19 år senare (Roll)

"Ja, det är en gitarr..."svarade han kort och tittade ner i marken medan han kliade sig i nacken.
Han hade en konstig känsla av att hon ljög, allting var inte alls okej, fast skrattet lät riktigt.
"Du ljuger", sade han lätt och lade huvudet på sned.

Roxanne stirrade på honom men sa inget på ett tag. "Kanske det." sa hon frånvarande och stirrade ut genom fönstret. Hon tänkte inte säga något för att avslöja sig själv. Den som alla trodde hon var den tänkte hon fortsätta att spela. Det var egentligen ingen som kände henne alla trodde att de gjorde det. "Det är inget att bry sig om." mumlar hon sedan som svar.

Jason tittade inte på henne, om hon inte ville prata om det så fine. Han skulle inte bry sig i så fall, men det gjorde han ju. Han var en sådan person - som brydde sig, fast han hatade att lyssna på sådana som gnällde över allting.
"Jag bryr mig", svarade han allvarligt och höjde ögonbrynen.

Roxanne såg på på honom och log lite. "Nej men det är bara en korkad sak." sa hon avfärdade. För det var det ju. Även om det fick henne att gråta och skada sig själv. Hon visste att det var en dum sak men kunde inte komma ifrån skuldkänslorna. Att alltid dölja allting höll mer eller mindre på att ta kål på henne. Hon var inte bra på det där med känslor, att prata om det.

"Skit i det då", muttrade Jason innan han ställde sig upp och gick ut ur kupén med huvan uppdragen på sin ärmlösa hoodie. Han hade nog, detta skulle bli hans sista år på Hogwarts, det skulle han se till. Då han blev myndig skulle han inte behöva gå i skolan längre, han skulle vidare och han skulle fan inte bry sig om vad någon tyckte om den saken.

Kan man vara med eller är det fullt?

(( Du kan säkert vara med ! ))

Roxanne suckade trött då han gick. Folk var verkligen jobbiga och kompleserade. Hon återgår till att stirra ut genom fönstret.

"Släpp honom JB!"utbrast Seth förskräckt och drog undan Jason från Hufflepuff eleven som jävlats med honom. Han påstod att han hade sett Jason utanför shoppingcentret, men JB hade inget minne av det. Hufflepuffaren hade retat upp Jason som tryckt upp honom mot väggen med knytnäven höjd.
Killen log överlägset då Seth höll Jasons armar bakom ryggen, flera elever hade tittat ut genom sina dörrar för att se vad som hände i korridoren.
"Du sjöng så fint, som en liten flicka", flinade killen och skrattade tillgjort. Jason blängde på killen och innan Seth hunnit reagera hade Jason dragit sig ur greppet och slagit till killen. Hufflepuffaren låg nu på golvet med näsblod och höll sig för ansiktet medan han skrek.

[Får jag vara Ted...]