Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia suckar och himlar med ögonen. Vad hade han förvänat sig? Karriäristerna hade delats upp i två lag, och självklart ville de andra få ner dem. Då gav de sig på vad det var de trodde var den svagaste länken, det vill säga Vicinia. Hon var ju trotts allt inte en av dem, bara en från 11an.
"Jag förstår det." sa hon bara lungt till Mars och gick iväg till växtstationerna i fall hon kunde lära sig något nytt. För det hade de andra väll inte tänkt att göra?

Mars såg efter Vicinia och undrade om hon var sur på honom. Han vände blicken till måltavlan och kastade iväg en kniv, men missade grovt. Han skakade frustrerat på sitt huvud och satte sig i ett av hörnen. Han hade ingen lust att träna längre, så istället betraktade han de andra deltagarna.

Resten av dagen höll sig Vicinia vid överlevnadsstationerna, där de flesta befann sig. Det vill säga inte karriäristerna utan de andra.
Inget som störde henne nämnvärt, hon tyckte synd om dem och undrade villka som skulle ryka först och vilka som skulle klara sig längre.

Då instruktören meddelade att det var dags för lunch steg Mars upp. Han hade lyckats samla sig efter sitt tidigare utbrott, och gick fram till Vicinia för att be om ursäkt för sitt beteende.
Han trädde armarna runt hennes midja och kysste henne mjukt. Mars höll i hennes hand då de började gå mot matsalen, men gav de andra deltagarna som kom för nära ilskna blickar.
"allt bra?" frågade Mars och tvingade fram ett leende för Vicinias skull.

Hon la armarna runt hans hals och kysste honom tillbaka. De gick sedan mot matsalarna med de andra, hon såg Mars blickar men kommenterade dem inte. Hon förstod inte vad han hade att vara så upprörd över.
"Jo, visst är det väll det. Efter omständigheterna att finna sig snart i spelen.....så ja, förutom det mår jag utmärkt." log hon glatt och de trädde in i matsalen och ställde sig i kön till lunchen.

Mars log snett åt hennes svar och ställde sig i kön efter de andra för att hämta mat. Karriäristerna tog oftast först, och även nu skyggade deltagarna från de yttre distrikten undan. Mars plockade åt sig och såg noga på då Vicinia tog av maten, så hon tog tillräckligt.
De satte sig i ändan av ett av borden. Numa och Elena följde efter då de fått sin mat, båda något tillbakadragna, som om de tänkte på Mars utbrott tidigare.

Vicinia märkte skillnaden, under förra spelen hade hon suttit själv. Själv för att hon inte ville vara med Sam, hennes distriktspartner, han som dog...Men nu tillhör hon en grupp, en grupp bestående av fyra personer. Tre från 2an och så hon från 11an, men de utsöndrar räddsla från dem andra deltagarna.
Numa och Elena verkar vara lite små avhållande till Mars utbrott tidigare men sätter sig vid dem.

Mars fångade Numas blick, som var både förundrad och vagt förebrående. De visste båda att hemma i tvåan skulle ett liknande utbrott ha gjort deras far rasande. Och då deras far var arg tog han det ut på sina söner.
"Har ni bestämt vad ni ska visa åt sponsorerna i övermorgon?" frågade Elena, ivrig att lätta på den tryckta stämningen.
"Jag vet inte", svarade Numa uppgivet. Mars visste att han var intresserad av naturen och att hela människor, men Numa skulle aldrig kunna döda. Men han behövde bra poäng för att få sponsorer, och då måste han använda något vapen.

Vicinia såg på Elena och ryckte på axlarna. "Vet faktiskt inte. Knivar har de liksom redan sett, så det känns dumt med att fortsätta med dem. Men vet i sådanafall inte vad jag skall göra." svarade Vicinia och såg på Numa. "Något vapen kan du väll?" sa hon undrande och förundrades över att han kunde tillhöra ett karriäristsammhälle.

Mars hade samma problem. Han kunde hantera nästan vad som helst, men svärden var han bäst med och dem hade han fått 12 poäng med förra året.
"Jag kan skjuta pilbåge", svarade Numa tvekande på Vicinias fråga. Deras far hade försökt lära Numa att anvnda vapen, men Mars hade alltid varit prioriteten. Och eftersom han visat en sådan fallenhet för Spelen och Numa skyggat undan, hade väl deras far accepterat att de bara skulle få en vinnare till i familjen.
"Träna på det den kvarvarande tiden, så har du en chans att få bra poäng", sade Mars uppmuntrande och kastade en missnöjd blick på den minimala portion Numa petade i. Hur skulle han någonsin överleva om han inte åt?