( Privat Rollspel mellan PotterHunger och AlexZz )

((Kör hårt! Kan inte han vara ett annat rikes prins för att skapa allians eller nåt? Och det var typ det jag tänkte. x3))

Ian går först fram till fönstret och drar undan gardinerna.
"God morgon, Prinsessan." Säger han mjukt och serverar frukosten. Han har fått höra att det ska komma en gäst idag. Någon prins. Antagligen för att skapa något slags band mellan riken så att de kan vinna kriget. Ian ställer ned flaskan på bordet och tar några steg bakåt för att inte vara i vägen när pigan gör sitt jobb.

((Precis vad jag tänkte! Kanske tysklands prins?))

Celeste samlar sitt långa honungsfärgade hår i en knut, innan hon börjar ta för sig av frukosten. Det är ägg, bacon, frukt och skinka. Hyfsat gott, tycker prinsessan, som annars är väldigt kräsen när det gäller mat. Till dricka är det som vanligt äppeljuice. Celeste lägger märke till att tjänaren tagit med sig extra åt henne, vilket tyder på att han memorerar vad hon tycker om. Det är bra.
"Några planer för idag, Alice?", frågar prinsessan pigan.
"Kung Evald av Tyskland, hans fru Gisela och hans son Edmund kommer på besök till oss, milady", svarar Alice samtidigt som hon dammar av en vit byrå.
"Aha" Det hade Celeste helt glömt bort. "Hur dags?"
"Klockan elva, om jag inte minns fel." Hon slutar damma av byrån och börjar på nästa möbel. "De stannar några dagar. Det är en lång väg att färdas."
Celeste nickar och dricker ur glaset. "Mer?", frågar hon Ian.

Ian nickar kort och fyller på glaset med en elegant rörelse. Om det blir besök vet han bara att han ska fortsätta hålla prinsessan nöjd och om det behövs passa upp på gästerna. Men det är ofta bara vid större tillställningar. Fast nu när han tänker på det kommer det säkert bli något stort utav det hela. Ian sätter i korken igen och lägger tillbaka flaskan på bordet.

((Spolar fram lite))

Morgonen blir så småning till förmiddag. Tiden då kungariket förväntas få besök. Celeste sitter rastlöst på sin tron bredvid sin far, som hon alltid gör när det händer något av "värde".
"När kommer de då?", frågar prinsessan uttråkat. De har väntat i snart trettio minuter.
"Tålamod, min dotter", svarar kungen tålmodigt.
"Jaja", muttrar Celeste.
Snart öppnas porten och tre personer kommer in. Det är dem. Tysklands kungafamilj. Kung Evald kramar hårt om Frankrikes kung när han kommer fram, och hans fru, Gisela, kramar om drottningen. Edmund ler när han går fram till Celeste. De har aldrig träffats förut. Han har tjockt chokladbrunt hår och smaragdfärgade ögon, som glittrar mot henne. Hans karisma är stark när han ömt kysser prinsessans hand.
"Äntligen träffas vi", ler han. "Jag har längtat."
"Jag med", ljuger Celeste. Ärligt talat visste hon inte ens om hans ankomst förens Alice nämnde det i morse.
Sedan får prinsessan krama och få handen kysst utav tysklands kung och drottning. Det går snabbt avklarat.
"Vi är så lyckliga att ni kommit!", utbrister kungen när 'kramkalaset' är över.
Celeste ler falskt åt prinsen. Det kommer bli några konstiga dagar fram över.

((Du kan gärna fortsätta, jag har inget att skriva... XD))

((Okidoki ))

När det är dax för lunch, ska de båda kungafamiljerna äta tillsammans i den största matsalen. Guld täcker större delen utav rummet. Vackra mönster som är omöjliga att förstå sig på. Porslinet har det allra finaste skick i hela landet.
Celeste sitter mitt emot prins Edmund. Hon undrar om det är en slump, eller om deras föräldrar försökervfå dem närmare varandra. Hon gissar på det sista.
Servitriser lämnar elegant över maten till dem. Det är en stek, som serveras med potatis, sås, grönsaker och frukt.
"Det ser gott ut", säger Edmund vänligt.
"Verkligen", instämmer hans föräldrar. De kollar stolt på sin väluppfostrade son. Som liksom sträcker på ryggen.
"Låt oss börja", säger hennes far och räcker Gisela potatisen. "Varsågod."
Artigheterna fortsätter. Celeste blir nästan yr av alla vänliga meningar.
"Ska jag ge dig?", undrar prinsen och ler mot prinsessan. Celeste nickar. Edmund börjar lägga upp några potatisar på hennes tallrik. "Sås?"
"Ja, tack" Celeste tittar ner på sin tallrik, som nu är fulländad. Hon skär en bit kött och stoppar den i munnen. Smakar uruselt. Äckligt. Hon dricker fort ur sitt glas, det är inte äppeljuice. Det är fläder.
Middagen flyter på. Hela tiden försöker Edmund charma henne. Vilket ibland går hem, och ibland inte. Men just nu längtar prinsessan bara till hon kan få gå upp på taket igen, och invänta mörkret.

((*Låter Ian sitta på taket och filosofera i sin ensamhet*))

Ian har pratiskt taget blivit utslängd från sin tjänst för resten av dagen. Han klagar inte över det. Han vill inte vara bland prinsen och hans föräldrar. Samt att han inte är på något socialt humör för tillfället. Han sitter på samma plats som dagen innan och har begravt ansiktet i händerna. Han tänker på sin far som antagligen står ute vid porten och vaktar på... ingenting, troligtvis.

((Vet seriöst inte vad jag ska skriva x) ))

((Inte jag heller. >_> Kom upp på taket vetja. xD They can become friends or something. Eller så kan Edmund visa sig vara en riktig skitstövel när hans föräldrar inte ser eller nåt! 8D))

((Okidoki... börjar få slut på ideas gällande det här rollet x) ))

Celeste bestämmer sig för att gå upp på taket efter de ätit. Det är alldeles för tidigt för solnedgången, men prinsessan har inget annat för sig så hon går upp ändå.
På taket sitter till hennes förvåning tjänaren Ian på samma ställe som igår. Det är som att gårdagen aldrig tog slut.
"Hej." Celeste slår sig ner jämte honom.