Någon som vill rolla?

"Beror på, behöver du någonting, utöver mat?" Säger Zack. Han har aldrig riktigt tagit hand om någon annan. Kanske hans lillasyster, men inte längre. Han struntar blankt i sin familj.

"Åh, nej, jag ska inte lägga beslag på dina pengar", skyndade sig Rosie att säga. En diva som ville ha kläder. Fånigt.
"Men det skulle vara skönt med nya kläder eller att låta lappa de man har." Rosie satte sig ner mot husväggen med ena benet böjt. "Du vet. Om man hade pengar. Man skulle gå in i en affär eller in på en marknad och köpa vad man ville, utan att väcka misstankar. Om man hade ett liv." Rosie tittade på Zack. "Jag hatar det här livet."

"Så varför är du på gatan?" Frågar Zack och rättar till kepsen. "Om du inte tycker om det, måste du ha en riktigt bra anledning att vara här." Fortsätter han nonchalant. Inte för att han tycker om livet. Men ha har accepterat det.

"Jag växte upp i en rik familj, men min mamma dog när jag var liten. Min pappa blev alkoholist när hon dog, stackaren. Jag blev tillhandatagen av en barnmorska, men hon dog när jag var 11. Jag föddes i Ryssland. Sedan ville polisen spärra in mig på barnhem. Det ville inte jag. Just då trodde jag att livet på gatan var en enkel match, så jag flydde hit till Spanien. Jag förstår fortfarande inte hur jag lyckades ta mig ända hit. Det tog säkert ett år", berättade Rosie. Hon vågade lita på Zack nu, naiv som hon var. "Men jag ångrar mig nog nu..." Rosie slog ner blicken och ritade i gatudammet. Hon försökte hålla sina skrivkunskaper vid liv, de kunde bli använbara någon gång, men de började tyna bort. Hon kunde läsa nätt och jämnt. Hon skrev.
R-O-S-I-E. Rosie kom inte ihåg mer.

"Ah, du är rätt naiv... eller hur?" Frågar Zack, i brist på annat att säga. Han tycker att hon verkar naiv. Han ser när hon skriver. Han kan inte läsa. Eller skriva. Han känner folk som kan både och. Han behöver inte kunna varken eller. Men något han kan är att räkna. Han är riktigt bra på det. Men det är endast för att han måste räkna.

Man kanske kunde tro att Rosie, på grund av sin personlighet, skulle känna sig förolämpad eller stött. Men hon skrattade högt.
"Ja, det är jag väl. Har alltid varit, tror det har något med min överdrivet vänliga barnmorska och alla sagoböcker jag fått lästa för mig att göra."
Sedan reste hon sig.
"Sugen på frukt. Jag går i alla fall till parken nu."

Zack ler.
"Jag följer med." Säger han enkelt. Han tänker inte släppa ett sällskap redan nu. Dessutom skulle väl han möta resten av gänget någon annanstans nästa kväll. De enda han behöver är att hitta någon att stjäla ifrån.

Rosie log. Sedan gick hon mot parken. Det var inte så lång väg dit därifrån, men hon blev ändå frustrerad av att gå i långsam takt så inte de vanliga människorna skulle fatta misstankar.
"Såå", började Rosie. "Gör du inget annat än att stjäla för att få mat?"

"Nästan." Säger Zack. Eller egentligen är det det han gör. Han stjäl pengar för att kunna köpa mat. Eller, en del av maten. Han stjäl ju trots allt det mesta. Zack betraktar omgivningen och 'råkar' gå in i en som passerar. Zack lyckas få tag på dennes pengar. Han har till och med slutat ha samvetskval för det. Han låter dem glida ned i sin egen ficka. Han är dock vaksam på om kvinnan märkt något. Det ser inte ut så.
"Se upp vart du går, pojkspoling." Säger kvinnan argt och verkar inte ha märkt någonting.
"Perdon." Säger Zack till svar på perfekt spanska. Kvinnan verkar ta emot ursäkten och Zack går snabbt ifatt Rosie som han tyvärr hamnat lite efter.

Zack halkade efter Rosie. Hon kastade en blick bakåt och såg Zack säga något till en spansk kvinna. När han kom ikapp henne log hon snett.
"Vadå, hotade du henne med livet eller pengarna?", frågade hon. Plötsligt skrek en kvinna bakom dem. Det var kvinnan som Zack stött in på.
"Mina pengar! Polis!", skrek hon. Alla som hörde det blev upprivna och började yra omkring och fråga kvinnan saker. En polis kom rusande. Han frågade några ynglingar som satt i ett hörn om de visste vem som var tjuven. Två av dem pekade åt Rosie och Zacks håll. De misstänkte säkert bara dem eftersom de såg luggslitna ut och det faktum att Zack nyss gått in i kvinnan. Polisen blev röd i ansiktet.
"Gatubarn! Fånga dem! Gatubarn!", hojtade han med full stämma.
"Du satte oss i klistret nu", sa Rosie. "Rejält." Sedan började hon springa så fort hon kunde ifrån folkmassan som började jaga henne och Zack.