ond eller god?

Ja!
Gärna för mig^^
Bara det kommer mer snart :3

Det är helt okej
Fast jag är ingen mugglare... Jag kan trolla

Så bra ♥
Ingis:: just ja! det kunde ju du! vi kom ju överens att du skulle trolla! glömde sry!

NAJJJS! ^^^

Så... när kommer nästa kapitel? c:

hjag e på ca 300 ord just nu såå jag tror att jag kan bli klar snart C;

Yay^^

Jippie! 8D (fast stressa inte, då blir det bara fel.)

SORRY SORRY SORRY!!!!! jag har varit helt jätte trög med att skriva!!!men ni äär underbara som orkat vänta!!

Kappitel 3 (Jane Huxley)


Vi gick in i det gigantiska slottet Hogwarts. Jag titta mig runt om medan vi gick. En kvinna med gröna kläder, kanske runt 60 år stod några trappor högre upp och väntade på oss. Hon började tala med en hög röst.
-Jag är professor McGonagall, nu ska vi in i stora salen. Där ska ni bli indelade i elevhem. Hon öppnade dörrarna till den stora salen. När jag kom in så såg jag ljus som svajade högt uppe. Fyra långa bord där det redan satt fult med elever. Jag kände mig obekväm med att alla elever stirra på oss, så jag stirrade ner i marken. Vi gick längs hela salen och stanna framme vid scenen så ställer sig professor McGonagall vid en pall med en gammal hatt på. Jag visste mycket väl att det var sorteringshatten. Det hade Mamma berättat. Både mamma och pappa hade hört till
Slythering .Professor McGonagall börja ropa upp namn en efter ett. Eleverna gick i tur och ordning upp och satte sig på pallen.
-Ronald Wesley!
Jag såg honom gå upp och sätta sig på pallen.
- Gryffindor, ropade sorteringshatten.
Pamela Stewarts!
Jag kollade upp och såg en tjej med långt, brunt hår sätta sig på pallen. Jag titta på henne. Hon såg ut som om hon var rädd eller bara nervös, jag kunde inte avgöra vilket.
-Ravenclaw, ropar sorteringshatten ut efter ett tag.
Flickan gick ner medan jag följde henne med blicken. Då hon närmade sig Ravenclaw bordet gav hon dem ett leende. Men det var något mystiskt med leendet. Som om det var falskt.
-Jane Huxley, fortsatte professor McGonagall.
Jag kollade emot flickan, vad var det med henne?
-Jane Huxley, upprepa hon.
Jag vänder mig med ett ryck mot McGonagall. Mina tankar hade varit vänd mot flickans håll så jag hade inte hört henne säga mitt namn. Jag gick sakta upp, utan att titta upp ur marken. Jag kände nervositeten stiga. Jag satte mig ner på pallen. Hatten sattes på mig. Plötsligt kom jag i håg vad pappa sagt.
” Det skulle underlätta om du hamnade i Slytherin” Hade han sagt och kysst mig i pannan.
Men jag ville hamna i Ravenclaw! Jag ville veta vem Pamela Stewarts är.
-Ravnclaw, Ravenclaw!” tänkte jag så intensivt jag kunde.
-Ravenclaw? Nej, du hör hemma i SLYTHERIN”
Jag reste mig upp från pallen. Jag gick mot det applåderande Slytherin bordet. Nu har jag fått en ledtråd, Pamela Stewerts hade antagligen hamnat i elevhemmet hon inte ville. Ravenclawarna verkade som glada och trevliga människor. Men jag ville inte vara en av dem! Jag gick tidigt från salen. Jag ville inte prata med någon just nu. Jag ville vara för mig själv, tänka igenom om vad som just har hänt. Men i bland går saker och ting inte som man önskat, det hade jag märkt i dag.
”Oh, hej! Du?”, sa en flicka och peka på mig
”Du är Ravenclaware eller hur?”sa flickan
”Ja”, svarade jag utan intresse.

Azome!