Him and her (Privat roll)

James plockar ihop sina saker, lägger ned de i väskan och är sedan tvungen att springa för att komma i tid till McGonagalls lektion. Dagens lektion är med Hufflepuff, det har aldrig varit några problem. Han tycker om Hufflarna, de är schyssta.

McGonagall pratar mest teori och James antecknar som sjutton - vilket är ovanligt för honom egentligen. Men han har bestämt sig, han ska jobba upp sina betyg det sista året, eller åtminstone försöka. Och därför ta mycket anteckningar varje lektion. Klockan ringer och James packar ned sina saker, han nickar till McGonagall och skyndar sig till växthuset där nästa lektion är. Det är mest teori på alla, så James har en otrolig skrivkramp när han äntligen får dra sig till Stora Salen för lunch. Han faller ner på bänken för Ravenclaw bordet, och huudet ner i bordet.

Trolldommshistoria sov de sig igenom, det var inte många som klarade av att vara vakna. Thalia hade försökt, men nu gav hon upp. Hon kunde likagärna läsa sig till det hon missade.
Lektionen var slut och försvar mot svartkonster var den nästa.
Thalia gillade det, Lupin hade hon älskat och Moody med även om han nu visade sig vara en dödsätare. Men hon hade älskat lektionerna, och att få se allt praktiskt och inte bara i teorin.
Lektionen började proffeddorn som tydligen hette Umbridge, pratade på och av allt svammel ficj Thalia ut att de inte skulle få lära sig något praktiskt utan teoretiskt, att läsa i boken.
Ljudliga protester kom från klassen men hon bara tystade ner dem. Och de fick läsa första kapitlet i boken, Thalia fattade det inte, hur ska de få lära sig något genom att bara läsa?

Muttrande gick hon med Samantha i släptåg mot lunchen där de fann James med huvudet på bordet.
"Hur är det med dig då?" sa Thalia illsket och slog väskan i bordet men lugnade sig i nästa secund. "Ledsen, det är inte dig jag är arg på." säger hon ursäktande.

Han ler mot Thalia när hon dimper ner framför honom och fräser. Hon ursäktar sig dock fort, det var inte honom hon är arg på.
"Det är lugnt, Thalia" säger han, han älskar att säga hennes namn. Det rullar så mjukt och fint hans mun, och han märker att namnet kom ut som en viskning. "Med mig är det bra, och, får jag fråga varför ditt humör inte är nå bra?" säger han och anstränger sig för att inte säga hans namn. Han älskar att ta hennes namn i sin mun, men, han kan inte. De känner knappt varandra.

James har inte tagit något att äta, han känner att det är onödigt att ta och sen inte äta upp, det är bara synd om husalferna som kanske tror att han inte tycker om. Nej, de är husalfer. De bör förstå att han har svårt att äta. James sträcker sig mot ett av de röda äpplena och börjar långsamt tugga på det. Han tvingar sig själv att äta, han kommer dö annars.

"Den där jävla Umbridgetanten, vet du va? Vi ska inte få lära oss något praktiskt bara läsa allt teoretiskt och inte försen på slutprovet ska vi få göra formlerna. Hur hade hon tänkt att vi skulle klara oss uti världen? Och sen påstår hon att Voldemort inte är tillbaka..." säger hon men avbryter sig då Samantha drar efter andan och Thalia himlar med ögonen. "Du får vänja dig vid att höra hanns namn." säger hon kort och fortsätter. "Hon påstår att Cedricks död bara var en sorgelig tilldragelse och att massutflyckten, där far min inngår bara var någon engångsföretelse och att de snart är inne igen." säger hon irreterat och lassar på mat på sin tallrik under tiden.
"Sen påstår hon att Potter är en lögnare och att det inte fins några bevis på att han är tillbaka, när alla bevis pekar på det." säger hon och bara stirrar på maten, men skjuter den ifrån sig med avsak. När hon var upprörd fick det inte plats för något annat i magen.
"Jag vill lära mig något, det är därför jag är här. Något jag kan få nytta av när Voldemort och hans arme anfaller eller tar över makten."

James bara ler mot Thalias utbrott mot Umbridge när han lyssnar. Han har inte haft Försvar mot Svartkonster än, men tycker att Thalia var väldigt roande när hon var arg. Han kliar sig lite i huvudet, innan han sträcker fram handen och lägger den på Thalias. Han ser henne djupt i ögonen och säger.

"Jag vet Thalia, jag vet. Men tänk på att jag är ett år äldre, jag gick samma kurser som du förra året. Jag kan hjälpa dig om du vill." För sekunden glömmer han att Samantha är där. Just nu, är allt som existerar Thalia, deras kontakt vid händerna, och blicken de delar. För sekunden, stannar hela världen upp.

Thalia ser på honom och ser in i hans ögon och ler tacksamt och illskan hon nyss känt och Samantha är som bortblåsta ur hennes medvetande. "Ja, det vill jag gärna." ler hon och håller handen stilla i hans.

Ett kras hörs och Thalia hoppar till. Thomas kom gående mot dem och Samantha hade råkat hällt ut sitt glas och rådnar djupt. "Inget att bry sig om." mummlar Thalia och vifftar med staven och allt är återställt som förr. Men ögonblicket är förbi, ögonkontakten mellan dem är förstört.

James vinkar till Thomas när kraset har väckt världen igen för honom. Thomas kommer och glider ner på platsen bredvid, James ler mot honom. De tar inte samma ämnen i år då James har en annan inriktning än vad Thomas har. De pratar ivrigt ett bra tag innan det är dags för James att gå till nästa lektion.

Han har egentligen gott om tid på sig till nästa lektion och vill gärna gå ut en stund. Innerst inne vill han ha Thalia med sig, men han vågar inte. Han kommer sedan på att Thomas igår kväll sade att han ville lära känna Samantha lite, så James tänkte utnyttja tillfället lite.
"Du Thalia? Vill du följa med ut och ta lite luft?" frågar han och diskret klappar på Thomas lite i sidan för att han ska förstå vinken vad James gör till honom. De får ögonkontakt och Thomas ler tacksamt men skyler det snabbt för att ingen ska se.

James tittar upp på Thalia för att se vad svaret blir.

Thalia lyssnar förstrött på James och Thomas pladder och tar sig ett äpple och synar det. Hon funderar på James, hon vet vad hon känner, men han? Nej, han vill säkert inte ha någon som är ett år yngre. Padma är ju två år yngre och det syns tydligt att han inte gillar henne. Men hon då?
Thalia rycks ur sina funderingar och ser på James och försökte utdröna vad han ville med detta erbjudande. Bara fö att vara snäll?....eller något mer?
Men hon nickar glatt och ler. "Gärna, har ändå örtlära, så måste ut." ler hon och vänder sig till Samantha som ser ut som hon inte vet vad hon ska göra. "Syns sen då." ler hon och blinkar åt henne, det är det hon vill, vara ensam med Thomas och Thalia vill vara ensam med James.

Hon kastar upp äpplet i luften och fångar den lätt, när hon ställer sig upp och börjar gå mot utgången och väntar leende på James, ett pirr for genom hennes mage då hon följer honom med blicken.

James ler när Thalia väljer att följa med honom, det pirrar härligt i magen och han går mot hennes som väntar leendes vid utgången. Han möter henne och lägger försiktigt en hand på hennes korsrygg och leder henne ut på markerna. James leder henne till ett mysigt ställe mitt på markerna, det var mitt på en äng, och han sätter sig ner, blundar och njuter av solen.

Han öppnar ögonen och kisar upp mot Thalia och säger,
"Sätt dig" och James ler ett charmigt leende upp mot henne. När han tittar på henne, när solljuset är mot henne och han tittar upp, är hon oerhört vacker. Solen värmer hennes vackra ben, upp mot hennes ansikte.

Thalia sätter sig vid honom och ler tillbaka. Hans ögon glittrar och hans mun ler, en häftig känsla av att vilja kyssa honom stiger upp. Men hon gör det inte hon är fortfarande osäker på vad han vill och känner, hon tror dock....nej så kunde det inte vara. Thalia skakar lätt på huvudet för att klarna tankarna och sätter sig närmare honom.
"Vad fint det är här" ler hon mjukt och letar i gröset efter hans hand och tar slutligen den i sin egen.