Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip såg förvirrat upp då portalen öppnades, lyssnade ännu mer förvirrat på kvinnan när hon började prata.
Nej, nej. När han just äntligen fått tillbaks sin vanliga Aubrey, och så skulle det här hända? Nej, dem fick inte ta henne igen. Han skulle åtminstone göra allt han kunde för det.
"Nej, ni kan inte göra det här. Hon var under påverkan av en demon", sade han direkt, såg bedjande på Alec i hopp om att han skulle hålla med honom.

"Det här är vad lagen säger och den följer vi till punkt och pricka. Vi ska ta reda på hur stor del av skadorna demondelen av henne står för, men ett straff behöver utdelas. Hur skulle världen se ut om vi ignorerade de brott som skuggjägare begår?" Konsul Penhallow vände sig mot Alec och nickade mot honom innan hon klev in i portalen. Alec drog med en suck handen över ansiktet innan han såg på Philip.
"Det här fixar vi, "lovade han

"Men hon gjorde inget brott eftersom det inte var hon", protesterade Philip genast, upprörd över att dem nu skulle försöka ta ifrån honom hans älskade Aubrey igen när han precis fått tillbaks henne och de blivit mer sams igen. Han såg på Alec och suckade.
"Det måste vi. Jag kan inte förlora henne direkt igen", sade han, han skulle göra allt han kunde och lite till.

Alec vände sig om för att gå in till sitt kontor. Han behövde sätta sig ner och funderade på hur han skulle gå tillväga. Han förstod hur Penhallow tänkte, så det skulle bli knepigt att övertyga henne om att Aubrey inte förtjänade dödsstraff. För det var vad hon skulle få efter mordet på skuggjägarna.

Philip suckade tyst och såg efter honom, slöt snabbt ögonen. Han visste mycket väl vad straffet var för vad Aubrey gjort, och han måste göra allt han bara kunde för att stoppa det. För honom spelade det ingen roll vad han skulle bli tvungen att göra, om det så innebar att han själv skulle råka illa ut, det spelade ingen roll ifall han kunde rädda Aubrey.

Aubrey blev inlåst i en cell där hon skulle få vänta tills Klaven bestämde sig för att behandla hennes ärende. När det skulle hända visste hon inte. Det enda hon hoppades på var att hon skulle få hjälp härifrån innan det var för sent. För om Klaven kom fram till att hon var skyldig till det som hon gjort som demon, så visste hon vilket straff som väntade henne.

De följande dagarna gjorde Philip verkligen allt han kunde för att försöka få ut henne därifrån, och fick en hel del hjälp utav Alec. Förhoppningsvis skulle de kunna övertala klaven, och han hoppades verkligen det - kunde dem inte det visste han inte vad han skulle ta sig till. Men han visste åtminstone att han skulle göra vad som helst, även om han skulle bryta lagen för det.

"Jag tror det är dags att vi gör ett besök till Alicante." Alec såg på Philip, Isabelle och Ilsera i tur och ordning. Han knäppte händerna framför sig då han rest sig upp.
"Aubrey förhördes av de tysta bröderna för ett par dagar sedan. Konsul Penhallow har dragit slutsatsen att hon varit medveten om vad hon gjort, och dödsstraff väntar henne. Vi kan inte låta det hända."

Philip lyssnade tyst på Alec, det här var precis vad han hade befarat tidigare. De kunde inte låta dem göra det emot henne. Han reste sig direkt upp.
"Vi måste få ut henne därifrån", sade han med en gång.

"Vi kan inte storma in och kräva att hon skall befrias, vi måste ha en plan," invände Isabelle och la armarna i kors över bröstkorgen. De behövde en plan men de hade inte överdrivet med tid heller. Agerade de inte snabbt så skulle de kanske komma fram då det redan var för sent.