Rollspel

Iallafall roligt att rollet är igång!

* JAG FORM *

Jag nickade lite långsamt och började byta om. När jag var klar andades jag djupt och började tänka på allt det som skulle inträffa i hogwarts. Jag längtade mycket till att fara mot Hogsmeade, eftersom Mamma alltid satt och berättade om honungsölen och de finfina skämtartiklar dsom fanns. Men det var ett tag kvar, så jag kunde lika gärna bli upphettsad för det andra som skulle ske. När tåget stannade lite plötsligt, var både jag och Kate ombytta och redo. Jag reste mig upp, började gå mot tågstationen. Jag hörde också två röster. En stor man, vars kliv var så stora och steg så tunga, orsakade nästan en jordbävning när han vandrade fram. "Hej Hagrid!" Hörde jag en röst ropa. "Hej Harry!" Mullrade mannen, som antagligen hette Hagrid. Sedan ropade han efter förstaårseleverna. Jag och Kate (jag visste inte ens säkert om hon följde med mig, eftersom jag nästan kvävdes i den stora folkmassan) började gå mot Hagrid, han log lite mot förstaårseleverna innan han började gå. Eftersom hans kliv var så långa, fick vi alla småspringa lite, men efter några minuter var vi framme vid något hav eller så, och långt där borta i bakrunden kunde jag skymta hogwarts. Hagrid satte sig en båt, och jag var jätterädd att han skulle ta sönder hela båten. Men lyckligtvis gjorde han inte det. Jag och Kate tog en båt tillsammans med två andra flickor. "Hej" sa jag till de med en glad min. "Hej" sa de båda samtidigt. Först då såg jag att de var tvillingar. "Jag heter Mira, och min syster heter.." började hon "Linni!" fortsatte Linni. Jag nickade långsamt. "Yandma, kallas Yan. Och detta är Kate" sa jag och ryckte lite i tröjan på henne. "Ses på hogwarts!" sa Mira glatt och pekade mot det stora slottet, det glänste vackert och jag hade aldrig föreställt mig att det skulle se ut så. Jag suckade drömmande, och sedan fördes blicken till en mörk skog, jag undrade vad den gjorde, om man ens fick gå dit.

När båten gått i land och jag kunde se hogwarts från närmare håll, såg Kate ganska imponerad ut själv. Jag flinade lite för mig själv innan jag gick in genom den stora porten. Jag hann skymta en pojke med svart, ruffsigt hår och med ett.. Vänta lite, går Harry Potter på hogwarts? Tankar vimlade runt i huvudet på mig, och om Kate inte hade varit där och dragit i mig så skulle jag säkert vandra ut i slottet, helt omedvetet. Jag tittade tacksamt på Kate. Proffesorn, som vi tydligen följt efter (Hur skulle jag kunna veta det när jag tänkte på annat?) log lite hjärtligt, men ändå strängt. Mitt första intryck var att hon var lite läskig. Men det andra var att hon var trevlig (Gah, vad svårt jag har att bestämma mig idag!). "Välkommna, till Hogwarts! Jag heter Minerva McGonagall, och ni kommer möta mig lite då och då. Vi ska nu ta och sortera er i de olika elevhemmen, bla bla bla" Jag hann inte höra det sista, men jag hoppades på att det inte var så viktigt.

När vi alla stegade in i salen såg jag det. Jag var nära på att gråta, det var så vackert! Alla flygande ljus, den härliga natthimlen.. Allt! Alla elever tittade på oss, och det kändes pinsamt. Men mestadels blickar fördes till Harry Potter. Måste vara jobbigt med all uppmärksamhet. Och all bekymran om Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Jag rös lite, och Kate ryckte mig i armen och sa att taket var förtrollat. Jag nickade glatt, nu fick jag iallafall lära mig något. En pall samt en sliten hatt som såg utgammal ut ställdes fram. Hatten fick en slacks mun. Hatten sjöng en sång, som gick ungefär såhär:

Ni tycker kanske jag ej är vacker,
Men döm ej efter vad ni får se idag,
Jag lovar äta upp mig själv om ni
Kan finna någon hatt mer klock än jag.
Behåll ni gärna era svarta plommonstop,
Och era höga hattar som ser så fina ut
För jag är Hogwartshatten Som Sortrts
Och därför slår jag alla andra utan prut
Det finns ej något dolt i era tankar
Som inte jag genast kan uppenbara,
Sätt mig på huvudet, och jag skall säga
I vilket hem ni helst bör vara.
Ni kanske passar i Gryffindor,
Där folk med mod i bröstet lever,
Vars djärvhet, kraft och tapperhet
Dem skiljer sig från mängden av elever;
Ni kanske hör hemma i Hufflepuff,
Där rättvisa och sanning styr,
Ja, Hufflepuffarna är trogna och lojala
Och aldrig någon mösa skyr;
Måhända är ert hem det visa Ravenclaw,
Ty den som är lärd och kvicktänkt är
Och har ett gott och klart förstånd
Skall alltid sina likar finna där;
Eller måhända ni i Slytherin
Skall era sanna vänner finna,
Där sluga rävar nyttjar alla knep
Att sina mål och syften vinna.
Så sätt nu hatten på! Förfäras ej!
Grips ej av frossa! Ty jag kan lova
Att ni är i säkra händer,
För jag är en Hatt Med Tankegåva!

Helt fantastiskt, att en hatt kunde sjunga så bra! Alla i salen klappade ljudligt händerna, och sedan började McGongall räkna upp folk. Hannah Abbott räknades upp först, hon blev i Hufflepuff. Sedan Susan Bones, som kom desamma. Och sedan Terry Boot, som hamnade i Ravenclaw. Efter ett par andra elever kom Ron Weasley, Hermione Granger och Harry in till gryffindor.
"Yandma Rawrick!" hördes det från McGonagall. Jag frös till is i blodådrorna, efter några sekunder smög jag mig fram, nervös som attan. Mcgonagall satte på mig hatten, och innan den föll ner på mig, såg jag Mira och Linni vinka. Jag log lite och väntade.

"Hmmmm" sa Sorteringshatten ljudligt. "Du är en vis flicka, ska jag stoppa dig i Slytherin? Men du har lojalitet, Hufflepuff är i ditt blod.. Det får nog bli.." Efter en tid som känndes som en evighet svarade hatten "HUFFLEPUFF!" Det klappades och stojjades vid Hufflepuffsbord när jag satte mig ner. Linni och Mira blev sorterade, och Linni hamnade i Hufflepuff, medans Mira sorgset gick över till Ravenclawbordet. Hon satte sig brevid mig och vi viskade lite om hur nervöst det hade vart. Men det fanns andra elever kvar, de stog och väntade där med nyfikna blickar.. Hoppades Kate också kom i Hufflepuff! Men hon känndes mer som en Gryffindorare än då. Ärsch.
~
Inte världens kortaste inlägg, men hoppas det är okej!

Jag tycker då det är ok

Är bättre på att skriva i Jagform, så förvänta er mer Jagform och en massa långa inlägg nu framöver.

Okey lugnt för min del

(Wow Igelkotte, du är jätte duktig.)
"Nu är det dags!" Sa jag till Pansy.
"Stella Yamada!" Sa McGonagall. Jag gick fram till stolen och satte mig ner. McGonagall satte hatten på mitt huvet och jag kände hur hatten började röra sig.
"Hm... ja... Slytherin... Ravenclaw...? Det blir nog... Slytherin! Sa hatten. Slytherin borde jublade och Draco och Pansy log mott mig.
"Lycka till!" Sa jag till Pansy och Draco när jag gick förbi.

En efter en blev sorterade och efter ett tag hörde jag mitt namn ropas upp.
- Alexandra Forest, ropade McGonagall upp och jag klev fram och satte på mig hatten.
Hatten föll över mina ögon och jag såg bara spetsen på mina röda converse.
Jag visste var jag ville hamna, där tvillingarna och restenav Weasleys hamnade.
Jag och Ron var ju samma ålder och jag hade känt dem från och till.
En tunn röst i mina öron hördes.
- Jasså du, var ska jag placera dig då, du vill få det du vill så kanske Slytherin?, men du har ingen dålig hjärna heller, men var ska du bli placerad?
Hmmm, ja det får väll bli GRYFFINDOR, ropade hatten ut och jag tog av hatten och satte mig vid Ron och de andra, så överlycklig att jag hamnade i Gryffindor.

När de sista hade blivit sorterade, blev det ganska tyst. Då uppfattade jag att Dumbledore skulle hålla sitt tal. Jag kunde då inte komma ihåg hela talet, men han pratade om att den mörka skogen var förbjuden ("Visste väl det!" sa jag så tyst att antagligen bara jag hörde) och om ett trappsteg. Lite annat sånt som var typiskt. Och om ett hemskt rum som man skulle dödas en hemskt död i, och japp.. Jag bestämmde mig för att inte närma det rummet. När han hade pratat klart, klappade han i händerna. Inom en bråkdel av sekunden fylldes bordet med smått och gott, blandannat min favorit, sirapskaka. Eller förresten så var väl köttet bäst. Det är nog min nya nr 1 på matlistan.

Linni log lite sorgset mot mig. "Jooo, Mira har alltid kännts som en Ravenclaw. Pappa var en Ravenclaware, mamma Hufflepuffare. Jag tror hon fått mycket från pappa." Jag kände mig lite sorgsen, plötsligt var jag som försjunken i tankar.
"Jag tycker nog det kommer bra, men snälla Yandma var försiktig. Hoppas du blir en ravenclaware"
Linni hade ropat mitt namn ett antal gånger. Tillslut tittade jag upp på henne igen, och åt upp det sista från tallriken.

Nu skulle vi tydligen gå till våra sällskapsrum. Jag var mycket spänd, jag hade ingen idé på hur Hufflepuffs skulle se ut. Men det var väl antagligen gult och svart, jag flinade lite löjligt, det är ju sånt man gör random. Sedan gick jag ifrån bordet och bort mot de 2 prefekterna.

Jag gick efter dom två Slytherin-prefekterna. Draco och jag gick tillsammans och Pansy gick med Goley. Crabbe hade försvunit och jag kollade då och då efter honom. Vi gick ner till fängelshålorna och en prefekt sa ett löserord (Vet inte vad dom ...) . Dörrana öppnades och vi gick in.
"Välkommen till Slytherins sälskapsrum. Pojkarnas sovsal ligger där och flickornas där." Sa han och vifftade med händerna hitt och ditt.

(Jag har inte rollat på länge men jag blev sorterad till hufflepuff... Det är okej va?)

(ja^)
Jag gick upp till flickornas sovsal med Pansy. Draco hängde med sina kompisar.
"God natt mina damer." Sa han och bugade för oss.
"God natt mina herrar." Sa jag mycket högtidligt till dom. Vi gick upp medan vi skrattade. Vi pratade om konstiga ögonblick vi har upplevt innan i sov. Jag pratade om tjejen på tåget och hon om sin pappa.