The Vampire Diaries [R]

Damon slog Elenas nummer så fort han satt i bilen.

"Vad är klockan egentlien?" Caroline såg förbryllad ut vilket de två vecken i pannan avslöjade.

Bonnie skulle först återuppta frågan om Klaus, men hejdade sig sedan, Caroline hade haft nog med besvär. Istället drog hon upp telefonen ur pyjamasshortsen för att kunna svara på sin väns fråga. Tiden förvånade henne en aning. "Oj, den är redan 3.15", svarade Bonnie med en förvånad ton och höll kvar telefonen i handen då hon såg upp på Caroline.

"Åh, herre gud MAMMA!" utbrast Caroline. "Jag skulle ha mött henne för..." Hon började snabbt räkna på fingrarna. "Eh... för länge sedan! Hon kommer bli galen. Hon är säkert galen. Bonnie!? Lyssnar du ens på vad jag säger?"

Bonnie suckade diskret över Carolines plötsliga humörsvängning, det gick ingen nöd på henne i alla fall. "Vad skulle jag annars göra, om inte lyssna?", sade Bonnie så tålmodigt som möjligt. Det var i sådana här situationer Caroline och Bonnie kunde bli osams, ibland vändes deras personligheter mot varandra.
"Hon kommer se över det, du måste vara van vid att slingra dig ur situationer vid det här tillfället? fortsatte Bonnie en aning för högmodigt.

Elena drog upp telefonen ur fickan när hon hörde signalerna. "Hur mår Caroline?" frågade hon oroligt när hon såg att Damon hade ringt.

"Hon är okej", sa Damon kort och viftade bort samtalsämnet. "Har Rebekah besvärat dig något mer? Du har väl inte lämnat huset?"

När ingen öppnat dörren blev kathrin rastlös och tog en annan taktig. När hin hoppat upp på taket jastade hon ner kroppen i skorstenen.

"Katherine kom", sa Elena kort och slöt ögonen. "Och jag har inte lämnat huset."

"Jag kommer", sa Damon utan tvekan i rösten. "Vad hon än vill eller gör, så lämna inte huset. Kan du lova mig det?"