Rollspel

När jag gick upp till sovsalen så upptäckte jag att Diana var tillbaka. Hon låg med ansiktet begravt i sängen. Jag gick fram och sa:
- Hur är det fatt?
Hon svara inte hon begravde ansiktet mer. Till sist sa hon med en kväv röst.
- Min bror tog mig framför Slytherins sällskapsrum-dörr och den öppnades...
Mitt hjärta slog en volt. Jag fatta inte..
- Jag tror din bror gjorde nått så den öppnades.. sa jag med ett försök att vara stadig i rösten.
- Kanske... svarade Diana.
Jag krama henne och så börja jag fundera så det knakade i huvudet.
- Bi behöver nog gå till rektorn... sa jag till sist.
Vi gick till Proffesor Sprout och sa att vi behövde prata med rektorn. Proffesor Sprout sa att hon skulle försöka att "få en tid" nästa dag. (Jag är hennes favorit elev.) När vi gick upp så var jag lättad att vi skulle få prata med rektorn.

Vi gick nervöst in.



(För er som läser detta som inte är Ninna88 som vet detta, är anledningen till att jag skriver så kort att hon skulle skriva detta xD)

Proffesor McGonagall satt vid sitt skrivbord djupt försjunker i nått pergament som fanns på skrivbordet. När hon tittade upp upptäckte jag hur gammal hon egentligen var. Hon hade ett strängt men mycket vänligt ansikte.
- Välkomna sa hon med ett litet leende.
- Jo proffesor vi skulle behöva prata med dig om planeringen? sa jag.
Jag sneglade på Diana hon såg skräckslagen ut.
- Jo att Diana placerades i Hufflepuff men Slytherins sällskapsrum öppnades för henne? forsatte jag och försökte vara stadig på rösten.
- Jag vet det var en mycket intressant placering... mumlade McGonagal.
McGonagal tog fram sorteringshatten och sa:
Säg hör bart nu...
Hon satte hatten på Dianas huvud och den började prata.
- Jo mycket mod, godhjärtad, ensvis, slug, smart, kvick tänkt.... Men du ville komma i Hufflepuff eller hur ungedam? sa den.
- Jaaah... mumlade Diana jag ville komma med Kartin.
- Aha! sa McGonagal det är därför Diana du passar i alla men du ville helst komma i Hufflepuff för att du ville vara med Kartin.
- Verkligen sa jag med glad och chockad röst. Får jag också testa bara för kul skull frågade jag.
Proffesor McGonagal satte hatten på mitt huvud och samma sak där den sa samma saker.
McGonagal såg chockad ut.
- Hur detta är riktigt ovanligt.. Detta brukar hända högst en gång per århundrade... Jag kan nog förvänta mig stordåd från er flickor sa hon med en glad och chockalt leende.
Vi gick sedan från McGonagals kontor med stora leende som var öra till öra.

Jahapp :-S

Va?

Du är ute ledsen du skriver inte efter tiden eller verklighet.

Vrf?? Jag ändrade ju!!

Ditt eget fel hej då du är Ute.

o.o

( vadå mitt fel??