PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

Fanny frös till is. Detta var definitivt inte Harry Potter. Det var inget bra heller. Det var korridoren från hennes dröm, den som även My, Lana och Ana haft.
"Vad i helvete?" hörde hon Lana säga.
"Detta är inte bra.." sa Fanny medan videon fortsatte och den som filmade verkade röra sig genom korridoren.

Lana reste sig och försökte stänga av TVn. Ingenting hände. Tillsist så fick Ana nog. Hon ställde sig och gick drog sladden ur väggen på TVn. Skärmen slocknade. Alla satt tysta och stirrade på Ana och Lana.
_______
Theo kom äntligen hem, och somnade innan hans ens hunnit ta av sig jeansen. I sina drömmar befann han sig i en smal, mörk korridor. Han höll i en gammal nokiatelefon och av någon anledning filmade han korridoren.
När han vaknade, flera timmar senare visade klockan på 23:00. Han bestämde sig för att duscha och borsta tänderna och sedan gå och lägga sig på riktigt.

Juliette hade blivit som förstelnad när hon skymtade korridoren på tvn från sin plats längst bak i rummet. Hon kände ingen den korridoren. Hon kunde inte avgöra om det var från en dröm, eller om hon faktiskt varit där tidigare.
---
My kände ögonen som riktats mot Lana och Ana.
"Vi skulle berättat för Keiron.." hörde hon Fanny viska så tyst som möjligt.

Theo borstade tänderna och duschade. Sedan gick han tillbaka till sitt rum och lade sig till rätta. Han stirrade upp på taket och kände plötsligt en enorm olust mot att sova. Från ingenstans hade en våg av ångest slått emot honom och han satte sig och gnuggade ansiktet i händerna. Bilden av den smala korridoren skrämde honom. Han kunde inte förklara det, men Theo hade alltid haft en väldigt konstig relation med drömmar. Drömmar kändes så verkliga för honom, han hade ofta klardrömmar. Drömmar var så kraftfulla för honom, på ett sätt andra personer inte verkade förstå. Och den här drömmen hade varit väldigt kraftfull.
_______
"Berättat vadå för Kieron?" hördes en röst från döröppningen. Lana tittade dit. Dionysus hade klivit in i rummet och stod lutad mot dörrkarmen med ett flin.

"Helvete," mimade My.
"Opps," viskade Fanny samtidigt som hela rummet vände sig mot dem och Dionysus.
"Det är något vi kanske borde ta med honom? Var är han föresten?" frågade My.

Dionysus fortsatte flina. Ana hade alltid haft ganska svårt för vinguden.
"Okej, men Kieron har rest iväg tillfälligt. Han sade att det var en... familjegrej. Så om ni har någonting att berätta så är det mig ni får vända er till."

Fanny log stelt. Fan, detta var klumpigt gjort av henne. Oavsett om de ville berätta för Dionysus så kunde de knappast göra det med halva lägrets ögon på sig.
"Okej, tack så mycket. Då vet vi det iallafall" sa Fanny och log tillgjort.

Tystnaden lade sig i rummet. Lana verkade inte ha hjärta att säga åt alla att filmkvällen var över, men Ana var inte lika sentimental.
"Filmvisningen är slut för ikväll," sade hon strängt "vi måste fixa teven, men vi fortsätter imorgon!" sade hon och gjorde en avfärdande gest mot samlingen halvgudar. Folk började resa sig och gå därifrån.
________

Halvgudarna började lämna rummet när en av tjejerna längst fram talade om att det var slut för ikväll. Juliette försökte hålla sig kvar så länge som möjligt och var bland de sista att lämna rummet. Hon traskade tillbaka till Afrodite stugan tillsammans med sina syskon med huvudet fullt av fundering kring vart hon tidigare sett den där gången.

Ana kände sig knappast på humör att sitta och ha ett mysigt samtal med Dionysus, men guden själv verkade angelägen om att de skulle berätta vad som försegick. Han strosade in i rummet och kom obehagligt nära Ana. Hon kunde känna att hans andedräkt luktade som sprit och... vindruvor? Det påminde henne om gubbarna i Ryssland som satt och drack vodka i parker.
"Så," sade Dionysis "varför så blyga? berätta vad som händer!" utbrast han