Någon som vill rolla Hungerspelen?

"Förutom du då." sa hon när han sa att hon var vacker och log. Mars var otroligt stilig i kavajen, uppknäppt och allt. De matchade varandra perfekt, och Vicinia förstod att hon måste välja ny intervjuteknik.
Det fungerade inte längre med något glatt och sött som förra gången. Nej, inte till den utstyrsel hon hade nu. Nu fick hon uppträda som en självsäker karriärist, hon hade ju trotts allt varit bland de som fått högst poäng.
Vicinia såg något roat efter Sinara, ibland var hon för söt. Vicinia hade rent av börjat hålla av henne, när man väl kände henne var hon inte så ytlig som man kunde tro. Hon ver en tänkande och kännande varelse, och så var det väll med alla i huvudstaden eller? Om det inte var för Snow...
Hon avbröts i sina tankar då de kommit ner till första plan och ställde sig i kön, som ledde ut till intervjuerna och den väntande publiken.

Snart kom en man med hörlurar i öronen fram och visade dem till deras platser. Publiken hurrade då deltagarna fördes fram. Vissa av ungdomarna vinkade tillbaka, andra satte sig uttryckslöst på sina stolar och vissa såg rent av illamående ut.
Mars fick sätta sig intill Vicinia, mellan henne och flickan från tolvan, som med blekt ansikte stirrade på folkmängden.
Cesar började showen och bad snart upp flickan från ettan, som i en glittrande klänning fnittrade sig fram genom frågorna. Efter henne steg Ares upp på scenen, och gratulerades för sin tia. Han fick också svara på frågor om Vicinia och incidenten med Mars, som läckt ut.
"Jag sparar slagen till Spelen", svarade Ares på frågan om varför han inte gett tillbaka, och vände sin mörka blick mot Mars. Mars log roat och skakade vagt på huvudet, vilket fick uppskattande skratt från publiken.
Elena var strålande på scenen, klädd i en tajt, mörkblå klänning. Cesar frågade till och med om hon skulle komma ut med honom efter Spelen om hon vann.
Men det var för Numa som Mars var nervös. Pojken lyckades ta sig till scenen utan att snubbla, och han svarade kortfattat på frågorna.
"Hur känns det att delta efter att ditt distrikt vunnit föregående år, och att vinnaren var din bror? Det måste sätta press på dig", sade Cesar, och åter visades Mars upp på rutorna.
"Det gör det. Men jag ska göra mitt bästa för att ära honom", svarade Numa och mötte Mars blick. Numa fick ett stormande bifall då han steg av scenen och flickan från trean kallades upp.

De andra intervjuerna avlöste varandra som en ström. Pojken från 7an snubblade sig fram och flickan från 10an fick inte fram ett ord förutom några stammande stavelser. Dock fick de alla artiga applåder och Vicinia kallades upp på scen.
"Du ser strålande ut." log Cesar flirtande och Vicinia höjde bara på ögonbrynen åt honom vilket fick honom snabbt att fortsätta ooch Vicinia log roat, det var underhållande att se honom en aningen rädd för henne. "Du har ändrats sen förra året märker jag. Jag må då säga att jag blev stolt över ditt poäng, nästan högst. Hur känns det?" ler han insmickrande mot henne.
"Härligt förstås, att få så bra poäng bättre än de flestas." svarar hon och Cesar nickar. "Du är ju inte den ända i familjen som deltagit i spelen. Precis som Numa så har din bror deltagit där." Vicinias ansikte stelnar till när hon ser sin bror. En mager och blek gosse, men så lik henne. korts snuttar av intervjun och sen av hans död vid ymmnighetshornet. Killen från tvåan som kör in ett spjut i hans mage.
Vicinias ansikte är stelt, hon är säker på att Snow hade ordnat det här.
"Så några planer på att hämnas honom?" ler Cesar och Vicinia nickar. "Självklart, det är mitt mål, att hämnas honom." sa hon med klar röst och hon menade ingen av dem i spelet, nej hon syftade på Snow. Han som var orsaken till allt lidande och dödande.
Sen följer lite prat om Mars och sen om Ares men hon svarar bara sanningen att hon och Ares inte är mer än vänner och sen får de tro vad de ville.
Hon kliver av scenen under skallande applåder och Mars kallas upp.

Mars stelnade till då Vicinias bror visades. Han hade aldrig vetat vem det var, men då hans död visades kände Mars igen pojken som dödade honom. Han andades lättat ut över att det inte varit någon han hållit kär.
Då Mars kallades upp gick han med självsäkra steg och tog Cesars hand i sin med ett roat leende.
"Tillbaka igen? Man skulle tro att en vinnare gör vad som helst för att undvika spelen igen?" började Cesar med ett vänskapligt leende.
"Efter att Vicinia blev vald... Jag lyckades inte hålla henne vid liv förra gången, men det här året tänker jag inte misslyckas."
"Så du vill inte vinna?" frågade Cesar misstroget och kastade en blick på den tårögda publiken, som andades häftigt in.
"Tro inte att det gör mig ofarlig", svarade Mars och log roat. "Bara för en person."
"Men hur är det med din bror, som representerar tvåan i år? Och dessutom har jag fått höra att du och den förtjusande Elena har ett gemensamt förflutet." Åter reagerade publiken. Ett smärtfullt uttryck svepte över Mars ansikte, men han gömde det snabbt.
"Du frågar mig frågor jag inte kan svara på", sade Mars och tvingade fram ett leende.
Men då hände något unikt. Numa sprang ut på scenen. Mars och Cesar reste sig förvånat, då pojken kastade sig i sin storebrors famn. Då Mars återhämtat sig från förvåningen kramade han om sin bror och kände tårarna bränna i ögonen. Han tvingade den bort, men de var på alla rutor och publiken kippade efter andan.
Och så började de bua. Mars såg förbluffat på publiken, som öppet protesterade mot Spelen, som om de för första gången insåg hur brutalt konceptet var.
"Ja, vi måste avsluta nu, men tack!" sade Cesar hastigt och Mars lämnade scenen tillsammans med Numa.
De hörde hur Cesar försökte tysta publiken och efter flera minuter lyckades han, så de två sista deltagarna kunde gå till scenen.

Vicinia såg på det hela med tårfyllda ögon. Hon visste vilken hemsk sits Mars hamnat i. För hennes del var det enklare, hon ville att Mars skulle leva. Men han ville inte leva utan henne, då föll det på Numa. Numa som mer och mer känts som hennes lillebror, även om de inte umgåtts så mycket.
När publiken buade gjorde hon stora ögon, sen när hade de protesterat? Eller var det först nu de insåg spelets grymma regler? Att de alla var människor och inte pjäser i ett spel?
De två övriga intervjuerna fortsatte utan att hon lade märke till ett ord av vad dem sa. Och sedan fick de snabbt kliva av senen. Publiken var i uppror och Cesar hade all möda att åter få tyst på dem.
De kom ut och Vicinia tog Mars hand och gick över till Numa och Elena. "Du det var underbart gjort." sa hon milt och kramade om pojken.
Hon reser sig upp och tårarna som hon hittills lyckats stoppa bränner bakom ögonlocken och hon möter Elenas blick men säger inget. All avundsjuka om Mars dem emellan verkar så fnuttig, vad spelade det för roll egentligen?

Mars var säker på att hamnat i någon sorts chocktillstånd. Han kunde inte säga något, inget att säga dök upp ihans huvud. Allt som hände gick förbi i en obegriplig dimma, och först då de var i bakrummet verkade hans kropp följa hans vilja.
Vicinia gav Numa en kram, och utbytte en blick med Elena. Mars såg förvåna tpå sin förra älskar och sin nuvarande, då Elena gick fram till Vicinia och gav henne en kram. Det verkade som om stridsyxan dem emellan var begravd, åtminstone för stunden.
Sinara hoppade oanmäld över dem och gav dem varsin lång kram, innan hon med tårfylld röst sade att de borde gå till sina rum och sova.

Vicinia tar leende emot kramen och besvarar den. Under andra omständigheter skulle de nog kunna bli vänner.
De följde med Sinara upp och de gick sedan in i Mars sovrum. "Ska tvätta av migdet här." sa Vicinia och pekade på sminket. hon drog av sig kläderna och klev in i duschen sen såg hon på Mars. "Det finns plats för två." ler hon lätt.

Mars följde efter Vicinia in på sitt rum och drog trött av sig kavajrocken. Han skrattade till vid hennes ord och klädde av sig innan han gjorde henne sällskap i duschen.

Följande morgon vaknade Mars intill Vicinia. Han hade under natten lagt armen om henne, och hans ben var över hennes; de låg så nära varandra man kunde..
Försiktigt drog han sig undan och såg tyst på henne. Förra natten hade varit underbar, men det var den sista de någonsin skulle ha tillsammans.

Vicinia vaknar efter ett tag, hon känner trött bredvid sig men Mars är inte där. Hon slår panikartat upp ögonen, men hon andas ut när hon ser att han bara har resit sig upp.
"Morgon" säger hon och sätter inte ordet God först för hon tycker inte att det är det.
Det var den sista natten de skulle ha tillsammans, det känndes fruktansvärt.
Hon klev upp och såg på Mars, "Frukost" sa hon och de började gå ner till matsalen. Sen skulle de träffa sitt team en sista gång och få sina kläder.

"Hej", svarade Mars mjukt och steg upp ur sängen. han drog på sig ett par gråa, mjukbyxor och följde efter Vicinia ner till matsalen. Sinara hade som en överraskning ordnat morgonmål åt dem, och bordet dignade med skålar och fat med allt man kunde önska sig och mer.
Mars satte sig ner och såg tvekande på maten, undrade var han skulle börja. Det här skulle bli det sista goda han åt i sitt liv, tänkte han melankoliskt och började ta för sig.