Genomond? [SV]

Det vart tydligen lite mer än väntat, två A4or och lite till! Är på den tredje nu...

oooooooooooooooooyyee oye oye! haha! ♥

*dansar ännu vildare med tanken: "Vi får snart ett kapitel som är lååångt!"*

YAY Hur många ord hittils?

Öj, Massor av braiga ord!

Kapitlet klart nu! Har bara ett återstående problem, namnet på kapitlet...Hmm, får improvisera lite, men ni får det inom don närmaste timmarna! (Om bara någon skriver ett till inlägg efter detta, vill säga, så jag kan lägga upp kapitlet!)

Döp kapitlet till "Gilbert"

Döp det till: "Kapitlet utan namn" eller "Kapitlet-som-inte-får-nämnas-vid-namn"

Som Picasso's en tavla som har det fantasifulla namnet "Man med gitarr". ;D

Gilbert, PLZ!

Detta (Otroligt dåliga, fattar inte hur jag kan skriva så hemskt) kapitel är tillägnat alla mina underbara läsare, inte minst Valmo, som fick mig att kunna fortsätta. Varsågod!



Kapitel 3 – Kapitlet-Som-Inte-Får-Nämnas-Vid-Namn

Mitzi och Melody log mot varandra. Hogwarts. Dom klev kvickt ur båten, och just när den spinkiga Gilbert också skulle ställa sig på land buttade dom till ekan så han ramlade bakåt ner i vattnet
- Blubb, Blabb....Gilbert försökte komma upp ur det mörka vattnet. Melody fnittrade till av skadeglädje.
- Där får han ligga, kom så sticker vi in! Mitzi och Melody småsprang med dom andra eleverna bakom sig (Dock inte Gilbert, undrar var han kan vara?). Till slut nådde dom en stor mörk ekport. Dom fick stå där och vänta ett tag, men till slut kunde Mitzi höra hur någon öppnade den massiva trädörren inifrån. Personen innanför porten verkade fumla lite med handtaget, men ungefär tre minuter senare öppnades dörren sakta. En lite rund man som såg smått förvirrad ut stack ut huvudet, tittade på förstaårseleverna och den store mannen som tydligen hette Hagrid, öppnade dörren helt och lät eleverna strömma in. Mitzi och Melody klev in i en stor, verkligen jättestor, hall med gigantiska ljuskronor i taket. Alla fick åter igen ställa sig på ett prydligt led, med huvudet vänt mot ytterligare en stor port. Den lite runda mannen ställde sig framför dom medan Hagrid gick någon annanstans, Mitzi kunde inte se vart han gick.
- Hej, jag är Professor Longbottom, och välkomna till Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom! Ropade mannen en aning nervöst ut över eleverna.
- Ni kommer nu bli insorterade i fyra elevhem, Gryffindor, Slytherin, Hufflepuff och Ravenclaw! Medan Proffesor Longbottom ropade ut det började Mitzi och Melody känna sig uttråkade. Melody pillade med sina naglar och Mitzi la armarna i kors och tittade med trött blick på trädörren framför dom.
Professor Longbottom fortsatte att babbla på, och det tog en lång (och dötrist) pratstund innan dörren öppnades framför dom. En stor sal visade sig, och många blickar vändes mot förstaårseleverna när dom tågade in i salen. Det var först nu Mitzi började tänka på Scorpius. Hon vände huvudet mot hans håll, och såg honom nervöst titta sig omkring i salen, samtidigt som han höll Rose's hand. Tvi, usch, blä. Mitzi orkade inte med äckligheterna och började titta framåt istället. Salen var verkligen stor. Det fanns fyra långbord, och framför dom ytterligare ett med med dom som antagligen var lärare. Vid mitten av långbordet satt en gammal häxa som log åt dom nya eleverna. Antagligen Professor McGonagall, rektor, tänkte Mitzi. När dom hade kommit en bit in i salen bad Proffesor Longbottom dom att stanna, och gick sen halvsnabbt fram till lärarbordet, böjde sig ner bakom, och tog fram en gammal träpall och en om än äldre hatt. Professorn fortsatte med att ställa fram pallen framför lärarbordet, och placerade den gamla trådslitna hatten på. Sedan gick han till sidan av lärarbordet med ett långt pergament i handen.
När alla verkade ha satt sig till rätta, öppnades en reva på den gamla hatten, och han brast ut i sång.

När fyra vänner möttes,
en gång för länge sen.
Bilda de en skola som flitigt sköttes.
De ville lära upp, barn med magisk kraft.
Hur de skulle lära dem,
skildes åt, så de bilda varsitt hem,
där de lärde upp elever. (Eh, vad i Merlins...!? Började Mitzi tänka)

I Ravenclaw värderas klokhet, skarpa hjärnor och mycket de vet.
I Slytherin finns listiga rävar, som med alla knep, efter seger strävar.
En Hufflepuff är en riktig vän, ingen är för svårt för dem.
Om en vän i fara är, finns en Gryffindorare där.
(Nu började Mitzi att sluta lyssna helt, vad sjutton var denna fåniga trudelutt till för?)

Efter en stund som kändes som flera timmar slutade äntligen den irriterande hatten med sin falska sångröst. Mitzi höll nästan på att somna medan eleverna klappade i händerna och Professor Longbottom steg fram en bit bredvid pallen med det långa pergamentet i handen.
Professorn harklade sig lite och började läsa upp:
- Alstein, Sally! En lite mullig tjej med långt svart hår skuttade fram och satte sig på pallen.
- Hmm...Hatten började tänka och mumla tyst för sig själv.
- Nåväl, det får bli; RAVENCLAW! Sally studsade glatt vidare mot Ravenclawbordet, och Ravenclawarna jublade förtjust.
- Aybroom, Cyris! Ytterligare en tjej kom fram och satte sig på pallen. Hon hade halvlångt råttfärgat hår och ett leende på läpparna.
- Den här var enkel, HUFFLEPUFF! Cyris log ett om än större leende och gick mot det applåderande Hufflepuffbordet.
- Nästa, Duelake, Martin! En ganska lång kille med mörkbrunt, lite rufsigt hår och hasselnötsbruna ögon steg upp och satte sig på pallen. Melody tyckte tydligen att han var snygg, för hon knuffade till Mitzi lite i sidan och tittade längtansfullt på Martin.
- Aha, du är en idealisk...SLYTHERIN! Melody log mot Mitzi och tittade triumfiskt på henne.
Efter Martin kom en snubbe som hette Everflow i efternamn, efter honom någon nervös liten tjej som hade något i stil med Goomer som efternamn, och om Mitzi hade räknat rätt var det bara en kvar tills det var hennes tur.
- Jordan, Shila! Det var tydligen så flickan före Mitzi hette. Hon verkade ganska nervös, men när hon hade suttit sig på pallen dröjde det inte länge förren den ropade; GRYFFINDOR!
Shila log med hela ansiktet när hon fick höra vilket elevhem hon hamnat i. Blä, tänkte Mitzi, hur kan man bli glad av att hamna i Gryffindor? Men Shila sprang nästan mot dom överlyckliga Gryffindoreleverna. När hon hade satt sig till rätta bland dom, var det äntligen dags.
- Lestrange, Mitzi! Det var som om tiden stod still när Professorn hade utropat hennes namn. Ingen rörde sig, ingen pratade, som vid de andra sorteringarna. Alla i salen följde Mitzi med blicken när hon nonchalant gick och satte sig på pallen. Nu började tystnaden övergå till upphetsade viskningar runt om i elevmassan.
- En Lestrange! Ropade hatten direkt hon hade fått den över huvudet. När den började sjunka ner för ögonen på henne började den prata lågmält med Mitzi.
- Det var längesedan, men du är så lik din mor att det känns som den dagen hon vart sorterad!
- Du vet nog vad som väntar, SLYTHERIN!
Mitzi gick med lätta steg mot Slytherinbordet. Några ställde sig upp och klappade starkt i händerna, andra satt kvar och klappade löst, och vissa gjorde ingenting. Varför vart de så chockade över att hon kom till Hogwarts?
- Lemonleaf, Melissa! En rödlätt flicka satte sig på pallen, blev insorterad i Ravenclaw, gick glatt dit, och sen var det dags för en till att bli sorterad.
- Malfoy, Scorpius! Scorpius släppte försiktigt Rose's hand och gick ganska långsamt fram till pallen. Han satte sig, fick hatten placerad på huvudet, och...Inget mer. Han satt där i evigheter kändes det som. När Mitzi började bli lite otålig, satt han kvar där. När de andra förstaårseleverna som inte blivit sorterade än började trampa runt på stället av otålighet, hände inget. Men till slut, till slut, så...

Scorpius synvinkel

När Scorpius hörde Professor Longbottom ropa upp hans namn gav han Rose en sista blick, släppte hennes hand och vände blicken mot pallen en bit framför honom. Han började nervöst och långsamt gå mot pallen. Han satte sig, fick hatten över huvudet och blundade när den föll ner över ögonen på honom.
- Aha, en till Malfoy...Viskade hatten. Men du verkar inte vara som de andra i din familj.
Scorpius blundade hårt nu.
- Du är godhjärtad och har inget emot att hjälpa till, du arbetar hårt för att nå dina mål, du är verkligen en sann H...
- Nej! Tänkte Scorpius. Jag får inte, snälla, jag får inte!
- Vill du inte? Frågade hatten.
- Jo, ja...jo. Jag vill verkligen. Men snälla, placera mig inte där!
- Varför inte?
- Det....Är komplicerat. Placera mig i Slytherin i stället, snälla!
- Du passar inte in i det elevhemmet, du är en sann Hufflepuff, och det vet du mycket väl.
- Ja, men...
- Du är en äkta Hufflepuff i själen, varför inte ta ett steg in i där du passar in, där de uppskattar dig för den du är?
- Hur...Vet du?
- Jag bara vet, Mr Malfoy. Men nog med prat nu, vart ska vi sortera in dig?
- Jag vet inte...Mumlade Scorpius.
- Jo, det vet du mycket väl, unge man!
Scorpius hjärta bultade hårt i bröstkorgen.
- Du borde hamna i Helga's elevhem, men eftersom jag tar viss hänsyn till elevernas val, får du väl bli en av Salazar's elever. Är du säker? Detta kommer aldrig kunna ändras vet du.
- Jag....Jag är säker.
- Bra, SLYTHERIN!
Just när hatten lyftes av honom, hörde han hattens viskning i huvudet.
- En annorlunda Slytherin, må jag säga...