The Vampire Diaries (Rollspel)

Tack sötaste Dream för att du är så snäll ♥


Sommarlovet hade gått för fort för Klaus, det var som han aldrig hade haft något lov och han fullkomligt hatade att han och hans syskon var tvungna att börja på ett internat. Fast han visste att det skulle börja några från hans förra skola här, han visste att Damon skulle börja med honom men vilka de andra var från förra skolan visste han ej. (Förutom hans syskon) Snabbt gick Klaus upp till andra våningen där killarnas rum låg, en trappa upp låg tjejernas rum, Klaus flinade hemlighetsfullt mot trappan som ledde till den övre våningen innan han gick in i sitt rum.
Rummet var ganska stort och bra "Helt ok" mumlade Klaus och kastade väskorna bredvid hans säng, han fick syn på yttligare en säng, han skulle tydligen dela rum med någon.
"Om det är Kol jag behöver dela med så åker jag här ifrån"

Rebekah reste sig smidigt från marken och satte fart igen. Om hon bara tog det lugnt så skulle allt gå bra. Det var inte så att hennes kondition var usel, det var bara det att när man tvingades släpa på en 100 kg's väska mitt på den soliga dagen så skulle vem dom helst bli trött. Till och med Rebekah.
Hon kom fram till en bred stentrappa och fick på något sätt upp helvetet.
Där uppe stod redan en tjej och flåsade. Två väskor stod på vardera sida om henne. Rebekah log.
"Tuff start, va?" Hon himlade med ögonen åt hela situationen de befann sig i.

Caroline vände sig om då någon talade, hon visste dock inte vem flickan pratat med. Men Caroline log mot flickan.
"mhm" mumlade hon med en suck.
Caroline vände blicken för att gå och hitta sitt rum. Hon hittade snart rummet och gick in. Caroline lade dem tunga väskorna i en hög på varandra innan hon sjönk ned i sängen. Hon satte sig upp i sängen och suckade.
Hon skulle tydligen få dela rum med någon. Caroline hoppades på någon trevlig och social person.

tjaa om ingen annan vill vara stefen kan jag vara honom om ni vill ha mig med.

Hörru Corriiz vill du att våra karaktärer typ inte ska tycka om varandra? Och typ du vet klaus typ retas lite lätt och man vet ju hur Caroline reagerar ( älska henne! )? ( Kärlek börjar alltid med bråk..)

(( Accola: no problemas amiga ♥
hermione gragner: väntar på besked från en medlem, men jag kan meddela dig ifall hon inte skulle vilja rolla Stefan. ))

Katherine orkade inte vända på sig för att titta vilka som nyss tagit sig an utmaningen hon nyss härdat igenom, varför bry sig egentligen? Med ömma armmuskler tog hon ett fast tag om de båda väskorna i vardera hand och tog ett par ansträngande steg in genom entrén till skolan som bestod av en roterande dörr. Katherine var verkligen inte en sådan flicka som var beroende av hög klass, hon hade levt ett ganska tufft liv på sistone, flyttat omkring och hade ibland fått leva i usla förhållanden.
När hon väl kommit in i skolbyggnaden var det som först fångade hennes uppmärksamhet en disk, vid denna satt en äldre dam i full gång med dagens arbete, blicken var fastklistrad vid en skärm och allt såg väldigt 'strikt' ut. Raka motsatsen till vad Katherine kännetecknades som.

Klaus hade bara suttit på sängen och hållit på med mobilen, han undrade varför inte hans rumskompis kom. " Jag kanske inte har någon" tänkte Klaus med ett flin på läpparna
" Alla elever till aulan" upprepades det från högtalaren, han suckade djupt och började vandra mot aulan. När han väl kom fram dit satte han sig ner och tog upp mobilen igen och väntade på alla skulle komma ner.
Klaus hade lovat sin äldre bror Finn att inte var så stökig i den nya skolan men Klaus hade andra tankar.
Han hade iallafall skött sig hitills.

Katherine gick fram till damen med tunga kliv, hon stannade framför henne och lade sin hand hårt på det ljusa träet för att få uppmärksamhet. När damen tittade upp såg Katherine på henne utan att visa några känslor. "Alla elever ska vara i aulan, unga flicka.", sade damen och spände blicken i Katherine under glasögonen som åkt ner på nästippen. "Ursäkta mig för att jag just kommit hit, dumbass", svarade Katherine lika hårt men viskade vid förolämpningen. "Jag har berättat det för dig nu ju, så sätt fart!", sade damen och verkade bortse från Katherines förolämpning, eller så hade hon helt enkelt inte hört den. Katherine hade lust att ge damen en smäll, det skulle bedöva den uppblåsta kärringen, men blängde istället endast på henne.
Skyltarna visade att aulan låg på samma våning fast i andra änden av byggnaden, Katherine släppte sina väskor i mitten av hallen och gick utan att bry sig om vad omgivningen tänkte om henne, de flesta skulle säkert avsky henne i slutändan ändå.

Så fort Rebekah lyckats få packningen på plats hördes en förstärk röst från rummets högtalare. Med en fruktansvärt tråkig röst informerade den eleverna om att de skulle samlas i Aulan.
Hon suckade och slängde en sista blick mot den tomma sängen. Hon kunde inte låta bli att undra vem som skulle sova där.
Snart tog hon till flykten ut ur sitt rum och ner i den stora salen. Bland de glesa raderna av elever la hon märke till Nick, där han satt med nedböjt huvud. Rebekah orkade inte sitta ensam, så hon slog sig ner bredvid sin bror. Han satt och tryckte på sin förbannade telefon. Rebekah suckade dramatiskt och vände blicken framåt.

Dream Tack så mycket jag kan spela bonnie om det krisar eller är någon annan det?
Men ja är gjärna Stefen bara att maila.