And what about home? [Rollspel]

Klaus kunde inte hålla sig längre, han brast ut i skratt. Verkade som om hans plan hade fungerat perfekt.
"Osis Jake", flinade han innan han vände sig om och började gå därifrån. Han förväntade sig förstås att han skulle få tillbaka, men han var alltid ett steg före. Det kunde folket i Mystic Falls vittna om...

Legolas förstår vad Jake menar. Men innan han hinner göra något blir Alyss arg och marcherar iväg. Legolas går ändå fram och hämtar Jakes kläder och ger honom dem därefter.

Jake fick kläderna, han förvandlade sig tillbaka och drog snabbt på sig kläderna. Han hännde sig mot Klaus som gick mot skogen, " Du! Jag vet ett sätt att döda dig på! Det enda sättet!" Skrek Jake efter Klaus, " den speciella gammla dolken, jag har den!!" skrek Jake. Han tittade på honom.

Klaus stannade och vände sig oberoat mot Jake.
"Speciella lilla dolken som du inte ens vet namnet på", sade han hånfullt. "Lycka till att döda mig, det lär du nog behöva."
Som om Jake skulle lyckas, om hans far inte lyckades, hur skulle då en simpel varulv kunna göra det?

Jake blänger på Klaus. " silverdolken" sa Jake argt. " desutom har du gått över styr, det där var lågt tillochmed för dig!" skrek Jake.

Klaus rynkade förvirrat pannan.
"Silverdolken?"sade han oförstående. "Aldrig hört talas om."
Han var inte den som ljög, det gjorde han aldrig. Därför var han alltid noga med vad han sade och lovade, eftersom löften även var något som han aldrig bröt.
"Gissa vad, Jake", sade Klaus vars nerver började brista. "Jag bryr mig inte!"

" fan ta dig!" skrek Jake och sprang in i skogen.

Klaus himlade med ögonen.
"Barnunge..."muttrade han och började gå mot motsatt håll. Han ville inte till slottet, eftersom i så fall så skulle förmodligen en annan unge reta upp honom och det skulle inte sluta behagligt.
Han funderade inte ens innan han började gå mot byn som han tidigare sätt.

Janice dyker ned med den röda kappan i handen. Hon simmar till botten, hon behöver ändå inte andas. Så hon behöver inte oroa sig. Hon kan stanna under vattnet för alltid, glömma allt och lämna världen åt någon annan. Hon sluter ögonen och låtsas som inget existerar.

Legolas betraktar händelserna under tystnad ochser dem båda gå iväg. Han står där och ser allmänt förvirrad ut. Faktum är att han känder sig väldigt ensam. Han suckar och går själv iväg. Han går mot slottet i hopp om att han inte ska känna sig lika ensam.