Privat Rollspel

"Då Odette måste vi komma på ett sätt så att jag kan prata med dig utan att någon annan hör, via tankar eller något." Han fruktade för att behöva förklara ännu en komplicerad sak... Kan hon inte fråga om vad en penna är istället? "Jo...en flickvän är någon man är kär i. Är det en flicka så blir det en flickvän och är det en pojke så blir det en pojkvän. Men man kan bara få en till exempel flickvän om flickan själv känner ungefär samma sak. Du vet man och hustru, det är ungefär så förutom att man inte gifter sig, förstår du?"
Jason kollade på Odette och väntade på svar.

"Ehm... det finns faktiskt ett att vi kan tala med varandra. Men för det måste jag ha blod. Men om du har någon du vill offra är problemet löst, Jason!" Säger hon med en minimal gest mot hållet de andra försvann. Sedan begrundar hon förklaringen. "Så man är gifta men inte gifta på riktigt?" Frågar hon för att vara säker.

"Måste någon dö för att det ska gå? Kan du inte få blod bara?" Hm.... hur förklara man detta.
"Nu i denna tid kan man vara "tillsammans", då är man flickvän och pojkvän. Men om man gifter sig blir det man och hustru... Så ja! Precis." Jason tänker på det, om någon måste dö, skulle han då gå med på det?

"Nja, ungefär. Jag behöver bara blod, mycket blod. Man ska nämligen tömma en kropp på blod och blanda med ditt och mitt... på tal om det!" Utropar Odette och plötsligt river hon upp en skåra i sin handled. Det som ska vara mörkrött kommer snabbt ut ur såret. Men det är inte mörkrött utan i någon lilaaktig nyans. Det betyder att hon inte blivit en 'hel' människa än. Odette undrar om det är något negativt. "Då har jag lärt mig något nytt." Konstaterar hon sedan och suger i sig det lilaaktiga blodet.

"Varför är det lila Odette?" frågar Jason och kollar på vätskan. "vad har du lärt dig? Behöver du en hel kropp?" det känns inte bra, att offra någon annans liv... Men det kanske inte måste göras...

"Det är lila för att jag inte är en äkta människa." Svarar Odette. "Jag har lärt mig att det finns något emellan vänner och giftermål i den här tiden, och nej. Jag behöver bara blodet som fanns eller finns i en kropp. Jag vet dock inte hur mycket blod som finns i en kropp, Jason." När hon svarat klart suger hon i sig det lila blodet och ser att det börjat hela sig. Det är ganska segt som människa, men mycket snabbare än en vanlig mänsklig individ.

"Okej... så, om du får den där kroppen och du blir hel människa? Vad händer då? Får du en egen vilja? Kan jag samtala med dig via tankarna? Berätta!" Jason var ivirg. Han ville veta mer om denna värld! De kanske var ett misstag! Men de var värt att försöka!

"Om jag blir en hel människa betyder det att jag får känslor, vilja, tankar och kropp som en mänsklig individ, det är inte bra för det betyder att jag har medlidande och alltså kan jag inte klå upp vem som helst. Om jag får blodet..." Odette kan inte låta bli att rätta honom. "...kan vi samtala via tankar, och jag får en större förståelse för dina känslor. Men jag föreslår att du inte försöker ta dig in i mina tankar för mycket. Det slutar illa." Det sista säger hon som en varning. Adrien Fitz hade försökt. Han hade dött av det han sett.

Vad hade han för val? På något sätt tyckte an synd om henne, som inte hade en egen vilja och mer... Men, var hon ett monster? Det hade Jason aldrig ens tänkt tanken om.
"Jag beordrar dig att ta dig utanför staden och hitta och ta så mycket blod du behöver!" Sade Jason och började med tunga steg gå mot lektionen.

Odette nickar bara och försvinner i nästa stund. Hon är väldigt snabb och ganska uthållig för att vara människa. Om hon inte minns fel var det 1 och en halv fullvuxen kvinna och 1 fullvuxen man. Hon är snart utanför stan. Det enda som finns är motorvägen. Det får henne att flina ett riktigt öde landskap.