Hugo Weasleys femte år

Idag var jag hemma och sjuk med ont i halsen, och då fick jag pasta! Stuvade makaroner...Mmmm....Därmed Pasta!

Mmm...! med köttbullar?

ehh, det känns som om vi är lite utanför ämnet nu xD

Inte rättvist! Fast jag skuylle inte vilja va sjuk o inte träffa vännerna...-_-

Titel: Det långa kapitlet
Språk: SV
Kapitel: 8
Färdig: Nja....



Han gömmde sig snabbt bakom en bokhylla.
Det här kunde vara hans enda chans att titta på henne och inte börja rodna.
Han gjorde ett litet hå mellan två böcker.
Han såg Olivia med rynkad panna vid bordet.
Han log.
Han älskade när hon satt så koncentretat.
Plötsligt började hon skratta.
Hugo tittade förvånat mot henne när hon vände sig om och gick mot hyllan.
Hon ställde sig framför bok hyllan och var tio centimeter ifrån hans ansikte.
Hugo andades snabbt.
Det var irriterande att han alltid fick tunghäfta när hon var så nära.
- Hugo, du är inte osynlig! skrattar hon.
Hugo log mot henne, det var det enda han lyckades göra när hon titade på honom.
- Ska vi plugga eller inte? Olivia tittade allvarligt på honom.
- Måste vi?
Olivia skrattade, det mest underbara ljudet Hugo visste.
- Ja Hugo, det måste vi, FUTT-prov du vet?
Hugo suckade.
Olivia skrattade ännu mer.
- Men då får vi sätta oss, du distraherar mig! Hugo log mot henne.
De gick mot "deras" bord.
- Okej, vad ska vi börja med? Frågar Hugo när de suttits sig ner.
- Okej, vad är din svaghet? frågar hon.
Hugo tänkte en liten stund.
- Ja, allt?
Olivia skrattade.
- Nej, trollkarlshistoria. Svarar han.
Han ljög igenkligen, det var det ämnet han faktiskt var bra på. Det här var hans sätt att visa sig duktig framför Olivia.
- Då börjar vi med det då!
De började direkt och Hugo verkade till sin besvikelse inte vara bättre än Olivia.
- Klaaaaart! Sjöng Olivia efter en timmes läx-läsning.
Hugo log.
Det enda som var bättre än när hon skrattade var dte sjungande tonfallet.
- Äntligen! Pustar han ut.
- Så farligt var det inte, Hugo!
- Jo! det är bara för att du är bra på allting! Skrattar han.
Olivia log ett varmt leende.
- Inte allting! Försvarade hon sig.
- Säg en sak, EN sak!
Olivia verkade tänka efter.
- Jag kan inte spela FIA...
Hugo bröt ut i skratt.
Olivia hade en gång berättat att hon inte kunde spela FIA med sin kusin eftersom hennes kusin alltid vann.
Det roliga var att hennes kusin var tre.
- Det är inte roligt Hugo! Det är heeemst!!!
Det fick bara Hugo att skratta ännu mer.
Olivia följde med i skrattet tills biblotikarien tystade dem. De fortsatte prata lite till om allting mellan himmel och jord.



- Ja, vi måste nog gå nu! Suckar Olivia.
- Ja, tyvärr...
- Nästa tävling kommer ju snart, skulle du du vet, vilja, eh, typ, sitta, med.. ja...
Hugo log mot henne.
- Sitta med dig? Gärna!
Olivia såg lättad ut.
Vart fick han sitt självförtroende ifrån igenkligen?
- Ja, vi MÅSTE nog gå nu! Säger Olivia och pekar på klockan.
Klockan visade 11.
- Herregud! Bibloiteket stänger ju snart! Utropar Hugo.
- Ja, förresten vart försvann Brown? Olivia pekade mot det lilla bordet där bibltikarien brukade sitta.
Hugo gapade.
- Eh.. Olivia vi är nog... inlåsta...
Olivia stirrade på honom.
Hon började skratta.
- Vad är roligt? frågar Hugo chockat.
- Inget, det är just det! säger hon mellan skratten.
Hugo fattade inget men skrattet var så lockande.
Han började också skratta.
De skrattade i minuter, timmar Hugo hade ingen aning.
Allt kändes bara perfekt.
Ja, förutom att de var inlåsta och så.



- Vart kan man igenkligen sova? Frågar Olivia efter skrattatacken.
- Man kan väl bygga en säng av böcker?
Olivia skrattade.
- Kanske det, kanske det...
De letade i hela bibloteket efter något man kunde sova på.
Olivia och Hugo hittade bara:
En kudde, en tjock bok.
- Jag kan ta boken som kudde! Säger Hugo efter en timmes letande.
- Nej jag kan ta den!
- Olivia, MIN!!! Hugo försökte ta boken men Olivia tjittlade honom.
Han bröt ut i skratt.
- Miiiiiin! Skrattar hon och tar boken.
Hon släppte honom.
Hugo var omskakad av att hon hade rört honom.
- HA! Utroppade Hugo när han lyckats ta boken igen.
- Okej, du vinner! Jag ger up! Olivia tar kudden och lägger sig bakom en stor bokhylla.
- God natt Hugo!
- God natt! ropar han tillbaka.
- God natt, min ängel... mummlar han innan han lägger sig bakom en annan bokhylla och sommnar.



Han vaknade av Olivia som sjöng.
Eller igenkligen mummade hon en sång.
Men ju närmare han kom desto starkare blev det.
Han kunde nu höra att hon sjöng My heart will go on från Titanic.
- Every night in my dreams I see you i feel you...
Sjunger hon medans hon tittar i en bok.
- Thats how I know you go on. Sjunger Hugo tillbaka.
Olivia hoppade till och tittade på Hugo.
- Oj, eh.. Du sjunger fint... mummlar hon.
- Tack, du med! Men, jag sjunger som en kratta!
Skrattar han tillbaka.
Olivia verkade slappna av lite.
- Låser dem inte upp snart? frågar hon honom.
- En timme kvar! Tänk, en hel timme till med mig, hemst va? ler han.
- Ja, hur står jag ut? Och förresten du borde fixa ditt kråkbo! Flinar hon.
Hugo kände på håret.
Det röda håret var huller om buller och det var massa tover i.
- Och jag, som sov på en bok! Ditt hår ligger ju perfekt! Skrattar han.
Olivia rodnade.
Hugo rodnade kraftigt och log.
- Jag ska leta upp en spegel... mummlar han och går iväg.
Olivia tittade mot Hugo när han försvann.
Hon tittade på boken hon läste.
Hon fnittrade.
Hugo kunde aldrig lista ut det.
Den här boken hade hon igenkligen skrivit själv.
Den här boken hade minnen, glada som sorgsna.
Minnen hon ville glömma, minnen on ville återuppleva.
Allt deta som bara handlade om en sak, ett ämne, ett ämne som hon aldrig kommer tröttna på.
Det hon kanske någon gång kommer förlora, det hon någon gång kanske kommer vinna.
Det hon kanske kunde skapa en framtid om.
Under alla lektioner och kvällar hade hon skrivit ner allting.
Allting som hade hänt just om det.
Allting som handlade om honom.
Hugo.


Titta så mycket smått och gott i deta kapitlet!
Jag lovade ju er ett långt kapitel i helgen med et gick inte eftersom jag ska "bort".
Så hoppas ni njutit.
Kom ihåg,
Jag tröttnar ALDRIG på era kommentarer.!

Guuuud vad vi har väntat! Och guuuud vilket fantastiskt kapitel! Längtar efter mer Lunis!

Tack Puffis!!!

Men det var ju sant också! Och skriv nu!

Tackizzzzzzar!

Super Lovegood! ♥

Tack♥