Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Jag klarar mig alltid." säger Laura, slänger sitt hår och ger dem en oskyldig hundvalpsblic samtidigt som hon vifftar med ögonfransarna på det mest oskyldiga vis hon kan och sätter sig i en av fotöljerna. Hon ser upp på Cara och Voldemort och ler, de tycktes vara sams. "Och gick det bra för er?" frågar hon lätt.

Cara höjde ett ögonbryn och såg på Laura
"Ja överdriva kan du i alla fall" sa hon roat och såg sen på sin far.
"Ja" sa hennes far
"Ja tills du gör något korkat igen" sa Cara enkelt

Laura flinade mot Cara och såg på dem "Vad härligt, underbart." ler hon stort mot dem båda och hon kunde krama om dem i just det tillfället. Men hon vänder sig roat mot Klaus, "Där ser du Cara klarade sig, vad var det jag sa? Tur att jag hindra er att rusa in." sa hon smått roat.

Cara tittade på killarna
"tro inte för en sekund att jag inte klarar mig!" sa hon vasst "jag och min far har en speciell relation"

"Typ som fil och sylt. De är goda var för sig och tillsammans, men beroende på vilken sylt det kan vara kan det bli riktigt hemskt." flinar Laura åt allt och sin egen smartighet. (Japp, nu är smartighet ett ord xD)

(hahahahahhahha du är så underbar Tessan xD)

Cara höjde ett ögonbryn
"Fattade du det där själv Laura?" frågade hon undrande och tittade på de andra. Voldemort sa inget utan satte sig bara ner, Fai log roat och de båda vampyrerna försökte komma fram till vad som hände

(Hahaha xD)

"Såklart, jag brukar inte säga saker jag inte förstår." log Laura och blickade mot vampyrerna. "Det är inte särskilt svårt att begripa. De har en vanlig far och dotter relation, bara med den skillnaden att fadern råkar vara mörkrets herre. Och att mörkrets herre kan ha ovanligt korkade ideer ibland och att de kanske inte alltid uppskattas." sa Laura lätt, för varför hålla inne med något de alla visste att hon ändå tyckte?

Voldemort blängde på Laura men sa inget
"ja och att vi i mellan åt vill döda varandra, men nu när vi är näst intill odödliga" sa Cara leende

Laura såg Voldemorts blick och bara log mot honom. Ärligt så skrämde han henne inte så mycket längre, och hade hon någonsin tänkt sig för av det hon sagt eller gjort i hans närvaro?
"Precis." säger Laura lätt, mycket glad att de är sams igen.

"en dag ler du inte Laura" sa Voldemort
"var nu snäll pappsen" s Cara och log roat
"kallar du mig det igen så..." började Voldemort
"vad dödar du mig? Det har du redan gjort det" sa hon allvarligt