Rollspel: värdarnas krig

Tjejen vände sig om och tittade åt mitt håll. Men jag visste att hon inte riktigt kunde se mig.
Jag steg fram ur skuggorna.
"Ayla", svarade jag känslolöst.

Okej. Jag är Amber. Jag vände mej mot Simon. Och det här är Simon.

"Jaha?" svarade jag kyligt. "Vad vet ni om världarnas bok?" frågade jag sedan. Om de kunde berätta vad de visste kunde jag gå sedan. Jag ville inte tillbringa mer tid med de än nödvändigt.

Inte jätte mycket. Erkände jag. Jag vet bara att det är den som håller värdarna på plats och utan den kommer dom utplånas och att jag måste hitta boken inom ett mån varv eller säga farväl till värdarna! Så ja jag väljer nog första allternativet. Och om någon vill så får dom gärna hjälpa till att se till att vi fortfarende har värd kvar att leva i. Avslutade jag. Och varför undrar du? Är du också på sökande efter boken?!

"Så du tror på skiten? Varför skulle ungdomar bli kallade för att söka efter boken, när det finns tusen vuxna? Enligt mig är det skämt", sa jag.

"Det förstår inte jag heller, men jag tar första bästa chans att ta mig ur min värld." Säger Simon utan ankytning. "När man väl är utanför sin värld kan man ju göra nästan vadsomhelst." Fortsätter han menande.

Jag tittade på Simon. Det hade jag inte tänkt på.
"Antar att reglerna där hemma inte gäller här..." sa jag med ett litet obehagligt leende. "Vilken värld kommer du ifrån?"

"Vampyrernas." Svarar Simon med ett uttrycklöst leende. Det ser bara hemskt ut egentligen.
"Var kommer du ifrån?" Frågar han henne. Trots att han nästan kan se det på henne.

Jag nickade långsamt. "De Dödas", svarade jag sedan. "Jag tyckte väl att du inte såg särskilt levande ut..." konstaterade jag och granskade honom. Han verkade inte allt för olik mig när man väl tänkte efter. Ingen verkade vara särskilt känsloladdad, precis.

"Jag tar det som en komplimang." Svarar Simon. "Jag funderar på att ha lite kul när jag ändå är här. Det är trots allt väldigt ont om levande människors blod i mina kretsar." Fortsätter han innan han vänder sig om för att gå, hitta ett offer och vara det sista han eller hon någonsin ser.