du bra?" sa Vicinia glatt och hälsade tillbaka på Elena, lite stelt dock, men inte ovaligt.
Hade hon vetat att Mars hade någon där hemma hade hon aldrig gjort honom något i spelen. Men nu var det som det var och hon älskade Mars, men kände synd för Elena.
Det kändes annorlunda att stå utanför träningsalarna i år. Förra året hade hon stått ensam, och långt bak bland de andra värdelösa, så kände hon sig i alla fall.
Nu stod hon längst fram bland de övriga karriäristerna, och hon kännde det, hon kände sig mer självsäker än förra gånngen.

Mars kastade en blick på Vicinia och log vetande. Man såg det på hennes hållning, hennes blick, att hon itne längre var rädd för vad som väntade på andra sidan av dörren eller på arenan.
Dörren slogs upp och de steg in. Efter en kort repetition av reglerna gav instruktöraren dem lov att börja.
"Jag tror jag övar med spjutne idag", sade Mars åt Vicinia och gav henne en lätt kyss innan han, åtföljd av Numa, gick till spjuten.
Lillebrodern tog modell av sin bror då Mars kastade iväg det första spjutet, som sjönk halvvägs in i dockan de siktade på.

"Ha, så kul." log hon och gick till knivstationen. Något hon kunde med presetion. Lätt kastade hon i knivarna i dockorna, snabbt och pricksäkert. Hon log glatt, hon hade tränat, hon var bättre än någonsin. Till och med att hon njöt av de blickar hon fick, blickar av räddsla. Men hon skakade av sig känslan, hon ville inte känna så, även om det var nu det hon gjorde.

Mars visade Numa hur han skulle hålla i staven och log sedan uppskattande då Numas spjut träffade docken. Den hade dock inte kastats med tillärckligt mycket kraft, för spetsen bröt inte igenom tyget och spjutet föll på golvet.
"Det var bra, du måste bara få mer kraft", sade Mars och gav sin bror ett nytt spjut och tog ett åt sig själv. Han fick syn på Ares, som gick mot Vicinia och knivstationen. Mars rynkade på ögonbrynen och kastade iväg psjutet, som den här gången borrade sig rakt genom dockan.

Vicinia kände skuggan bakom sig, men det var bara Ares.
"Hej" flinade Vicinia och Ares log och granskade henne.
"Hallå snygging." flinade han lätt.
"Håll käften." reflekerade Vicinia roat och kastade iväg den sista kniven. "Imponerande" ler han faktiskt av beundran. "Jodu, jag kan jag med." skrattar hon glatt.

Mars blick flackade mellan tränaren, som försökte dra ut spjutet som genomborrat träningsdockan, och Vicinia, som log brett då hon talade med Ares.
"Mars, visa mig hur man använder ett svärd", sade Numa och försökte distrahera sin bror, vars mordiska tankar tydligt speglades i hans blick. Mars nickade och följde Numa till svärden.
Pojken orkade ändast svinga de lättaste, så Mars tog en likadan och visade elementära rörelser i försvar och attack åt Numa, som koncentrerat rynkade på pannan.
"Det verkar som om någon försöker ta din flicka", anmärkte Elena. Mars stannade upp och Numas svärd träffade honom över axeln. Pojken stirrade förvånat på svärdet, men Mars ignorerade slaget och såg mörkt mot Vicinia och Ares medan Elena studerade honom noggrant.

Vicinia märker inte de andras blickar mot dem, men när Ares försoker lägga armen om henne. Drar hon sig smidigt undan. "Försök inte med några friheter, unge man. Det kan sluta dig illa." sa hon med en allvarlig undertorn i rösten.
Hon gillade honom som vän, men trodde han något annat så bedrog han sig på det grövsta.

Elena erbjöd sig att träna med Numa, så Mars försökte tränga undan sin ilska då han gick mot Vicinia och Ares, men då han försökte lägga sin arm om hennes midja, gav Mars upp sina försök att lugna undan.
Ares hörde hans steg och vände sig om. Mars skuffade honom våldsamt och Ares snubblade bakåt.
"Håll dig borta från henne", morrade Mars och svingade sin näve mot Ares, som lyfte upp händerna för att skydda sitt ansikte.
Vid det laget hade flera av fredsväktarna som stod positionerade i rummet rusat fram och höll Mars tillbaka, vilket gav Ares tid att återfå sitt mod.
"Vänta bara till arenan", fräste han och stegade iväg. Mars såg mordiskt efter honom och slet sig loss ur fredsväktarnas grepp. De steg vaksamt ett steg bakåt, och Mars drog frustrerat fingrarna genom sitt hår.

"Mars" sa Vicinia förskräckt då han anföll Ares.
Sedan när fredsväktarna släppte Mars gick hon lungt fram till honom. "Varför Mars? Det hände ju inget, han kunde inte göra något här." sa Vicinia lugnande och ställde sig framför honom.
"Du vet att det är dig jag älskar va? Det kan inget ändra på, det förstår du va?" log Vicinia mot honom, nu orolig för vad Ares skulle göra mot Mars i arenan.

Mars såg ner på Vicinia och försökte tygla sina känslor. Alla betraktade dem nu, men han struntade i dem.
"Jag vet", svarade Mars och gick fram till ställningen med kastknivar och dolkar. "Han där bara irriterar mig mer än någon annan." Mars kunde inte riktigt förklara det, och han kastade en ogrundlig blick på Vicinia. Hon betydde så mycket för honom, och att se någon sliskboll försöka röra vid henne, ta bort henne först mentalt och sedan fysiskt på arenan, det blev för mycket. Mars kunde inte skydda henne från presidenten, men han kunde skydda henne från Ares.