Animagus-roll (2-4 pers) c:

(Jag älskar att Zack egentligen inte bryr sig ett dugg om kärlek, why Zack, why? XD Oh, btw hands off. He's mine. TT_TT)

Zack låter de prata på och det ser faktiskt ut som att han tittar på utsikten. Egentligen blundar han igen, Zack hade inte valt speciellt intressanta extrakurser - men tagit ett erbjudande om fördjupande trolldryckskonst när han fått det, lite fånigt. Men han klagar inte över att vara bra på trolldryckskonst. Han vill ändå bli botare.

(Haha xD)

"Själv har jag tagit så många det gick. Vet inte exakt vilka det blev, och jag kanske låter jättetöntig när jag säger att jag tagit många, men jag bryr mig inte om ni eller någon annan tycker illa om mig för att jag vill lära mig saker." fortsätter Emilé babbla. Inte för att han tror att någon bryr sig, men ändå. Det är ju fortfarande hans liv och hans val.

"Du menar det inte" säger Oscar.
"Jo det gör jag." Plötsligt kränker tåget till och stannar.

(Vi kör väll tredje boken?)

(amanda1104: Japp, eller vill du det? )
Cira fortsatte att lyssna på Emilé medan hon ibland sneglade ut genom det smutsiga fönstret för att möjligtvist med ett hopp om att se något vidunderligt, men det skulle inte hända, troligtvis skulle inget alls hända, och det har heller aldrig hänt något.
Hon tittade på Emilé och undrade om han visste vem Cira var, Cira var väldigt populär bland sina vänner, men visade sig aldrig utan dem, utan Hanna, Lizzie och Meadow var hon bara en vanlig gryffindorare, en vanlig plugghäst, en helt vanlig tjej.
"Jag tog två extraklasser, men trornivi akn ses på hogwarts någon gång, ni verkar liksom ganska... Snälla!" Hon visste inte varför hon sa det men det kändes bra.

[Var lite osäker, eftersom jag skrev att tåget stannade ]

"Vad i..." börjar Oscar och reser sig.

"Jag är ledig hela tiden när jag inte har lektioner, så visst kan vi det!" svarar Emilé med ett leende samtidigt som tåget stannar. Lamporna börjar flimra, de sticker och till sist slocknar de helt. Emilé själv är inte ett dugg rädd och han tvivlar på att Zack heller är det. Men någonstans inom honom hoppas han att Cira ska vara åtminstone en gnutta rädd så.att han får en anledning att hålla henne i handen.

((xD))

Cira sitter kvar stelfrusen och lite rädd men hon försökte att förgäves dölja det.
"Vad är det som händer?" Sa hon lite skakig i rösten, hon sneglade ut genom fönstret, det hade börjat bli skymning, eller den hade redan börjat och det var ganska mörkt ute.
Ljuset började att flimra på ett väldigt irriterande och plötsligt, bara så där, så var det helt kolsvart i vagnen och utanför rörde sig något, något mörkt och livlöst.

Emilé hör att Cira är smått skakig på rösten. Försiktigtlägger han upp armen på huvudstödet ovanför Cira. "Är du rädd?" frågar han självsäkert, men samtidigt undrande och medlidande, och det är det sistnämnda som märks på Emilés röst. Han vet inte varför, men han... Gillar verkligen Cira. Visst, de kanske precis har träffats,, men ändå.

"Dementorer." Säger Zack snabbt, som ser de konstiga skepnaderna som tar sig på tåget. Skuggor, svarta och en underlig dimma. Utan förvarning blir dimman tjock och några underliga skrik hörs längre bort. Han har läst om varelserna som vaktar Azkaban, men vad de gör här är han inte lika inläst på.

"Dementorer som i dementorer? Det borde jag ha förstått" säger Emilé fundersamt. Om han ska vara ärlig så hade han inte den minsta tanken.över huvud taget på att det kunde vara dementorer. Men hur har de kommit hit? Varför är de inte på Azkaban?