Ofelia och Johanna [SV]

Du kan ju inte sluta där!!!!

neej fortsätt snälla!!

Moahahahaha >=)
Nejdå, jag skojade bara, den kommer tout de suite!

Haha, den kommer nu, så då får ni nog veta varför

Hejsan! Det här blev en ganska kort del, men jag kompletterar med en ny del SNART. Och jag vill bara att ingen missförstår mig, jag har ingenting alls emot Slytherinare, men Ofelia i den här berättelsen har det. Ochdet är bara så det har blivit. Hoppas ni förstår kära Slytherin! Happy reading!

OFELIA

Ofelia hade kort därefter kallats till lärarrummet i stora salen. Det stod att allt skulle förklaras där. När hon kom dit var bara Dumbledore närvarande. Ofelia gick fram till honom och frågade om han kunde berätta vad som var anledningen till allt detta. Han sade bara att hon skulle få höra det snart. Då kom professor McGonagall in. Cedric Diggory och Johanna följde henne.
"Dåså, nu väntar vi bara på Ravenclaw." Sade Dumbledore. Efter någon minut kom en blond liten flicka som tillhörde Ravenclaw in. Hon hade ett drömmande uttryck i sitt ansikte och sa bara hej som om detta vore en testund, och inte något allvarligt. Kort senare infann sig också professorerna Sprout och Filtwick.
"Då är vi alla samlade" sade Dumbledore. "Jag är mycket medveten om att jag är skyldiga dessa elever en förklaring varför de är här. Det är så här, att vi har fått bevis på att någon försöker få in Lord Voldemort i skolan." sade han och eleverna flämtade till av rädsla. "Såså, det är just det vi försöker förhindra. Lärarna kommer såklart att hålla utkik, men vi behöver verkligen elever som kan vara våra ögon och öron. Vi valde därför en elev från varje elevhem som vi visste att vi kunde lita på. Jag vill inte peka ut något elevhem, men Slytherins elever är i regel på Voldemorts sida, så vi behövde en som vi kan lita på där också. Det är där Ofelia kommer in." Johanna och Ofelia utbytte en blick. "Som ni kanske hade trott, skulle Ofelia blivit vald till Gryffindor. Men vi pratade med hatten, som gick med på att ha överseende med det speciella uppdrag du skulle få. Ni kommer att få en varsin nytillverkad marodörkarta, med en beskrivning på användning. Vi ber er att hålla detta inom enbart denna grupp. Lärarna kommer att ha förståelse ifall ni måste gå från lektioner och så vidare." Han gjorde en paus."Vi ber er alltså att hålla era ögon och öron öppna för något fuffens bland eleverna, och använd marodörkartorna för att se att alla är där de ska vara. Tack, ni kan gå." avslutade Dumbledore med ett litet leende på läpparna.
Ofelia gick fram till Dumbledore. "Så jag är alltså egentligen en Gryffindorare?" frågade hon.
"Ja, det är sant." svarade han.
Ofelia tog en lättnadssuck och kunde inte låta bli att le.

Hey! Det är copyright på de där marodörkartorna!!!

:3 it is?

Det var ett skämt

*pust*...
heh, ny del ikväll! ;D

Hej alla! Det var ett tag sen, men jag har varit upptagen med läxor och annat! Här kommer äntligen en ny del. Ur Johannas synvinkel

JOHANNA

Äntligen förklarade Dumbledore allt det konstiga som hänt och Johanna drog en lättnads suck. Ofelia var egentligen Gryffindorare. Hon log mot Ofelia med ett stort glin och till sin förvåning log Ofelia tillbaks. När de gick ut ur lärarrummet så hade de marodörkarton nerstoppade djupt i sina väskor och alla gck tillbaka in i stora salen för att äta middag.
Ofelia gick och satte sig vid Slytherinbordet, Cedric vid Hufflepuffbordet, den blonda flickan som hette Emily vid Ravenclawbordet och Johanna själv satte sig hos sina vänner vid Gryffindorbordet.
Alla åt glatt sin middag och sen var det dags för quidditchträning. Johanna hade vart jagare i laget i två år nu och hon, Fred, George och Harry gick iklädda sina quidditchkläder och med kvastarna i ett hårt grepp mot Quidditchplanen. Träningen gick riktigt bra och hon kände sig stolt när de två timmar senare satt i omklädningsrummet och bytte om. Men plötsligt kom Cedric in och alla Gryffindorare såg irriterat på honom.
"Diggory, vi har träning." sa Fred irriterat som aldrig verkade ha gillat Cedric.
"Okej." sa Cedric lugnt och såg på Johanna. "Jag väntar utanför." han gick ut, och Johanna undrade vad i all världen han ville, och det verkade Fred vilja veta också.
"Vad ville Diggory dig, Johanna? Vill du att jag ska säga åt honom att lämna dig ifred?" Fred såg med hämndlysten blick på den stängda dörren.
"Oj, nej, Fred, kan är min vän." sa Johanna, stolt över att kunna säga att hon och Cedric var vänner.
"Är ni?" utbrast alla förvånat men gjorde ingen stor sak av det, man fick vara vän med Hufflepuffare.
När de bytt om och skulle gå tillbaka till slottet hittade Johanna Cedric utanför.
"Hej." sa hon blygt till honom.
"Hej" sa han med ett stort leende. "Gick träningen bra?"
"Japp."
"Bra, för jag måste berätta en sak." han såg skarpt på henne. "För en halvtimme sen när jag kollade på marodörkartan så såg jag en ovanlig sak."
Johanna såg förskräckt på honom. "Vad?"
"Lucius Malfoy är inne i slottet och sitter och samtalar med Snape."
"Va?! Med Snape? Men är inte han på vår sida?!"
"Det trodde jag också." höll Cedric med. "Vi måste kolla upp det, vi måste hitta Ofelia först, hon känner ju trots allt Snape bäst."
Johanna nickade stumt och de gick ner mot fängelsehålorna där de visste att Slytherins uppehållsrum var och de hade verkligen turen på sin sida för där nere, i den kalla, mörka korridoren stod Ofelia.