The Vampire Diaries [R]

inte jag heller

Elena som var chokad över allt vampyr springande och sjönk ner i soffan igen.
Nu tänkte hon inte öppna dörren på ett tag tänkte Elena. Sedan sjönk hon in i sömnens värld.

(( PotterHunger: Elijah (aka amanda1104) visade Bonnie till något random hål i marken där en trappa var utsatt xD skriv något om att han känner doften av Bonnies pulserande blod eller liknande, så att det blir lite verklighetstroget :'D ))

rebeckah kastade sig i Elijahs famn grät som en tok..
Tårarna föll.
Guud vad hon hade saknat dom alla i hennes familj.
Mamma Pappa Nikulaos Elijah Kol alla..
Hon mins sig själv leka med Elijah när dom var små.
Boll allt hon såg upp mot Elijah och log...

((Tack ))

Damon stannade mitt i en rörelse. Han slöt ögonen ännu en gång för att lokalisera dem han var ute efter.
Först hörde han inte mer än det vanliga. Ytan. Han koncentrerade sig djupt och la märke till något som fick honom att stelna till. Lukten som fick alla vampyrer att reagera. Blod. Han kunde höra pulserande blod lika tydligt som om han precis nu vilade sig mot någons bröstkorg.
Han öppnade ögonen och sprang iväg mot ljudet och lukten...

Damon kände att de var nära nu. Han kunde höra deras minsta rörelse.
"Bonnie?"

Bonnie hade stått med korsade armar och vilat blicken på en ljusglimt som letat sig in genom en springa i ett av de förtäckta fönsterna, men en bekant röst bröt tystnaden och hon vände med ett ryck huvudet ditåt. Det var den första gången det varit en slags lättnad att se Damon, förmodligen den sista också. Hon gick med bestämda steg mot honom där han stod utanför den lilla öppningen i gallret. "Har du.. det?", sade Bonnie tyst och som att hon försökte undvika att använda ordet blod.

Var har du varit sa Rebecka och titta upp mot Elijah..

Damon nickade allvarligt och gjorde en ansats att gå förbi henne. Han höll upp blodpåsarna som bevis.
"Jag fixar det", intygade han då han la märke till hennes en aning kyliga blick.

Elijah vi måste här ifrån..
Häxan och Två vampyrer är inne i skogen.

Bonnie kunde inte förmå sig att säga emot, hon stod endast kvar med ryggen emot den lilla scen som snart skulle uppstå. Att hon skulle ge någon blod fanns inte på kartan, men någonstans djupt inom henne sade en röst att det var det rätta, att det fortfarande var hennes bästa vän fast med ett ovanligt begär. Men Bonnie var inte redo, inte ännu.