Running away. (Privat rollspel)

Alex kan inte riktigt förstå att han lyckades ta sig bort rån Hogwarts. Att han inte misslyckades och nu är han på väg till sin kusin så han kan få bort spårmärket från honom... och Evelyn om hon fortfarande vill följa med honom det vill säga. Alex tittar upp och kastar en blick på henne innan han tittar bort igen.

Evelyn kände en blick i nacken och vände sig om för att se vem det var. Hon såg inga ögon som riktades mot hennes håll och vände tillbaka huvudet. Skumt... Hon var säker på att någon hade tittat på henne.

Alex vet inte vad han ska säga, borde han fråga henne om hon ska fortsätta rymma tillsammans, ja... ungefär med honom?
"Ehh... Kommer... du med mig?" Undrar han och han vet hur skämmigt det låter.

Evelyn vände sig förvånat om.
"Vad menar du?", sa hon lite förvirrat.

"Ja, alltså fortsätter du själv? Alltså det med rymningen..." Svarar Alex och tvingar kinderna att inte hetta. Han har lätt att rodna inför tjejer, en hemsk egenskap.

Evelyn svalde.
"Jag tänkte... Att vi kanske kunde rymma tillsammans..." hennes röst dog bort. "En dum tanke. Förlåt. Tänkte inte på att du kanske klarar dig bäst med någon med dig men nu i efterhand förstår jag att du klarar dig bäst själv"
Hon slog ner blicken när hon insåg att hon skulle börja rodna och vägrade möta Alexs blick.

"Nej, det var inte så jag menade." Säger Alex. "Det var ungefär det jag undrade. Ja, om du ville hänga med mig." Fortsätter han.

Evelyn tittade förvånat upp.
"Åh.... Ja, ja det.... det vill jag... antar jag..."
Hennes kinder började flamma upp och hon försökte gömma lyckan bakom håret.

"Heh, kul." Säger Alex och är riktigt glad över att slippa rymma ensam. "Min kusin kan nog hjälpa oss med spårmärket."

Evelyn tittade förvånat upp.
"Din kusin?", sa hon chockat. "Hur då?"